Alla inlägg under maj 2008

Av Anna Drangel - 25 maj 2008 10:18

...men det var inte ditt fel -  det var låtens! Misstaget var att ha det dåliga omdömet var att välja att sjunga den från början.


Schlagerfestivalen är avgjord. Segern gick till Ryssland. Sedan följde Ukraina och Grekland. På femte plats kom Norge. Det var min egen favorit. Man kan tänka sig att Norge hade vunnit om de röstande inte fått se de tävlande, utan bara lyssnat på bidragen. Säkert röstar många småkids på de stjärnor som de tycker är sötast. Rysslands sångare vann för att det är flest unga tjejer som röstar. Sedan följer två snyggingar till; Ukraina och Grekland.


Den europeiska musiktävlingen håller på att urarta till en Miss/Mr Contest tävling istället för en musiktävling. De startande som vet att de inte har någon chans utseendemässigt gör istället gärna något helcrazy. Som för att säga; hej, vi inte snygga - alltså gör vi det med ironi istället och klär ut oss till muminpappor, monster eller bara beter oss helt galna istället...


Sveriges bidrag var i år under all kritik. Mår själv lite dåligt varje gång jag hör vårat bidrag. Jag var alltså helt nöjd med att Sverige hamnade på en sån dålig placering. Jag skämdes över vårat bidrag i år. Jag skämdes också över att Björn Gustavsson försökte göra sig rolig på en sån tillställning som när man läser upp de svenska röstresultatet. Inte för att det var fel att skämta lite, men han kunde ivarje fall unnat sig ett "thank you" till Serbien innan han drog igång med sin "föreställning".


Sedan är det ett underligt fenomen att vi i Sverige alltid klagar på att de baltiska länderna röster på varandra. Men, är det inte precis det vi gör i de nordiska länderna okcså? Kanske inte riktigt i samma utsträckning dom, men det är mycket att vi klappar på varandras ryggar häruppe på nordligare breddgraderna.


Det är dags för lite självrannsakan för oss svenskar tror jag. Vi kanske är lite väl självgoda och uppblåsta ibland. Ivarje fall stack Europa hål på vår ballong igår - med råge...




Av Anna Drangel - 24 maj 2008 08:38

Bilden ovan har inget med texten nedan att göra. Detta är bara en österrikisk schlagergrupp jag hittade på nätet.


Är inte speciellt insatt i schlagerfestivalen, men eftersom nättidningar har haft ämnet Schlagerfestivalen på topplats i flera dagar i rad nu, är det svårt att låta bli att läsa om spektaklet.


Jag har inte mycket till övers för den musik som schlagerfestivaler genererar idag. Jag vet inte vad det är, men kvaliteten är inte lika bra som förr. Det är som om låtarna på denna musikfestivalernas Kiviks marknad, har samma billiga innehåll som en "gadget" du köper på postorder. En billig slit-och-släng vara. Förmodligen ihopplockad på något löpande band i Asien...


För att vara helt ärlig är jag inte överdrivet förtjust i Sveriges bidrag. Det var länge sedan jag tyckte Sverige skickade iväg en okej låt. Kan faktiskt inte minnas när det var sist. Perelli är en fantastiskt duktig artist. Men kunde hon inte gå upp några kilon och ta bort det där tvättbjörnssminket? Hon ser ju så fantastiskt bra ut med mindre smink. Som det är nu ser hon ut som hon just stigit ut ur sin utomjordiska farkost. Den silverfärgade klänningen förstärker det intrycket. Hon kunde lika gärna ha ett spröt som stack upp ur ryggen utan att jag hade reagerat. Någon form av fjärrstyrningsanordning från sputnikarna som är kvar i farkosten.


Det kanske låter tantigt att tycka så, men hör jag en ny bra låt idag ritar jag kors i taket. Sist jag hörde en låt där jag kände för att rita kors i taket var när jag hörde Veronica Maggios låtar på radio. Riktigt impad blev jag. Sådär fascinerad att jag stannade upp och verkligen lyssnade.


Inom schlagerfestivalsammanhang är kors i musiken mer än regel än ett undantag. Antingen sitter korset i form av en tonartshöjning i själva musikstycket eller också sitter det på deltagarna - dinglande runt halsen. Vi får se hur många kors vi ser i helgen.


Förresten jag undrar om Elisabeth Fritzl med familj kollar på schlagerfestivalen?




Av Anna Drangel - 23 maj 2008 08:49

Jobbar sent idag och unnade mig själv en lång sovmorgon. Vet inte om den där sovmorgonen var så mycket till vila, för jag drömde att jag städade:


Jag låg på fyra och plockade fästingar med en bit tejp i ett litet rum som jag bodde i som barn. Hela rummet var invaderat av olika kryp. Mest fästingar. Dom hade gömt sig i springor och under den heltäckande mattan. Dom fanns överallt. Det var dammigt också.


Dammet hängde i stora klasar från väggen. Jag hade två dammsugare att välja på. En jättelik som hade väldigt bra kapacitet, men den var nästan lite överdimensionerad för det lilla rummet. Men där fanns också en mindre dammsugare. Den var fin och knubbig och röd. Jag satte igång den och började dammsuga väggarna. Det kändes fantastiskt att jag faktiskt kunde åstadkomma så stor skillnad i detta lilla rum. Efter en stunds dammsugande upptäcker jag ett gäng små människor i ena hörnet av rummet. Jag hade inte sett dom tidigare. Dom sitter och leker med sina leksaker. Eftersom jag tydligen stör dem, börjar de skälla på mig. Det är då jag får totalt vansinnesutbrott och förklarar för dessa små varelser att man faktiskt inte bara kan "leka". Man måste faktiskt göra nytta också!!!


De tycker jag är helt "hysterisk" och lämnar rummet i protest. Men jag fortsätter mala på om hur viktigt det är att hålla rent och snyggt omkring sig. Man kan ju ändå inte bo i en svinstia. Eller vad man nu ska kalla detta rum. Skitigt är det ivarje fall...


Fortsätter det mödosamma jobbet att sanera rummet medans jag håller en lång utläggning om hur man städar. Efter en stund hör jag min röst igen. Den kommer från en liten bandspelare utanför rummet. Det är min lillasyster som spelat in mig. Hon har bara satt spelaren utanför dörren. Jag närmar mig försiktigt min egen röst och hör hur jag i detalj förklarar hur man städar. Jag vet inte vad jag ska tycka om min egen röst. Är jag bara en gnällig, överdriven hysterisk tant som står och gaggar, eller är det en fantastisk, genial utläggning om städandets konst här i världen?


Jag har inte svaret utan vaknar.


Går upp och öppnar verandadörren mot baksidan av huset. Precis utanför dörren står två hjortar. Dom står alldeles stilla och tittar på mig. Jag är nästan så nära att jag skulle kunna röra dom. Dom är stora som ponnies och jag backar försiktigt för att hämta en kamera. När jag kommer tillbaka är dom borta. Jag ser att dom står och hänger lite längre bort i skogsbrynet. Dem är inte jätterädda, men avvaktande. Den ena tuggar lite från ekgrenen som hänger ner, medan den andra slickar på hans öra.


Vilken lycka att få se så majestätiska djur så nära. Jag sjunker in igen i mörkret i huset igen. Sätter på kaffe och ger katterna sin mat. Undulaterna kvittrar också och vill ha lite färsk sallad.


Det är en typisk svensk försommardag. Och jag är på gott humör och det är fredag. En underbar dag helt enkelt.

Av Anna Drangel - 21 maj 2008 07:02

Läser om ännu en tjej som förmodligen "råkat illa ut". Jag läser i tidningen om en Nathalie Johansen som plötsligt lämnat sin bostad utan nycklar, plånbok, väska mm... Jag ställer mig frågan - hur många tjejer lämnar bostaden utan sin väska?


Jag tror att hon och hennes kille bråkade. Om jag tittar på mig själv är det de enda gångerna jag "lämnat bostaden" utan väska... då jag och min sambo bråkat så stickor och strån ryker. Det är dessa gånger, när jag i totalt upplösningstillstånd som jag flyr hemmet utan några tillhörigheter. Går ut i skogen och gråter, eller går till bilen för att i vredesmod lämna mitt gamla liv för ett nytt bättre... Om jag inte tänkt till ordentligt när jag smäller igen dörren hemma, har jag glömt bilnycklarna. Då sitter jag där i bilen och känner mig snopen. Andra stunder när jag hinner tänka, får jag med mig bilnycklar och kör således runt villakvarteren några varv skrikandes av ilska. Ser någon min ansiktsmin, kanske dom tror att jag sjunger med i värsta hårdrockslåten. Hur som... det brukar lugna det ner sig efter ett tag.


Jag återvänder till mitt hus och mitt hem och har fått skrika av mig den värsta frustrationen. Som tur var är det inte så ofta det här händer. Men jag skulle säga någon gång per år. Efter 13 års samboende blir man visserligen luttrad och utbrotten kommer mer sällan. Det är skönt. Man lär sig handskas med olikheterna. Man har sett det förut.


Tillbaka till Nathalie. Jag tror det har hänt henne något som har med ett bråk med hennes kille och göra. Det är nästan den enda rimliga förklaringen varför hon går hemifrån utan att ta något med sig. Har dom bråkat och hon har hotat med att göra slut? Det är annars det klassiska. Hon gör slut - han klarar inte av att leva med den tanken.


Vad som än hänt är det väldigt sorgligt att sånt här händer så ofta. Alldeles för ofta...

Av Anna Drangel - 15 maj 2008 10:01

Mobilhatande morfar slår dotterdotter i huvudet för att hon pratar i mobil med spädbarn i famn... Que...? Slår vad om spädbarnet dessutom var en pojke...


Förresten, var tog samtalet vägen?

Av Anna Drangel - 15 maj 2008 09:48

Regeringen har gjort många plastikoperationer inom svensk arbetspolitik. Frågan är om botoxen coh silikonet nu håller på att ge vika och varblåsorna spricka...


Inte inom något annat område har det skett så stora förändringar som inom arbetsmarknadspolitiken - Alliansens skötebarn. Nu verkar det bli lite väl hett för Littorin och det bränner i hans öron, efter alla dessa interpellationer han "utsätts" för. Ordet interpellation låter nästan lika elakt som ordet inkvisation. Ivarje fall upplever tydligen Littorin det som påfrestande, vilket är högst försåeligt. Men han sitter på en utsatt plats som arbetsmarknadsminister. Det är som att sitta inom den högsta polisledningen när en statsminister blir skjuten. Det blir helt enkelt lite hett om öronen. Speciellt nu när arbetslöshetskurvorna ser ut att vända...



Well, well... jag säger bara - stora förändringar ger många frågor... så enkelt är det. Det är bara att hacka i sig.

Av Anna Drangel - 15 maj 2008 09:29

Läser om friskolor som fuskar med betygen. På privata gymnasiet IT College of Sweden i Stockholm går i DN att läsa om en hel del oegentligheter som fusk och problem för lärare som inte "samarbetar". Kunde just tro detta om friskolor.


Det måste alltid vara svårt för en lärare att sätta ej godkänd för elever med rika och inflytelserika föräldrar. Det säger sig själv - orden hör ju faktiskt ihop. Har du pengar har du stort inflytande, dvs inflytelserik.


Om en friskola ska kunna dra elever till skolan vill man självklart framstå som perfekt på alla sätt och vis - till vilket pris som helst. Samma krav har inte en vanlig offentlig skola på sig. En offentlig skola är oftast en frisk skola i termer av öppenhet, frispråkighet och demokrati.


Hör talas om den ena efter den andra friskolan med olika sjukdomsbilder Det kan handla om allt från religiösa friskolor där du inte tillåts att prata om "den vanliga utvecklingsläran", till friskolor, där lärarna känner sig pressade och styrda uppifrån av ledning och föräldrar. Jag fattar inte hur vi i Sverige som ska vara en plantskola för demokrati och öppenhet kan tycka att denna skolform är så överlägsen andra?

Av Anna Drangel - 15 maj 2008 09:20

Om du inte hunnit få på dig sminket ännu kan du titta på den här TV-snutten från Aftonbladet. Den som inte får tårar av detta kan inte ha ett hjärta... Eller också är det väl inkapslat!



Mirakelräddad bebis i Kina;


http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article2475095.ab



(Bilden kazuya-akimoto.com)

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards