Blev väldigt förvånad när det knackade hårt på dörren häromkvällen. Jag låg och vilade och trodde först det var grannarna, men när jag öppnade dörren stod en lång kille som såg ut att vara från något öststatsland och ville sälja målningar på mjuka canvasdukar. Han var väldigt anfådd, eftersom vägen upp till vårat hus är brant och lång. Men han var otroligt energisk och leende satte igång att prata i 180. Han hann säga otroligt många ord (fler ord än jag sagt på en hel dag) innan jag fattade vad han ville. Jag var alldeles nyvaken och det kändes som om jag var med i någon konstig komedi.

Vi har aldrig tidigare haft besök av dörrförsäljare på det viset, men jag försökte så försiktigt som möjligt tala om för honom att jag inte var intresserad. Han försökte igen övertala mig att bara titta. Please, please, please, sa han om och om igen. Han ville lägga ut alla dukar på verandagolvet. Jag som stod där i min  rosa frottébadrock kände - nej jag orkar inte. 

Vi svenskar är lite ovana vid den här sortens försäljning. Visst, vi har haft dammsugeförsäljare länge i Sverige och barn som säljer jultidningar, men att sälja "canvaskonst" vid dörren?  Och vara sådär extremt påflugen. Det kändes plötsligt som jag var någon slags överklassbracka i ett u-land, när jag nekade att ens titta. 

Eftersom jag var lite omtumlad efter att blivit väckt så abrubt gick det inte att somna om. Jag funderade om det här var början till någon slags inbrottsräd i området. Typ att man var ute och rekade lite bland husen. Samtidigt kände jag mig lite skyldig när jag tänkte så. Snacka om fördomar. Bara för att han var från ett öststatsland.

Jag undrar hur lätt det var för honom att sälja vid dörren. Tror inte han lyckats övertala speciellt många i området att titta. 

Häromdagen ringde en försäljare på min mobil. Tror faktiskt det är första gången det hänt. Det var trosförsäljarna... igen... Ja, de har ringt förut - på den vanliga telefonen. "Nej, jag vill inte ha trosor utan söm. Det spelar ingen roll att dem är gratis, sa jag. Nej, jag vill verkligen inte ha." Telefonsäljaren blev surare och surare. Tillslut snäste hon till mig att jag ju får dom gratis. Jag orkade inte tjafsa med henne om att jag sist när jag tog emot mina gratistrosor, nästa månad fick ett par till, fast denna gång med ett inbetalningskort med sista betalningsdatum. Jävlar vad arg jag blev den gången. Kände mig så himla lurad. 

Från trosor till bikini. Det är en helt underbar dag och jag ska försöka mig på att bada. Det blir den första gången i år isåfall. Första men inte sista hoppas jag.

Jag påstår härmed att genom att ha en monarki, får de som är satta att styra vårt land mer svängrum. Hur menar jag då?

Många motståndare till monarkin menar att denna är en förlegad skärva ur det förflutna. I DN (14/7-08) radar man upp argument för att skrota det nuvarande systemet. De menar att det är omodernt med en monarki och drar som exempel upp att kungabarnen tvingas fråga om lov för att gifta sig med den de älskar. De jämför detta t o m med en hederskultur.

Det anser jag är att gå lite väl långt.  I en hederskultur frågar man inte ens om lov. Där får man en tilltänkt make eller maka utvald av familjen. Där har du inte ens så mycket att säga till om så att du själv kan välja.

Dessutom är det väl typiskt att man vill skrota monarkin just när vi nu äntligen skulle kunna få en drottning som huvudperson på tronen. Det om något är väl ett steg i rätt riktning mot "jämställdhet i kungavärlden".

En annan baksida av att inte ha monarki och det var hit jag ville komma, är att den glittriga värld de är satta att "visa upp" kommer att bli tvungna att ersättas av några andra. För så är det. Har man inte ett kungapar faller ögonen istället på presidentparet. Plötsligt ska en president inte bara klara av att styra landet - presidenten med fru/man får en massa extra jobb bara för att visa upp sig. Att vara landets ansikte utåt. Det sätter en enorm press på presidentfruarna. Nu kommer inte bara politik förknippas med en presidents uppgift. Utan delar av det som kungaparet gör idag, hamnar istället på presidentparet.

Titta på USA och Frankrike. Hur "används" inte Bush fru, Clintons fru och nu Obamas fru i spelet för gallerierna. I Frankrike diskuteras i detalj presidentfruarnas väl och ve - om vad de kan göra och vad som "anses lämpligt". Titta nyligen på hur Frankrikes president - Sarkozy och hans nya fru Carla Bruni diskuteras i media. Där var det väldiga skriverier i frågan om det var passande för honom att gifta sig med en sexig sångerska som både haft sex med den ena och den andra. http://www.rookiefilm.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=1173014&lid=puff_1173076&lpos=rubrik

Man kan ju också undra om engelska poltiker verkligen hade kunnat kosta på sig att vara så "gråa" om det inte fanns ett glittrande kungahus i bakgrunden.

Nej, låt kungafamiljen sköta sin roll som folkliga älsklingar, "dockor" på slottet, representanter för det glittriga och glammiga (folk älskar sånt), och dessutom inte att förglömma - allt det positiva de gör för många människor, istället för att vältra över detta att vara ansiktet utåt på ett eventuellt presidentpar.

Tänk bara vilka krav det skulle ställas på Fredrik Reinfeldt och Filippa om vi inte hade kungaparet. Och tänk på hur svårt det skulle vara för en politiker att ta sig till toppen utan den leende tvåsamheten i bagaget. Nej, låt våra politiker vara politiker, utan alla veckotidningars strålkastare på sig. Jag anser att en monarki främjar en demokrati - inte tvärtom.

Lyssnar just nu på Ring P1. Det handlar om huruvida vi ska sätta människor på livstid i fängelse. En man ringde in och menade att vissa våldtäktsmän med återfallsbenägenhet kanske borde spärras in hela sina liv - för att skydda sig själva och andra. En annan man ringde strax efter och sa att alla människor går att rehabilitera - att det mesta handlar om barndomen.

När det gäller Anders Eklund undrar jag lite om det verkligen handlar om hans barndom. Han har tydligen, vad jag förstått, en helt "vanlig" familj runt omkring sig. Människor som lever i normala relationer och inte haft några problem liknande dom Anders Eklund har haft. Även Hagamannen hade en normal uppväxt, syskon och föräldrar som också verkar vara "helt normala". Är det då verkligen så att man i dessa fall kan prata om en störd uppväxt?

Det är nästan så att jag lutar åt att dom har något kemiskt fel i huvudet när det gäller sin sexdrift. Att det slagit över någonstans. Spärrarna fungerar inte som de ska. Jag tror inte det har att göra med en dålig barndom. Visst - en störd syn på kvinnor och sex, men du behöver inte vara våldtäktsman för att ha det. Det är bara att se vad som finns på nätet. 

Därför blir det i slutändan en fråga om vilka som ska skyddas. Våldtäktsmannen eller de eventuella offer han kan komma att "ta" om han släpps ut. Det kanske inte är rimligt att låta sexuella återfallsförbrytare sitta inne hela sina liv, men hur många dödsoffer är det rimligt att vi ska riskera? Hade Anders Eklulnd suttit inne längre, hade vi räddat åtminstone två stycken människor till livet - ett barn och en kvinna. Hur mycket är dessa människor värda i denna debatt? Det är ofta mycket prat om hur man ska skona gärningsmännen. Jag menar - visst det är inte så kul att frihetsberövas resten av sitt liv, men hur kul är det att ligga i en kista resten av den tid som kunde varit ett liv? 

Vore inte fotboja ett lämpligt straff? 

Det är konstigt att Leif Silbersky, som är känd som en mycket duktig advokat alltid ska ta sig an de värsta fallen - helst våldtäktsfall. För nog måste detta påverka utgången på målet. En mindre säker advokat kanske inte får samma utfall på rättegången. Inte för att oskyldiga ska dömas, men en skyldig kanske inte döms lika hårt med en stjärnadvokat som Leif Silbersky bakom sig. Vad vet jag.

Efter att ha lyssnat på hans sommarprogram, tar han bl a upp det här med att försvara våldtäktsmän. Han menar att om domen blir "felaktig", dvs att mannen blir oskyldigt dömd, är detta en katastrof för resten av han verksamma liv. Jo, visserligen. Men hur många våldtäktsmän går inte fria som har förstört en herrans massa tjejers liv, undrar jag.

Läste ivarje fall att han ska försvara Englas mördare - Anders Eklund, som även åtalas för våldtäkt och mord på Pernilla Hellgren. Anders Eklund säger att han erkänner i sak, enligt Leif Silbersky till Aftonbladet, men:

– Han bestrider delen med våldtäktsåtalet i fallet med Pernilla. Han menar att samlaget var frivilligt, säger Leif Silbersky till Aftonbladet.

Jo, jo tjena. Hur Leif Silbersky överhuvudtaget kan lämna ut den här informationen till media. Det är pinsamt. Försöker han skämta? Det är ungefär lika troligt att Pernilla frivilligt var med på samlag med denne man som den otroligt dåliga bortförklaringen från plastkirurgen som tidigare i fjol var åtalad för våldtäkt och sperma hittats i flickan. Från Trelleborgs Allehanda (17/8-07); "Dennes förklaring är att han samma morgon haft sex med sin fru och därefter åkt till jobbet utan att duscha. Läkaren berättar dessutom att han på grund av medicinering ibland drabbades av ofrivillig,
smärtsam erektion och därför under dagen varit på toaletten och onanerat. Spermarester måste ha funnits kvar på fingrarna, menar han."

Jag undrar - brukar inte läkare vid operationer vara ganska noga med att tvätta händerna? Eller är det ett vanligt fenomen ute på våra operationsbord i landet, att läkarna har rester av sperma på händerna??? Det känns lite oroväckande isåfall om man skulle bli tvungen att lägga sig på operationsbänken. Då är det väl bäst att säga till läkarteamet innan de sätter kniven i en; "hörrni grabbar... ni har väl tvättat händerna he, he, he!"

Ja, vi behöver inte säga mycket mer. Det vore dock tråkigt om Anders Eklund får ett lägre straff bara för Leif Silbersky är så förbannat duktig försvarare. Leif Silbersky borde helt enkelt inte åta sig fruktansvärda våldtäktsmän som Hagamannen, Engla-mördaren m fl. Är det inte konstigt att Leif Silbersky verkar dras åt att försvara de värsta fallen? Det är som någon skrev - väljer en åtalad våldtäktsman Leif Silbersky som försvarare kan man ana sig till att han verkligen ÄR skyldig...

Läser i en blogg av Katrin Schulman; http://www.sthlmsfinest.com/userBlog/?uid=28711&beid=1009663 att hon blivit så irriterad på en anställd på Swedbank att hon går ut med hennes namn på sin blogg där hon kallar henne jävla fitta för att hon inte har lämnat ut en skärmdump med information till Katrin Schulman. (Skärmdump=den information som finns på skärmen som de anställda jobbar med). 

Jamen ursäkta... hur står det till i den där damen Katrins huvud egentligen?  Om en anställd följer sitt företags regler om hur man får lämna ut viss information eller inte (varav skärmdumpar må vara en av de saker man inte får lämna ut), ska denne anställde personligen hängas ut av mediekåta Katrins Schulman??? Det är väl en sak att hänga ut ett företag eller en VD eller en "officiell person", men att gå in till angrepp mot en enskild anställd tycker jag gränsar till det osmakliga. Ja, det gränsar inte bara - det är osmakligt!

För att gå till skamlig motattack tycker jag hela Schulman-hysterin är så upphaussat överdriven att den faktiskt får mig att må lite illa. Hela den där Schulman-klanen verkar gå på crack...

Jag gick ett år på teaterskola. I en av våra första övningar delade lärarna upp oss i två grupper - varav individerna i den ena gruppen på given signal skulle försöka "vinna åhörarna" i den andra gruppen. Några av oss började svära och berätta högljutt överdrivna historier, andra sa mest en massa könsord, någon tredje började skrika och fäkta med armarna - allt för att fånga åhörarnas uppmärksamhet.  Det gick bra ett tag, men när orden tog slut, när det inte fanns mer innehåll i våra historier - vad fanns då kvar? 

Killen som "vann" var inte den som skrek högst. Han var den som viskade. Medan vi andra stod där anfådda och tomma, fortsatte den här killen att med återhållsam inlevelse berätta sin intressanta historia. Ska man höras i längden kanske man ska spara lite på sin röst och inte bara stå och skrika könsord i vägkorsningen som en annan galning. Att använda pauser, tystnad mellanrum och viskande är det få som behärskar. Men oftast är de dessa uttryck som vinner i längden. De små uttrycken.

Det är möjligt att det funkar för stunden att bli uppmärksammad i lilla Sverige för att man skriker fitta högst - (som barnen kan göra på dagis) -  men i längden är det inte kul. Även små barn brukar upptäcka det. Det är bara det att Schulman family inte har upptäckt det ännu... För dom handlar det bara om vem som skriker högst. För mig verkar hela spektaklet mer handla om en dåligt regisserad freak-show.

Läser om de två ryska astronauterna som för att lyckas bättre med sin hemfärd är tvungna att göra en rymdpromenad för att ta bort en felande skruv på sin hemfarkost Soyuz TMA-12. Killarna är inte tränade för det utan får hjälp från jorden. Även Christer Fuglesang ska hjälpa dom att hitta rätt. Till DN berättar han;

- Den här proceduren är ingenting som de har tränat på. De måste klippa sig in i ett värmeskyddande hölje och få ut sprängbulten. Eftersom den är explosiv är det ju också lite obehagligt. Men vi har förberett det noga under de senaste tre veckorna, så det borde inte vara någon risk. Men det är något helt nytt, säger Christer Fuglesang.

Det där låter inte speciellt mysigt. Läste på Nasas hemsida att de nu är klara med promenaden, men ska ut igen och göra något jag inte riktigt förstod. Det är väl som med gamla bilar... Det är alltid något att skruva och pilla på...

Läste också på NASAs hemsida om Sally Ride, den första amerikanska kvinnan i rymden (1983 Challenger). Hittade lite om henne på Google. Det är tydligen så att hon är fruktansvärt smart, men det är väl alla som har varit ute i rymden får man förmoda. Hon har all möjlig utbildning i "svåra" ämnen som fysik och astrofysik och var tydligen en hejare på tennis när hon var yngre. Klart imponerande ivarje fall. Spejsat, kan man lugnt säga.

Låten Mustang Sally skriven av Mack Rice och inspelad av Wilson Pickett 1966, har förmodligen spelats för henne ett otal gånger...

Sally Ride på bilden nedan. 

Busstrejken fortsätter idag. Parterna är inte överens. Enligt Peter Jeppsson, vd för Bussarbetsgivarna; "Det är väldigt tråkigt att behöva konstatera att Kommunal inte är beredda att medverka till att hitta en lösning på konflikten, och att man nu åter kommer att utsätta allmänheten för de svåra påfrestningar som en strejk innebär."(DN 8/7-08)

Om man tittar på vilka krav busschaufförerna ställer, är dessa inte speciellt höga. De vill ha samma villkor som de busschaufförer som är anställda av kommunen. Det är lätt för en arbetsgivare att säga att ansvaret för konflikten enbart ligger på de strejkande. Men hallå, det finns ju en anledning till strejken. Det är inte så att chaufförerna strejkar för skojs skull. Det är nog många av dom som mår ganska dåligt just nu...

Om nu arbetsgivarna är så måna om allmänheten vore det ju faktiskt enklare för dom att säga ja till några av de viktigaste punkterna som chaufförerna har på sin konfliktlista dvs; förkortad ramtid från 13,5 till 13 timmar. Minst elva timmar dygnsvila.

Med inflationen ätandes i plånböckerna är det ju helt förståeligt att löntagare också kräver en viss kompensation för denna + löneförhöjning.

Ibland när jag sitter på bussen och tittar på en busschaufförs arbetsförhållanden tänker jag att dessa är bra mycket tuffare än en pilots. Okej... du "landar" inte bussen vid varje hållplats, men i övrigt är det ett arbete där det handlar om att ta fram färdmedlet utan att någon skadas och att personer kommer från A till B. Du har ingen autopilot du kan slå på och inte heller gå på toaletten under färd. Du har inga flygvärdinnor som kommer fram till dig med kaffe och wienerbröd. Nej, istället har du griniga passagerare, hotfulla ungdomar och kissnödiga barn.

Jag beundrar busschaufförer - manliga som kvinnliga. Man vet ju själv hur tufft det kan vara att köra i stadstrafik - och detta är i bil. Nu pratar vi istället ett "pansarskepp" som ska tas igenom igenkorkade gator i rusningstid.

Jag står fullständigt bakom deras kamp att de privatanställda chaufförerna åtminstone ska ha samma villkor som de kommunalanställda. På Kommunals hemsida skriver man:

Busstrejken är ett faktum, och det bussarbetsgivarna och Kommunal är oense om, är framför allt fyra saker.
- Elva timmars nattvila, det är en självklarhet på resten av arbetsmarknaden, och borde vara det för en bussförare också.
- Kortare tid mellan första och sista arbetstid, det som i bussbranschen kallas för ramtid. Kommunal vill att ramtiden sänks till 13 timmar.
- Samma anställningsformer i avtalet som redan finns i lagen om anställningsskydd.
- Samma löneökning som de kommunalt anställda bussförarna redan fått.
Alla fyra kraven landar på samma grund, i konkurrensneutraliteten. Det vill säga att företag på den privata sidan ska konkurrera med bättre skötta företag mot dem kommunal trafikföretagen, inte med lägre löner och sämre villkor.

Det där sista är intressant. Vissa politiker verkar ju mena att ökad konkurrens på marknaden ger mer i fickan för de anställda. Nej, detta visar tydligt på det sätt vilket de privata bolagen konkurrerar på. Sättet för företag att bli mer "effektiva?" på marknaden handlar i huvudsak om deras förmåga att dra ner på de anställdas löner. Det är på detta sätt de kan konkurrera.

Att samma sak skulle gälla för de privata vårdinstanserna inom kommunerna är något som jag misstänkt sedan länge. När kommunerna ska få mer konkurrens för att exempelvis ta hand om gamla pensionärer betyder "effektivisera" - dra ner på personal och deras löner, samt kvaliteten på maten. Kanske inte i alla fall, men är detta inte tillräckligt tydligt för att fler än jag ska se mönstret...

(Bilden plockad från evamojje.files.wordpress.com/.../bo01buss_72.gif)