Vi går mot ljusare tider. Ivarje fall när det gäller årstiden. I söndags var det vintersolstånd. Det låter mer spännande än det är. Mörkret ligger fortfarande som en blöt filt över oss, även om denna dag lyses upp av rimfrost på träden och små glimtar av blå himmel. Värre är det norr om norra polcirkeln just nu. Där orkar sig solen inte upp alls.

Tänkte på det där med högtider häromdagen. Vi tror ju gärna att julen alltid har haft med Jesus i krubban att göra. Men så är det ju inte. Det är ganska klart enligt historiker att Jesus egentligen föddes någon gång på våren. Att kyrkans män helt enkelt bara bestämde att man skulle ta den dag romarna firade att solen var på väg tillbaka och istället fira att Jesus föddes då.

Snacka om att ha inflytande! Hoppas inte de galna katolikerna får samma inflytande i världen när det gäller deras syn aborter och homosexuella. Hörde igår på radion att påven förkunnat hur omänskligt det var för två av samma kön att ha sex med varandra. En företrädare för den katolska kyrkan i Sverige höll med om synen på sex som något man bara ska pyssla med om man vill ha barn. Om inte sex är ur barnaalstringssynpunkt är det fel sorts sex. Ja herregud, alla spermier är tydligen heliga i deras värld. Det måste bli ganska jobbigt att ha den synen på sex om man tänker på hur mycket spermier som slösas bort på folk som onanerar. Dom borde åka runt med hinkar i stugorna och samla in...

Hörde också på radio igår att den där kristna galningen Lennart Sacredeus (han som är emot aborter) inte fanns med på listan för invalda till EU, (vilken tur) trots att så många kryssat för honom. Undrar förresten om hans efternamn Sacredeus är taget. Att det har något med Sacred att göra. Att just hans spermie var sacred.

Nä, det är lite läskigt med folk som går omkring och sprider sina galna idéer hursomhelst. Sätt en kondom på honom. Lennart Sacredeus har dessutom en förmåga att dra till sig lite nationalister och annat pack. Han är just den typen att skaffa sig gräsrötter bland sverigedemokrater och homofober.

När jag ser honom och hans gelikar tänker jag på Jehovas Vittne. En sån där bild på den "perfekta familjen". Familjen uppradad med mannen högst, kvinnan lite lägre. I bakgrunden ses en perfekt bakgrund av frodiga gröna träd. Mannen är klädd i grå kostym och frun i klänning. Hon står lite bakom honom och ler fint. Deras fantastiskta barn ser ut som om de just kom ur tvättmaskinen (en Jesuspojke och en flicka). Den våta drömmen i en kristdemokrats liv. Den perfekta familjen.

I natt hade jag en dröm så klar att när jag vaknade var det som om jag sett en scen ur en film. Rummet jag befann mig i i min dröm var kalt och fattigt. Jag var hjälparbetare åt Röda Korset och tog hand om människor i nöd. Människor som inte längre hade något stöd från samhället. Utslagna, hemlösa och bortglömda.

Jag träffade ett par som bodde i denna stora rymliga lägenhet vid Brunkebergstorg. Dom kallade lägenheten "Brunkan". Det var som en sista anhalt innan gatan för många på väg mot hemlöshet. Killen som bodde där hade ständigt människor som kom och gick. Han såg ut att vara från sydamerika, men var svensk. Han hade bara samma mörka tjocka hår som någon därifrån och moderna glasögon. Hans tinningar började få gråa stråk. Hans tjej var lika mörk hon. Men hennes hår var färgat. Hon hade blekt håret med gråa slingor som matchade hans. De kämpade själva för att överleva. Drogbehovet hade gjort att dom sålt allt dom ägde och hade. De sov på tunna madrasser på det kalla stengolvet.

När jag hälsade på dom hade dom precis tagit varsin sil. De satt på golvet. Jag frågade varför de gjorde så mot sig själva. Han log och sa att det var det här dom levde för. Jag gick ut i deras kök för att göra lite kaffe. Det är otroligt hur tydligt jag upplevde köket. När jag vaknade hade jag minnesbilden helt klart för mig. Stengolvet i köket var turkost. Slitet och ojämnt. Fönstrena i köket var så smutsiga att man inte såg ut. Snett till vänster låg en liten balkong. Den var full med prylar. I grannlägenheternas fönster var det pyntat och fint inför julen. Men inte i deras kök. Där fanns ingen mat. Bara en påse med snabbkaffe. Jag försökte sätta på gasspisen. Spisen måste varit hundra år gammal. Jag trodde jag skulle spränga upp hela huset när jag satte igång gasen. Killen kom ut och hjälpte mig att sätta igång den. Han bad mig sätta på alla plattor för att han frös, sa han.

När jag lämnade paret satt dom lutandes mot väggen och höll om varandra. De var på väg in i något slags koma. Jag försökte säga till dom att jag var där för att hjälpa, men de behövde inte min hjälp sa dem. De log svagt mot mig när jag sa hej då. De var redan på väg bort i dimman och det var ingenting jag kunde göra. Det här var deras sätt att fira jul.

Ännu ett år är snart till sitt slut. Det är otroligt hur fort tiden går. Och den verkar gå snabbare och snabbare ju äldre man blir. Tiden upplevs väldigt olika när man går på en väg för första gången från att man har gått den några gånger. Första gången kan vägen kännas väldigt lång. Hjärnan bombarderas av nya intryck och har fullt upp att registrera och sortera dem. Efter ett tag börjar du kunna vägen. Du vet alla böjar och raksträckor. Hjärnan läggs i koma. Du slutar förundras över förändringarna i det som händer runt om dig. För du förmodar att det är på samma sätt som förra gången. Hjärnan har slutat sortera intrycken. Den sorterar in dom under "det där har jag sett förut" eller "det där har jag varit med om förut".Fast det egentligen inte behöver vara så. 

Och om man tänker efter hur detta år har varit så måste jag säga att det har varit ett mycket annorlunda år. Jag tänker inte på mig personligen, utan på det som hänt i världen. Det verkar som om människor har tagit ett stort kliv när det gäller sin inre utveckling. Vaknat upp. Tittat sig omkring. Många lever självklart kvar i något slags urminnestillstånd av att saker ska vara som de alltid har varit. Men detta år kanske faktiskt kan bli en  grogrund till "change".

 Både när det gäller politik och klimat. Hur otroligt är det inte att en svart man väljs till president i ett land som tidigare piskade såna som han. I Barack Obamas pappas hemby i Kenya dansade och sjöng dem i flera dagar. Det var en folkfest utan like. De var så stolta. Det visar hur mycket förebilder betyder för oss. Sedan får vi hoppas att de svarta väljare i USA som gett Obama sin röst, inte själva är fulla av rasism och förakt för oliktänkande när det gäller exempelvis religion eller om man är straight eller gay. För det är inget som säger att bara för att man är svart skulle man vara fri från rasistiska åsikter.

I Sverige har vi sett partipolitiken bilda två block istället för Alliansen mot s, v och mp. Istället har vänstersidan bildat en rödgrön "röra". (Jag är glad att de vågade använda sig av detta skällsord och vända det till sin fördel.) Maria Wetterstrand har trots sitt kön och sitt engagemang för miljön lyckats blidka de arga machovänstermännen. Dom som heller inte är fria från rasistiska åsikter och förakt för oliktänkande. Tvåblockspolitiken kan nog bli starten till ett mer hälsosamt politiskt klimat i Sverige. 

När det gäller klimatet i övrigt kan vi däremot verkligen se en change till det värre. 2008 ser ut att bli det varmaste året någonsin i Sverige och världen. Det är inte bra. Människor verkar ändå ha vaknat upp lite grand och tagit bort skygglapparna för vad som håller på att hända med världen och klimatet. Dom stackare som tror att det som händer med klimatet har med vanliga klimatförändringar att göra blir färre och färre. Världen inser att det är vi själva som skapat detta scenario. Vi påverkar jorden mer än vi tror. Och vi kan inte ensamma ändra på detta. Ensam är inte stark. 

Under detta år har jag lyft blicken lite. Det är inte riktigt som vanligt i världen. Något håller på att hända. Det förtryck som sker i en liten avlägsen by i Afrika är inte längre några få personers angelägenhet. Det är allas. Det måste vara allas ansvar. Det spelar ingen roll om du kör ekologiskt i din lilla trädgård om grannen häller ut bekämpningsmedel i sin. Vi är alla del av en helhet och självklart att vi måste samarbeta.

Om finanskrisen har visat att de giriga någon gång faller ner, har den också visat att samarbete och solidaritet måste löna sig. I längden. Och att man inte kan lämna åt människor själva att styra och ställa. Det måste ske efter någon form av gemensamma beslut. Efter regler. Tillsammans. Inte en och en. 

Om detta år har präglats av "change". Hoppas jag det nästföljande år ska präglas av "togetherness".

På väg till jobbet igår satt jag och lyssnade på en radiodokumentär på P1. "Sparkad" hette den och handlade om en kvinna som blev uppsagd från Ericsson 2001, när stora nedskärningar gjordes där. Hon är 52 år när hon sägs upp och har då varit på Ericsson i 14 år.

http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=909

Programmet är otroligt intressant om man är intresserad av arbetsmarknadspolitik. Den visar med all tydlighet vilka mekanismer som göms bakom arbetslösheten. Regeringar kommer och går, men arbetslösheten består. Möjligen byter arbetsåtgärderna namn och bidragen sjunker.

När Anneli, som är huvudperson i dokumentären blir arbetslös är det sossarna som styr.  Hon jobbar som telefonsäljare, personlig assistent och matdemonstratis mm.  Emellan jobb slussas hon genom olika åtgärder och arbetsmarknadsprogram. Alliansen tar över, men och Anneli får än en gång gå igenom en veva av åtgärder och program fast med "nya" namn. Bl a får hon lära sig skriva CV, fast hon redan har varit på två sådana kurser genom åren. Det är sorgligt att höra henne berätta. Det "skär" i öronen när jag hör dessa arbetslösa bli coachade av en ung kvinna som hurtigt försöker ge dom feed-back.

Det som skiljer hennes tid som arbetslös under borgarnas styre, berättar hon, är synen på arbetslösa. Efter att Alliansen tog över har hon förvandlats från arbetslös till parasit. Anneli låter bitter och arg och det har hon all anledning att vara. Hon sitter hemma vid sin dator och skriver arga insändare.

Om en människa slås ut ur ett system som en bricka som rasar ut ur ett spel för att den inte längre har rätt form för spelet. Räcker då inte detta som straff?  Ska hon dessutom bli trampad på? Om brickan inte går att sågas till rätt storlek för att passa i de olika mellanrummen, ska hon då tvingas att sågas sönder i strimlor för att passa i dessa mellanrum? Eller kanske helt mosas sönder som någon slags täckmassa att mojsas in i springorna?

Bara för att den allmänna synen är att de arbetande inte tycker att de arbetslösa ska gå och dra benen efter sig, sätts dom i meningslösa åtgärder och i mitt tycke halvdiffusa jobb. Jobb som telefonsäljare med bidrag från staten. Hallå, vem tjänar på det här?

Det "bästa" med nuvarande finanskrisen är väl att de nygamla moderater som tidigare stått bakom ord som "utanförskap och parasiter" nu själva blivit uppsagda från sina jobb. Kanske inser dom att det inte bara är att gå ut och "skaffa ett nytt jobb". De har kanske samtidigt gått ur a-kassan (eller kanske aldrig varit med för att de tycker att "facket är bajs"). Ja, nu har många av dessa med "innanförskapscertifikat" gått och blivit arbetslösa. Dags att sätta på dom "utanförskapssymbolen". Det är en liten parasit i tyg som ska fästas på kragen.

Men hörrni arbetslösa, det är bara att gå ut och skaffa nytt jobb! Det kan väl inte vara så himla svårt.

Vi lär nog se många totalomvända moderater till nästa val. Kanske har dom då snabbt gått från blått till mörkrött. Lars Ohly lär få vind i seglen till nästa val och båten lär utgå västkusten.