Alla inlägg under december 2009

Av Anna Drangel - 17 december 2009 07:45

Tänker ofta på det här som Alliansen kallar utanförskapet. Det har blivit så tydligt i år att klyftorna i samhället har ökat. Man kan ju tycka att någon borde ta Reinfeldt i örat just nu. Dra honom ut och titta på de som har det riktigt svårt just nu. De som sitter utanför och inte kan göra ett j-a sk-t för att komma in. 


Tänker på "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen. En riktig höjdarsaga. Läskig. En av de första jag fick uppläst för mig som har satt sina spår. Den där lilla flickan som sitter ute i kylan. Utanför värdshuset. Säljer svavelstickor, men fryser så mycket att hon väljer att tända de sista stickorna hon har för att inte frysa ihjäl. Det slutar givetvis med att hennes döda mormor tar henne i handen och flyger till himlen. Mycket sorgligt. Precis lika sorgligt som det måste kännas för många som drabbats av arbetslöshet. 


Det verkar som om Alliansen tycker att det är själva bristen av jobb som skapar den inre krisen. Det är ju inte riktigt sant. Det är vad den allmänna opinionen tycker om en arbetslös som påverkar hur denne mår. Maud Olofsson har någon gång sagt att det är mindre viktigt att tjäna pengar - det viktiga är att ha ett jobb... ... ... Skulle inte tro det. 


Hursomhelst har direktiven om att göra det svårare för de som är i utanförskapet slagit så himla fel i tider som dessa. Du är satt i en rävsax. Du straffas för något du själv inte kan påverka. 


Av Anna Drangel - 17 december 2009 07:39

 

Av Anna Drangel - 17 december 2009 07:06

När jag åkte från jobbet igår kväll (efter 23) var det verkligen trafikkaos. Jag jobbar på Stora Essingen och bor i Tyresö. Södra Länken var avstängd så jag var tvungen att åka Örbyleden. Du, det var inte lätt! 


Du kanske skrattar om du är en van bilåkare från Norrland, men det här var en av de värsta trafikförhållanden jag kört i. Blåst och snö fick sikten att vara ungefär 20 m. Ibland när det blåste till var jag och bilen framför tvungna att stanna helt. De tvåfiliga vägen hade blivit enfilig kan man säga. När jag kom ut på 229:an mot Tyresö var det riktigt läskigt. De öppna ytorna, fick snön att yra upp och sikten på vissa ställen bli lika med noll. Vid Skarpnäckshållplatsen hade två bilar kört av vägen. 


Jag kröp hem i 35 km/h när det blåste som värst, samtidigt som jag lyssnade på P2. Det spelades någon form av kinesisk plingeplongmusik. Mycket surrealistisk upplevelse. Vackert. Rökte säkert fem cigaretter. Det enda sättet att hålla mina nerver i schack.


Klockan är nu 7.15 Min sambo åkte för en halvtimme sedan. Kände mig som en morsa när jag talade om att han måste ha ordentligt på sig. Mössa, vantar och varma skor. "Ta mitt busskort också om det är något", sa jag, förlitad på att vägarna ska var framkomliga när jag ska jobba kväll. Försökte också låta lite myndig svensk när jag förklarade för honom (han är engelsman) att det här är ett av de värsta trafiklägena jag varit med om.


Lyssnar nu på Radio Stockholm och inser hur illa det är därute på vägarna. Det är ivarje fall varmt och skönt i min lilla stuga även om vinden viner kring stugknuten. Fönstren ser ut som om de är dekorerade med låtsasfrost, fast det är på riktigt. Snödrivorna har lagt sig runt huset och jag påminns om dikten "Tomten" av Viktor Rydberg;


Tomten (Viktor Rydberg)


Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.


Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård 
djupt under midnattstimma. 
Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken.


Står där så grå vid ladgårdsdörr, 
grå mot den vita driva, 
tittar, som många vintrar förr, 
upp emot månens skiva, 
tittar mot skogen, där gran och fur 
drar kring gården sin dunkla mur, 
grubblar, fast ej det lär båta, 
över en underlig gåta.




Av Anna Drangel - 14 december 2009 06:05

Det visar sig med all större tydlighet att arbetslöshet mer hänger samman med konjunkturer än med folks förmåga att marknadsföra sig på arbetsmarknaden. Därför kan det bli så snett i tider som dessa, när folk tror att det bara hänger på hur dom lyckas presentera sig i jobbansökningar som de inbillas av statsmakten kunna avgöra huruvida de får jobb eller inte. 


Genom att låta folk tro att det beror på dom själva om dom får jobb eller inte, skyfflar man över ansvaret på individen. Folk hinner inte bli riktigt arga när de sätts på olika utbildningar som förklarar att det är "upp till dom om de får jobb eller inte". Detta är inget specifikt för just denna regering. Problemet är att Alliansen har lagt ytterligare en stigmatisk börda till de arbetslösa. Inte nog med att det inte finns några jobb för dom att få - de ska också gå och draga med att de nu tillhör utanförskapet. (Fast snart kanske det är dom som jobbar som tillhör det egentliga utanförskapet). Kanske är det för att få folk att acceptera låga bidrag när du går i arbetslöshet. Det Göran Hägglund kallar "verklighetens folk" kanske nu är på väg att bli "de arbetslösa ute i landet".  


För många att hamna i en arbetsmarknadsutbildning, kan det istället för att ge dom självförtroende, bryta ner dom. De tror att det är upp till dom att förändra sin situation, när det egentligen är marknaden i stort som styr - inte individen. Det är lite som med klimatet. Vi kan hålla på att samla in tomburkar här i Sverige, men om det inte görs något på världsnivå, kommer jorden ändå inte överleva.


Arbetslösheten är redan hög, men kommer snart att komma upp i skrämmande siffror. Arbetsmarknadsutbildningar kanske bara är ett sätt att hålla folk på mattan. Det blir så fel om man ska ge de som arbetar mer pengar just nu. Det är dags att höja skatten för oss som arbetar - inte sänka dom.

=====================================================Kollade reprisen på Robinson i helgen. Två lag tävlar för tillfället mot varandra. Det ena laget har förlorat flera deltagare och har ingen mat och ingen eld. Det andra laget har vunnit fler tävlingar och har båda eld och lite mat. I slutet av programmet visade det sig att samma lag förlorade igen. Det blev alltså ingen mat. De är mer hungiga och nedbrutna än någonsin. Efter förlusten i tävlingen försöker de förhandla med de andra laget om lite eld. De sa: om ni får fiskeredskap och en korg av oss, kanske vi kan få eld av er. Några i det vinnande laget grymtade lite, några tyckte det andra laget kunde få elden gratis, medan några ville ha mycket. Tillslut fick de ge bort kastrull mm för att få sin eld. Det givande laget insåg väl att de två lagen snart är ett och ville inte låta detta ligga dom i fatet vid en senare ihopslagning. Hur mycket är vi villiga att hjälpa varandra i svåra situationer? Är livet som en jäkla Robinsondokusåpa? En tävling där de starka överlever (eller de som skapar pakter med varandra och spelar fula tricks?) Jag hoppas att vi har kommit längre än så. Vad betyder samhälle och solidaritet egentligen? Har vi helt tappat det ordet i det svenska vokabuläret?

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards