Alla inlägg under januari 2010

Av Anna Drangel - 22 januari 2010 11:03

Det är lite fel på mig. Jag läser inte tidningar som andra människor. Jag sparar mina tidningar i bilen i flera veckor, innan jag slutligen hinner läsa dem. Detta beror i första hand på att jag inte äter frukost som andra människor. Jag har alltid bråttom. Min frukost består av två koppar kaffe. I bästa fall hinner jag bre två smörgåsar som jag tar med mig i bilen på väg till jobbet. Eftersom det tar en timmer i rusningstid att komma till jobbet, hinner jag oftast äta mackan där. Och är det väldigt tidigt äter jag den när jag kommer fram.


Detta är den ena anledningen. Den andra är att jag har en bra bit till brevlådan. Det är ganska halt nerför backen till bilen, och således lika halt på väg upp igen. Istället har jag uppfunnit ett alldeles eget sätt att ta till mig nyheter och intressanta artiklar på.


Jag samlar som sagt var tidningar i bilen under kanske en månad. Slutligen tar jag upp hela bunten och ställer mig i köket för att gå igenom dem. Jag lägger dem i en hög på varandra och börjar bläddra. Alla tidningsrubriker som drar till mig mitt intresse river jag ut. Det brukar handla om sådär 7-8 utrivna sidor per tidning - ibland mer. Små korta inlägg läser jag på stående fot. Det är många annonsbilagor och sportsidor som jag snabbt kan bläddra förbi. Tillslut hamnar två högar på golvet. En för det jag ska läsa och en för återvinning. 


Eftersom stora nyheter och katastrofer snabbt blir gamla hoppar jag snabbt över dem. Detta är ju ofta sånt jag redan läst om på nätet. behöver jag ju inte läsa om dessa som jag redan tagit del av från nätet. Så jag bläddrar vidare. Vissa nyheter är faktiskt mer intressanta att läsa i efterhand. Bland annat finansnyheterna. Vissa analyser som görs av finansanalytikerna är mitt i prick. Andra är helt uppåt väggarna. Att läsa kanske ibland två månader gamla ekonominyheter blir ett bra kvitto på att se om de hade rätt eller inte. Vissa journalister skriver helt enkelt bättre än sina kollegor - det blir så tydligt i efterhand.


Det som också inträfffar när man går igenom kanske två månaders dagstidningar är att ofta hittar en röd tråd i all information. Vissa idéer lyser igenom alla områden vare sig det är inom den politiska debatten, kulturdebatten och inom ekonomi och finans. Det är ganska häftigt när man upptäcker denna samhörighet av tankar i tiden. Det är som om det finns ett kollektivt medvetande som genomsyrar alla olika områden. När jag sedan under några dagar läser igenom de utrivna sidorna är det fantastiskt spännande. Nu är det bara russinen ur kakan jag plockat ut och det tar aldrig slut. 


Eftersom jag är hemma från jobbet idag med en rinnande näsa. Vad passar då bättre än att läsa igenom gamla tidningar?


Och gissa om mitt huvud nu är fullt av nya idéer! Jag får sån lust att skriva. Återkommer igen när jag har hunnit gå igenom hela bunten. 


Av Anna Drangel - 18 januari 2010 06:55

Det är konstigt det där med hur många besökare man har på sin blogg. Ibland är det 30-40 om dagen, men de senaste dagarna har det varit 0-2 st per dag. Jag vet inte riktigt hur det där går till. Bara att det verkar konstigt. Dessutom har jag faktiskt varit lite mer aktiv en vanligt efter nyår. 


När jag skrev på nätplatsen Sourze, kunde det räcka med att ett ord i rubriken innehöll "skamliga" ord, eller bara något som kunde föra tankarna till sex, för att antalet besökare skulle gå upp avsevärt. Det kunde göra mig irriterad när jag såg att andras rubriker var så "iscensatta". Att använda ord som drar till sig besökare är inget man bör göra bara för att se om det gör någon skillnad, men det skulle vara intressant att göra ett litet test på denna sida. Därför har jag skrivit till några ord i rubriken som jag kan tänka mig ge flera klick. 


Det ligger väl i alla bloggares intresse att någon ska läsa bloggen. Annars kan man lika gärna lägga ner, eller söka en bloggplats med större trafik. Eftersom jag inte är så himla aktiv har jag inte hunnit kolla vilka andra ställen man skulle kunna skriva på. Man ska ju helst vara lite mer aktiv och skriva om saker som intresserar människor. Mina åsikter om politik är inte världen speciellt intresserad av. Men jag tänker fortsätta skriva ändå.


I bloggvärlden gäller verkligen uttrycket - syns du inte finns du inte. Men där gäller också att skrika högst. Använda mest uppseendeväckande sätt att dra till sig besökare. För vissa räcker det att lägga ut lite bilder från Stureplan och de senaste sminktipsen. För andra krävs det lite mer finess eller läsarunderlag. Finess är inget jag har medfött och inte läsarunderlag heller eftersom jag är en nobody. Men det stoppar mig inte från att fortsätta skriva. Och hade jag mer tid skulle jag skriva mer...


Vi får väl se var jag dyker upp nästa gång.




Av Anna Drangel - 9 januari 2010 11:20

Det är få saker som är så svåra som att få katter att göra något de inte vill. De är svåra att lura och snabba att fatta om man håller på att lura ihop något. Det känns nästan som de kan läsa ens tankar.


Eftersom mina katter är ganska duktiga på att få i sig en och annan mus och fågel, gäller det att köra avmaskningsprogram på dem då och då. Nu har stunden kommit och jag har förberett mig noggrant. Eftersom det är kallt ute och katterna helst vill vara inne, är det en bra tid att göra det på.


Först blandar jag Axilur i en mortel. De ska ha en tablett var per dag i tre dagar. Jag delar upp den krossade tabletten på två och blandar sedan ut en pasta med hjälp av räkost på tub. Precis bara så mycket att det blir en pasta. Därefter häller jag på några droppar grädda. Mixar det så att det är i ungefär samma konstistens som hårbalsam. Därefter slevar jag upp det med en slickepott och tar det på fingrarna, varpå jag smetar in katternas bringa/framben (där de kommer åt att slicka sig). Perfekt. De kommer inte undan. Visserligen hatar de mig en stund och springer långa vägar när de ser mig komma emot dem, men det går över efter några timmar och de har glömt. 


Redan efter 1 1/2 tablett märker man att pälsen blir bättre. Den glänser och ser inte lika tovig ut längre. Det känns bra att få rensa ut de där äckliga parasiterna. 


Nu hoppade precis Rico upp i knät och kräver total uppmärksamhet. Det är bäst att jag slutar... Mina katter "rules the house". 

Av Anna Drangel - 8 januari 2010 12:25

Nu när elpriserna rusar i höjden är det inte att man undrar över elmarknaden i stort. Hur sätts egentligen priserna på vår el i Sverige? Sedan avregleringen av elmarknaden känns det som om utvecklingen snarare går mot en verklighet där man försöker hålla på el någonstans, för att göra elen dyrare någon annanstans. Om ni sett dokumentären om Enron som gått på TV4 Fakta så vet ni vad jag menar.


Elmäklarna som gjorde pengar på att skyffla el mellan delstaterna i USA jublade t ex när det brann i Los Angeles. Det innebar att priserna på elmarknaden sköt i höjden och kunderna fick betala mycket mer. Dvs - de själva tjänade mer pengar i fickan.


Det verkar som om de flesta svenska elproducenter trott att vi i Sverige skulle ha haft ett elöverskott här i Sverige och att man genom elhandel över gränserna därför skulle kunna höja priserna till Europa nivå. De sa i varje fall Peter Wigert, vd på Telge Kraft till Veckans Affärer (26/2-09). Som oberoende aktör på elmarknaden har Telge Kraft och Telge Energi framfört att marknaden fungerar bristfälligt. 


Elhandeln fungerar alltså numera genom en elbörs (sk Nordpool) i Oslo och priserna sätts dag för dag, precis som om det vore aktier man handlade med. 


Detta att sätta priset utifrån marknadens efterfråga, anser säkert de ivrigaste förespråkarna av avregleringar som utmärkt. Men det drabbar oss kunder i allra högsta grad. 


Elköparen måste konsumera elen så fort som den köps och kan inte spara "billig" el. Elproducenterna (Vattenfall, Eon, Fortum och Statkraft) kan däremot spara på sin elproduktion för att säja el när priset är som högst. "Genom att bestämma utbudet utifrån de olika energislagen kan de bibehålla en hög prisnivå och optimera sina intäkter" står att läsa i artikeln i Veckans Affärer. 


Ur artikeln "Här styr Vattenfall de svenska elpriserna" (Veckans Affärer 26/2-09)


VATTENFALL ÄGER MÅNGA regionala och lokala eldistributörer runtom i landet. Bolaget sitter således på många stolar samtidigt. Ett faktum som också innebär att Vattenfall har bättre tillgång till information än någon annan. Informationsutbytet i branschen har också starka historiska band. Före avregleringen på 1990-talet satt alla stora kraftproducenter i den så kallade Samkörningsnämnden där man gjorde upp om hur olika kraftverk skulle samköras för att få produktionsapparaten så effektiv utnyttjad som möjligt.
”På den tiden var vi alla inriktade på att leverera så billig el som möjligt till kunderna”, säger en pensionerad Vattenfallsingenjör som jobbat större delen av sitt liv för Vattenfallsverket. 
”Numera är filosofin vinstmaximering som innebär att elen ska säljas så dyrt som möjligt. Efter avregleringen har det blivit kaos med det mesta. ­Företaget mår bra på kundernas bekostnad, och det är inte konstigt att missnöjet bland Sveriges elkonsumenter växer när alla kan se vilka vinster som Vattenfall tar hem.”

    ”Syftet med elmarknadsreformen var att införa konkurrens och öka valfriheten för 

konsumenterna”. 

Källa: Energimyndigheten (2001), Elmarknaden 2001, s.2 


Var det även syftet att konsumenterna skulle få betala en ökad kostnad för sin el också?


Detta är axplock hämtat ur en c-uppsats av Anna Johansson vid den nationalekonomiska fakulteten 2002.


"Den starka koncentrationen som fanns och finns på den svenska producentsidan är ett tydligt hot mot kostnadseffektivitet. Detta uppmärksammades redan i förearbetena till avregleringen i bl.a Bergman, (1994). Risken var att framförallt Vattenfall skulle utnyttja sin starka marknadsposition för att kunna snedvrida prissättningen på marknaden."  


Är det detta som händer just nu?


"Inför avregleringen skulle träda i kraft i början av 1996, fanns stora förhoppningar om kraftiga prissänkningar. Främst grundade sig dessa förhoppningar på den utveckling som skett då den norska elmarknaden avreglerades 1991, då priset strax efter avregleringen sjönk med 30 %108. 


Så blev inte fallet, istället steg priserna ganska kraftigt i början av 1996 och röster höjdes om att avregleringen misslyckats. Orsaken till höjningen var att det under perioden var ovanligt  liten tillströmning till vattenkraftsverken, varför produktionsanläggningar med högre kostnader tvingades användas för att klara tillfredställa efterfrågan. När tillströmningen sedan ökade sjönk också priset. "


Man kan undra om de stora aktörerna med flit skapar brist på energi just vid de tidpunkter vi vanliga konsumenter behöver det som mest. Detta innebär ju att priserna kan skjuta i höjden...

"Den för konsumenterna gynnsamma prisutvecklingar som pågick under hela 80-talet kan till viss del förklaras med att det rådde överkapacitet i kärnkraftverken. Men de fallande reala priserna var ingen tillfällig tendens. Mellan 1950 och 1980 föll det reala elpriset exklusive skatt för hushåll med en genomsnittlig årskonsumtion på 10 MWh/år tämligen konstant, från 

94 öre per kWh 1950 till 56 öre per kWh 1980. Det är med tanke på detta ganska 

anmärkningsvärt att elpriset från 1990 och framåt i reala termer. Den första kraftiga 

uppgången skedde runt 1990. Detta var ungefär samtidigt med att Vattenfall omvandlades till aktiebolag."


Visserligen är flera av våra kärnkraftverk avstängda just nu, men är det inte konstigt att ett överskott på den svenska elmarknaden inte ska kunna gynna just oss svenskar?


"Några varningssignaler bör dock utlysas avseende marknadsstrukturförändringarna. 

Koncentrationen har tenderat till att öka på den svenska elmarknaden, genom de senaste årens sammanslagningar och flera fusioner. Antalet aktörer har således minskat både inom den svenska elproduktionen och bland elhandelsföretagen, men något mer omfattande på elhandelssidan än på nätsidan. Det finns därför en risk för att några få aktörer till viss del kommer att kunna styra utvecklingen på elmarknaden. Elproduktionen är tämligen koncentrerad, med stora marknadsandelar för i synnerhet ett fåtal stora företag som Vattenfall, Sydkraft och Fortum Kraft. Elmarknaden närmar sig allt mer en oligopolmarknad, som gör att priserna ges möjlighet att stiga.

Man kan även säga att en form av prisdiskriminering har utvecklats på elmarknaden efter avregleringen. Genom att flera företag säljer till olika priser beroende på volymen. "


Är det detta Peter Wigert från Telge El pratar om i artikeln med Veckans Affärer?



Detta är ett itdrag ir ett anförande av generaldirektör Claes Norgren på Svensk Energis 

Elmarknadsdagar den 6 november 2003 


"Konkurrensverket är inte en prisreglerande myndighet. Vi varken kan eller 

ska normalt tycka något om företagens marginaler eller prisnivåer. 

Däremot är det naturligt för oss att följa med i hur prisbildningen på 

elmarknaden utvecklas. Höga priser kan ofta vara ett tecken på bristande 

konkurrens.  

Här har Konkurrensverket kunnat notera att priserna mellan olika typer av 

elkontrakt för konsumenter varierat kraftigt under 2002 och 2003. Typiskt 

sett steg priserna på nya bundna kontrakt snabbt när spotpriserna steg till 

följd av vattenkraftsbristen. Priserna på s k tillsvidarekontrakt följde efter 

med eftersläpning. När sedan spotpriserna sjönk och de nya bundna 

priserna med dem släpade priserna på tillsvidarekontrakt efter. Det är här 

viktigt att priserna gentemot konsument fungerar väl och på ett rimligt sätt 

anpassar sig till marknadsförhållanden, alldeles oberoende av typ av 

kontrakt. Det finns ett kommunikationsproblem mellan säljare och 

konsumenter vad gäller innehållet av tillsvidarepriser, avtalade priser som 

följer börsen och bundna priser för längre eller kortare tid. Här krävs 

tydlighet från säljarnas sida. Man måste klart få veta vilken typ av avtal 

man ingår! Vet man inte det så är det svårt att hävda att valfriheten 

fungerar. 


Den svenska elmarknaden är koncentrerad. På produktionssidan står tre 

företag för 90 procent av produktionen och på elhandelssidan står samma 

tre företag med till sig knutna företag för ca 70 procent av elhandeln 

(Vattenfall, Sydkraft och Fortum). En så hög koncentrationsgrad riskerar 

att påverka konkurrenssituationen på marknaden. Om det finns sådana 

brister återspeglas detta i prisbildningen på marknaden i form av en för 

hög prisnivå. 

En marknad där det endast finns ett fåtal aktörer gör det typiskt sett lättare 

att direkt eller indirekt samordna sig för att uppnå en företagsekonomiskt 

sett mer fördelaktig prisnivå. En stark koncentration kan därför medföra 

bl.a att risken ökar för medvetna produktionsneddragningar i syfte att 

hålla upp priserna. Här befinner sig naturligtvis både företag och hushåll i 

underläge såsom främst pristagare med ett kortsiktigt oundvikligt behov 

av produkten el. "


Summa summarum. Det är tydligt att elmarknaden inte fungerar helt tillfredsställande. Konsumenter ges inte tillräckligt med information för hur man ska veta vilket typ av avtal man har med sin elproducent. Desstuom finns det som sagt, med den starka koncentrationen med få aktörer (som Peter Wigert är inne på), utrymme att se över om det inte försigår risk för medvetna produktionsneddragningar i syfte att hålla upp priserna. 


Jag tycker det är dags att göra en ordentlig sammanfattning av detta hur avregleringen i Sverige verkligen fungerat. Vi vill verkligen inte ha det som i USA där den hemska dokumentären Enron, beskrev giriga elmäklare. Tänk om vi redan är där?






Av Anna Drangel - 6 januari 2010 10:53

I vanliga fall blir jag väckt av katterna flera gånger per natt. Det har blivit en vana. De vill ut, de vill in och de ser till att väcka mig på något sätt.


De har hittat olika sätt att samarbeta för att få mig att vakna. Jag brukar vakna relativt lätt när de jamar utanför sovrumsfönstret. Jag släpper in en av katterna. Var är den andra? Det är nu deras listiga spel börjar. Jag har precis hunnit somna om när den andra katten Tony sätter framtassarna på fönsterblecket och jamar. Går upp igen om släpper in honom. Nu är jag så pass vaken att de även kan tigga lite mat. Jag tar en handfull "hårdisar" till dom och går och lägger mig igen. Om de inte är mätta ser de till att väcka mig igen - på ett sätt eller det andra. Det kan gå till så att de välter något i huset; har ner en ljusstake; hoppar på mig som om de fångade en mus på mitt bröst med mera. 


I natt vaknade jag dessutom för att det var så kallt i huset. När jag gick upp och kollade på termometern stod den på 15,5 grader. Det är lite för kallt även för den tålige. Så det var bara att sätta sig och göra en brasa i kaminen... igen. Klockan var väl halvsex och jag hade tänkt att jag skulle få en lugn sovmorgon. När jag ändå var uppe tänkte jag att det är lika bra att mata fåglarna - de måste ha haft en hemsk natt. VIsserligen ser koltrastarna mer ut som små fotbollar än fåglar. De fjädrar väl upp sig så gott det går nu för att hålla värmen. Deras egen dunjacka, men ändå... Kallt är det nog ändå.


In igen i värmen och efter att jag lagt några vedträn till på brasan kunde jag gå och lägga mig en stund igen. 


Nu är jag som sagt uppe igen och har plockat i och ur diskmaskinen och försöker nu övertala min kille att vi ska åka och storhandla mat någonstans. Han är inte överdrivet intresserad. Vilket var förväntat. Men mat behöver vi ju och är heligt trött på att det oftast är jag som gör de där storhandlingarna själv. Några timmar på Ica Maxi sedan är man rätt utmattad. Det är som om köpcentrum suger musten ur en. 


Så är det inte med min kära svärmor från England. Hon kan konsten att shoppa. Hon behöver inte ens köpa något på sin rundor i klädaffärer, det räcker för henne att kolla runt. För mig är detta ett fullkomligt främmande beteende. Om jag åker för att shoppa, är det oftast för att jag behöver ett visst plagg. När jag har hittat detta är jag nöjd. Men jag har faktiskt börjat lära mig att gå runt i affärer och kolla kläder och försöka njuta av det. Detta är helt nytt för mig och kan om man har otur skapa en sorts köpmani, vilket jag tror att min svärmor har. 


Hemifrån är jag van vid en helt annan syn på shopping. Min mamma hatar att shoppa. Det är det värsta hon vet. Hon köper nästan aldrig kläder, smink eller smycken. Jag får ibland tvinga ut henne på köprundor - och hon är inte glad när man vallar henne mellan affärerna. Hon lider. Man ser det på henne. Hon blir lika deprimerad som en självmordsbenägen. Det enda som håller henne vid liv är tanken på att vi snart ska äta lunch någonstans.


Ja, så kan det vara. Man kan säga att i fallet shopping är min svärmor och mamma inte speciellt kompatibla. 


Nu ska jag göra ett försök till att övertala för en storshopping på ICA Maxi i Haninge. Jag vet inte vad jag ska locka med. Lunch funkar inte lika bra på min kille som på min mamma. Inte finns det något vuxendagis för killar där heller (Clas Ohlsson). Kanske om vi tar Coop Forum istället. De har lite mer killprylar.


Näähä. Det funkade inte. Men jag lyckades ivarje fall så pass att vi nu ska till ICA i Tyresö. "Det är så långt jag kan sträcka mig..." sa han. Det kanske var tur att jag inte började med ICA Tyresö. Då kanske det hade blivit helt stopp. Nu får drängen följa med och bära lite kassar i varje fall... Och tacka fan för det.

Av Anna Drangel - 1 januari 2010 11:44

Första gången jag såg honom trodde jag att det var en grävling. Något stort svart rörde sig under granen bakom huset. 
Snart skulle de visa sig att det var en alldeles vanlig bondkatt. Ja, vanlig och vanlig - han var så tovig och vild att han mer såg ut som en förlupen panter. De gula ögonen betraktade oss misstänksamt ifrån skogen, när vi ställde ut mat till honom på berget.

Augusti blev september och september blev oktober och plötsligt hade det blivit regnigt, blåsigt och kallt. Vi ställde fortfarande ut mat på berget varje dag, men vår panter hade ännu inte visat några tecken på att vilja komma närmare. När vi en gång försökte komma närmare honom fräste han som värsta spottkobran, reste ragg och gungade bakdelen fram och tillbaka.

Jag undrade så var han kom ifrån. Var han en övergiven sommarkatt? De förra ägarna hade inte sagt något om en katt, men de hade bara bott i huset i ett år och vi var de första ägarna som bodde året runt. Efter mycket vånda och oro för våran nya familjemedlem, bestämde vi oss för att bygga ett katthus till honom. Det fanns ingen chans att han skulle flytta in till oss i huset så vild som han var.

Vi installerade en frostvakt i hans hus och målade det grönt med vita knutar. Oktober nalkades sitt slut. Det hade blivit ordentligt kallt och snön hade redan lagt sig. En kväll när vi satt och tittade på TV, såg jag hur det automatiska ljuset tändes på baksidan. Vi ställde oss och tittade ut genom verandadörren. Jo, nog var det han alltid. Han nosade på öppningen till huset och verkade tveka, men.snart var även den långa, toviga svansen inne.

Succé! Yippie! Vi hade lyckats! Jag tror att han stannade därinne i stort sett hela vintern. På julaftonen ställde vi ut en tallrik nykokt fisk med lite gräddsås på en tallrik utanför hans hus. Han kom ut och kastade i sig maten, tittade upp åt vårat håll och försvann sedan in i sitt hus igen. Vi stod där lyckliga som nyblivna föräldrar och blev alldeles varma om hjärtat.

Idag ligger Lewis i våran säng. (Han är döpt efter min killes morfar som överlevde skyttegravarna under första världskriget!) Han är världens bästa katt. Jag trodde aldrig att han skulle bli så tam. Det är inte så att han gillar att bli lyft eller så, men vi får klappa honom (inte några andra) och man kan ligga sked med honom. (Om det nu kallas så när det är en katt.) Vi har varit hos veterinären två gånger. Han har fått kattsprutor och penicillin och är nu även kastrerad. Första gången var det en infekterad tass och då var dom tvungen att söva ner honom för att överhuvudtaget kunna närma sig honom. De andra kattägarna satt och höll sina katter så snällt i famnen och tittade förundrat på vår kattbur som rörde sig några meter på golvet innan vi ens hunnit registrera oss i kassan.

Ibland vill han vara för sig själv. Då går han in i sitt hus. Han är nog tacksam över vad vi gjort för honom. Men nog märks det att det fortfarande finns en djup misstro till människor. Med all rätta. För även om han med nöd och näppe klarat sig igenom så många kalla höstar och vintrar, har det som satt det djupaste spåret nog ändå varit att han blev övergiven.

I år har han fått ett nytt halsband i julklapp. 

Ett svart i älgskinn, med nitar och diamanter. Ett halsband för en riktig, glänsande, skinande panter. 

Av Anna Drangel - 1 januari 2010 09:53

Första dagen på det nya året. Det känns precis som vanligt. Det vill säga ingenting nytt under stjärnorna. Samma gamla smällande igår, samma skrikande ungdomar från fester runt omkring i grannskapet. Möjligen var det lite mindre fyrverkerier i år vilket var glädjande. Nyårsafton börjar mer och mer likna grevinnan och betjänten. En exakt upprepning av ett ganska uttjatat koncept. 


Om jag tittar tillbaka på hur jag firat nyårsafton tidigare i mitt liv, måste jag erkänna att många har firats i fyllans tecken. Och i kylans tecken. När man var yngre verkade man inte tänka med hjärnan. Som jag minns det var man alltid alldeles för lättklädd för våra breddgraders iskyla och alldeles för onykter. En ungdomsgrej det där. Nu har jag blivit gammal och klok och skulle aldrig springa runt på stan i kjol och tunna strumpor. Jag har blivit tant. Nu är det mössa, sockor halsduk som gäller om jag ska någonstans.


Nuförtiden är det mina katter som är det stora orosmomentet. Så fort smällandet sätter igång blir de helt galna om man inte släpper ut dem. De vill ner under huset - ner till krypgrunden. I år började de smälla redan vid 4-tiden och då stack ena katten ut. Livrädd. Den andra var lite coolare och låg kvar i fåtöljen och slickade tassarna och reagerade på ljuden utifrån, men inte mer än så. 


Två timmar senare hade det lugnat ner sig lite grand. Tonårspacket var väl inne och åt. Jag gick ut och satte mig bredvid huset och lockade och lockade. Tillslut dök hans vita nos upp där ur ett hål. Jag lyckades ta tag i honom och ta in honom och lägga honom under sängen - han stod ut i ungefär en timme innan han desperat klöste på ytterdörren. Om det inte vore för kylan, skulle jag inte oroa mig så mycket. Katterna klarar sig utomhus i många minusgrader, men då kan de röra på sig och hålla upp värmen. När smällande tog fart igen (när huliganerna hade ätit färdigt) ville båda katterna ut. De smet som slamkrypare ner under huset igen. Smällandet tar fart igen och det ekar mot husväggen när smällarna och fyrverkerierna smäller av runt omkring. Så länge katterna är inne känner jag mig lugn, men jag vet att jag inte kan tvinga dem att vara inne om de vill ut. De ligger sedan och trycker mot en kall berggrund i timme efter timme och blir ordentligt nerfrusna. Jag oroar mig. Om man är inte är djurvän förstår man inte det här. 


När min förra katt dog, trodde jag hjärtat skulle gå sönder av sorg. Han hade hunnit bli så extremt tillgiven trots att vi hittat honom tovig och förvildad bakom det hus som vi just flyttat in i. Min mamma sa oroligt och lite förebrående; "men Anna, du verkar ha mer sorg för Lewis, än när din egen morfar gick bort!" "Ja", svarade jag, "det är nog så. Men å andra sidan sov jag inte med morfar i sängen varje natt i 10 år!!!" "Nej, så kan man ju se på det också", sa mamma, som är en klok mamma och insåg det naturliga i min sorg.  


För någon som inte kan förstå detta larv kring ett husdjur på nyårsafton, kan jag bara försöka jämföra det med alla dessa föräldrar som oroar sig för att deras barn ska dricka för mycket och ramla i en snödriva och frysa ihjäl. För mig är det lite samma sak som jag känner när katterna ligger livrädda och fryser timme efter timme i kylan. Är dessutom orolig att de ska bli så rädda att de springer iväg. 


Ett minne från förr dyker också upp i mitt huvud såhär på nyårsafton. När jag var sådär 9-10 år, vet jag att det berättades att några småkillar hade tänt på och stoppat ner "treöres-smällare" i en katts öra. Det hade givetvis exploderat bort en del av kattens hjärna. Det är sånt där jag har i bakhuvudet när jag motvilligt släpper ut katterna.


Vid tretiden i natt vaknade jag till (vilken gång i ordningen vet jag inte) och gick upp för att försökta ropa in katterna. Precis när jag gett upp hoppet var det något svart som smet vid mina ben. Rico - äntligen. 11 timmar under huset. Katten var så stirrig att ljudet när ett blad föll från en krukväxt fick honom att hoppa till. När jag tillslut fick upp honom i soffan för att klappa lite på honom hörde jag grannarna öppna ytterdörren och någon rumla ut i snön. Lite grymtanden, svärsord och en tjej som tjöt i falstett i bakgrunden och så plötsligt ännu fler smällare. Rico flög en halvmeter upp ur soffan och ville direkt ut igen. Jag tänkte låta bli att släppa ut honom denna gång i hopp om att detta var en engångsföreteelse. Smällandet upphörde. Nu var det bara Tony kvar att släppa in och sedan kanske man kunde få sova lite i lugn och ro. Det tog ungefär en halvtimme innan jag fått in Tony också. Men jag var tvungen att klä på mig jacka och stövlar och stapla ut och sätta mig på huk bredvid huset och locka ett bra tag innan även han dök upp genom den där källargluggen. 


Så. Sova. 


Klockan är nu tio i elva och jag har suttit här surfat och småskrivit i en timme nu. Snart vaknar väl kidsen upp för att bakfulla smälla upp de sista smällarna och raketerna de aldrig smällde av igår. Då börjar hela skiten om igen. Det var samma sak förra året också. Same procedure as last year...

*******************Läser en gammal TT-nyhet om att det varje år skadas 250-300 personer så illa att det behöver uppsöka akutmottagning i samband med fyrverkerier. Vi får väl se hur många avsprängda fingrar och bortsprängda ögon det blir i år.Det är konstigt att vi i Sverige tillåter fyrverkerier i den omfattning vi gör. När det gäller intag av socker på våra förskolor är vi helt rabiata och det kan t o m gå så långt att man förbjuder allt sockerintag - allt från saft till tårta. Vi får inte längre röka på restauranger och knappt längre på en busshållplats utan att någon tittar snett, men däremot tillåter vi raketer som kan smälla bort en hand, göra folk blinda, skrämma livet ur djur och ge folk hjärtattacker. Det kallar jag dubbelmoral...

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards