Nu har det skett! Jag har varit och simmat! Det var inte en dag för sent. Min kropp har börjat fetta till sig lite här och där och behöver vattnets välgörande mostånd. När jag var liten tyckte jag simhallar var läskiga. Det var en massa gamla tanter med hängande skinkor och bröst som satt och svettades i bastun. Med skräckblandad förtjusning smygtittade man på deras bilringar och enorma behåring. Nu är jag väl en av dom som barnen tittar på. Närå, så illa är det inte... ännu. Idag hade jag en konversation i bastun med en liten kinestant. Hon var 75 och hade äntligen gått i pension. Hon såg verkligen inte ut som 75, utan snarare som 60. Men det är något med kineser och asiater i allmänhet som får dom att se mycket yngre ut (kan det vara fiskleverolja?). Jag frågade inte. Jag såg en bild i DN häromdagen på en japansk tjej som skulle föreställa 19. Hon pratade i mobilen och hade den dekorerad med prylar. Jag tyckte snarare hon såg ut att vara sådär 6 år gammal... Själv hoppas jag på att mitt nyvunna liv i bassängen ska skänka mig en gudinnelik kropp och ett meditativt lugn som folk kommer att häpna över. Dessutom är det ju fantastiskt vad det gör med ett deppigt hösthumör. Badhus är helt enkelt ett spännande ställe att vara när det gäller att fundera över livet. Bastukonversationer är något av en studie i mänskligt kommunikationsbeteende!Hade Munchs gestalt i Skriet bott i närheten av en simhall, kanske han aldrig hade behövt se så himla desperat ut. Han hade kanske sett helt naturlig ut crawlande där i vattnet.