På väg hem från jobbet igår hörde jag på radio P1 en fruktansvärd redogörelse för hur kvinnor stympas efter våldtäkt i krigshärjade delar av Afrika. Det var så obehagligt att höra att jag rös när de beskrev vad förövarna gör i samband med våldtäkterna. Jag behöver inte gå in på detalj, men deras underliv förstörs så fruktansvärt att vissa aldrig mer kan gå på toaletten. Den läkaren som har gjort det till sin livsmission att hjälpa dessa våldtagna kvinnor berättar att det är så oerhört tillfredsställande att t ex genom kirurgiska operationer hjälpa en av dessa kvinnor att kissa igen. Något vi andra bara tar för givet.

Senare på kvällen när jag kollar på nyheterna, berättas igen om dessa fruktansvärda våldtäktsdåd. Som läkaren sa - det är inte själva våldtäkten som är det värsta... det är vad dom gör med kvinnorna efteråt. När man hör om dessa fruktansvärda brott mot mänskligheten blir man alldeles matt. Dessa brott är i paritet med vad judarna utsattes för under andra världskriget.

I nästa reportage berättas om ett centralkök någonstans ute i landet. En anställd råkar av misstag tappa ut en jättegryta med färdig pasta på golvet. Hon börjar skova upp allt från golvet tillbaka till grytan. En lastbilschaufför lyckas filma händelsen på sin mobil.

Ok, det är inte trevligt att veta att maten man ätit har legat på golvet i storköket. Men förmodligen är det ingen människa som skulle må dåligt av detta om man inte visste om det. Det är ju inte gärna så att man dör av skadorna om man säger så. Men i nyhetsreportaget berättades nu hur föräldrar och lärare nu gått ihop i "krisgrupper". Ja, ni läste rätt. Hur fan kan man göra en sådan höna av en fjäder? Detta är så typiskt Sverige och så överdrivet att man bara storknar.  Att detta kom bara några inslag efter detta om våldtäkterna i Afrika gjorde det hela än mer bisarrt. Om man släppte in ett gäng hungriga afrikanska barn i det där centralköket skulle de kasta sig på golvet och äta upp varenda pastabit med bara händerna. Och vara så otroligt tacksamma efteråt. Det är såna tankar jag får när jag ser inslaget. Och så hör man om att föräldrarna sitter i krisgrupper. Men HALLÅ VAKNA! Det finns en värld därute också. Det gäller att sätta saker i sitt rätta sammanhang. Ibland är det som att vi svenskar tror att vi är helt ensamma i världen.