Har under de senaste veckorna börjat intressera mig för universum. För tillfället läser jag allt jag kan komma över på internet. I slutet av juli meddelade man på radion att man hittat ett brun dvärg på ett inte alltför stort avstånd från jorden (räknat i universella mått...) och att man med teleskop som ser infrarött upptäckt ett nytt solsystem. Nu är tydligen några forskare från Spanien inne på att det där inte är ett "nytt" solsystem, utan en binär stjärna till vår egen sol, ... ja, solar brukar tydligen ha lite misslyckade binära solar som inte lyser lika starkt och ibland kallas dvärgar. (Jag kan lova er att om man säker på brun dvärg på internet får man definitivt inte upp några stjärnor i första hand). 

Hursomhelst är det här oerhört spännande. Lite skrämmande också. Man har tydligen också med det nya Chandra-teleskopet hittat 730 nya planeter i vår "närhet". Det finns en hel del kvar att hitta därute, även i vår närmaste galax.

Men för att återgå till dessa spanska forskare som kallar sig "StarviewerTeam" - de menar alltså att det här nya solsystemet  - som andra astronomer och Nasa sig sig ha växt med 15 % sedan 1985 - alltså inte är ett nyfött solsystem, utan ett gammalt som går i något cykliskt omlopp i universum och ibland dyker upp i närheten av vårt eget. Denna dvärgstjärna (som förresten inte är så himla dvärglik den är 36 gånger så stor som Jupiter) skulle alltså cirkulera någonstans i utkrokarna av Pluto. Detta skrämmer självklart skiten ur vem som helst. När man dessutom begrundar det faktum att sådana här jättehimlakroppar har en extrem magnetism har man ju nästan skitit ner sig (om ni ursäktar mitt grova språk...) Detta skulle enligt några påverka vår egen sols magnetism (solutbrott mm) och påverka jorden såtillvida att vi får fler tsunamis, fler jordbävningar, varmare klimat, störningar i eltrafik och kommunikation (och ja ni fattar ett herrans moster-klimat för att uttrycka mig på ren gammelsvenska). Men det värsta av allt enligt domedagsprofeterna - att detta skulle kunna störa jordens egna magnetpoler om det vill sig riktigt illa...

Jag tror egentligen inte det är så himla bra att jag har blivit intresserad av detta ämne. Inatt drömde jag en riktig mardröm.  En morgon gick det upp två solar på himlen. En som var vår egen - och en som var den här dvärgstjärnan som lyste lite svagare. Det kanske man kunnat leva med, men dessutom kom det upp en ny planet bakom denna lilla stjärna som säkert var tredubbla storleken och var alldeles slät och ljusgrå, som om den var gjord av någon metall (lite som Globen i Stockholm faktiskt).

I drömmen satt jag plötsligt i en buss. Alla höll på att läsa överlevnadsmanualer och folk gick omkring med stirrig blick. Det var som att "vi vet att vi förmodligen kommer att dö, men vi måste ändå försöka överleva".

Det som är bra med såna här mardrömmar är att det är rätt skönt att vakna! Glädjen att se att det bara är EN sol som har gått upp över vattnet. Glädjen att läsa nyheterna på internet och se att det faktiskt inte har hänt något alltför dramatiskt under natten. Lite översvämningar i Indien där 4 miljoner har förlorat sina hem ja, ja... Kärnkraftavfall som kommer upp i atmosfären med bränderna i Ryssland... oked då, men det kunde ju ha varit värre. MYCKET värre.

Oj tiden rusar iväg som den gör här på vår lilla jord. 

Nu är det dags att skynda iväg till jobbet. Vilken befrielse!

Is there anybody out there?