Att moderaterna tog hem rösterna i detta val är inte konstigt. Man har hört strömningar i samhället länge nu. Folk vill ha kvar mer av sin lön och tänker mest på sig själva. Den enskilda ekonomin är nog den viktigaste frågan för folk i allmänhet - verklighetens folk.

Att vissa hamnar i kläm av regeringens hårdare arbetslinje skiter man i. Så länge man inte är "där" bryr man sig inte. Dessutom har sittande regering gjort ett bra jobb för svensk ekonomi. Även om de mesta handlar om att svenska banker räddades och att inte Baltikum satte sig på tvären när det gällde villkoren från Europa och främst Sverige. 

Att sverigedemokraterna tog hem en seger med sin invandrarfientliga politik är inte heller konstigt. De senaste sittande regeringarna har inte vågat ta i problemet när det gäller invandrarfrågor. Socialdemokraterna är alltför beroende av invandrarröster för att göra några som helst utspel. Moderaterna vågar inte framstå som alltför hårdnackade i invandrarfrågor när man redan klämmer till arbetslösa och andra bidragstagare. Ja, men då får vi folk som röstar såhär. 

Nu har vi alltså fått ett läge då alliansen vill söka stöd av miljöpartiet. Jag förstår fullständigt Maria Wetterstrands frustration när hon förklarar att hon inte vill sitta med i en regering som ska administrera tio nya kärnkraftverk. Det vore ett politiskt självmord.

De flesta som gick till valurnorna i år tänkte nog - det spelar inte så stor roll vilket block man röstar på. Det är ju inte så stora skillnader mellan blocken. Men se det kan det bli. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen med 20 mandat är historiskt. Även om de andra partierna vägrar att samarbeta med dem visar det tydligt att främlingsfientligheten nu äntligen kan visa sitt rätta ansikte.

De stora förlorarna i detta val kommer än en gång bli de svagaste i samhället. De som inte kan göra sin röst hörd; bidragstagare, sjuka, djur och miljö. De utan starka röster. De som inte kan tala för sig. Djurskyddet har drabbats  hårt av neddragningarna som gjorts under alliansens styre. Snart är det miljön.

Ibland använder sig politiker av uttryck som bara känns så otroligt slitna. Känner ni igen dessa? "Vi måste komma ihåg" eller  "Låt oss nu...". När jag hörde dessa uttryck från vissa politiker mådde jag uppriktigt illa. Har de inget eget vokabulär? Jag har lust att säga till dem; Förvåna mig med eget sammansatta meningar och annorlunda ordval! Men nej, vissa väljer alltid den säkra vägen. De har alltid med sig en handbok med "politikerord" med sig i bakfickan. Detta kan verkligen skapa ett politikerförakt. 

Det finns en anledning att sverigedemokraterna nu kommit in i riksdagen. Sveriges invandringspolitik har inte fungerat och sverigedemokrater har lockat till sig missnöjda väljare. Det som är skrämmande är att de även huserar folk med extremt rasistiska åsikter. Folk som inte bara är "lite" emot invandring, utan vill ha ett fullt stopp. Det finns även hatiska inslag mot homosexuella och feminister. Detta är mer allvarligt än vad vi kan förstå.

När kameran åkte över publiken på SD:s valvaka såg jag bara män; skalliga rakade huvuden, någon med en frilla som fick mig att tänka på nazister (ni vet när det är mer rakade på sidorna) och endast tre kvinnor under hela kvällen. Innan Jimmie Åkesson gick upp på scen spelades en dansdiscolåt som fick mig att rysa av obehag. Den var så fruktansvärt dålig. Är det här en försmak av vad vi kommer få höra mer av - ett tondövt parti?  Det kanske var en miss, men sämre låtval får man leta efter. När sedan Jimmie Åkessons tog emot sitt partis jubel och hans mannar i en fotbollskör skanderade "Jimmie Åkesson - tja-la-la-la-la" flög mina tankar till människans ursrung. Ni vet för länge, länge sedan...