Är just hemkommen från Gambia. En vecka i solen var helt underbart! Det var spännande att ge sig ut på utflykter med vår duktiga guide Alex. Vi struntade i alla Vings egna sammankomster och utflykter. Det här var ett mycket bättre sätt att se lite mer av Gambia.

Bodde på ett av lyxhotellen Ocean Bay, vid Cape Point-kusten - alldeles i kröken där Gambiafloden har sitt inlopp. Vid stranden går vakter och säger till de "bumsters" som kommer för nära hotellet. Bumsters kallas de killar som går runt och försöker övertala en att köpa olika saker (eller sig själva).

Om man som vi åkte tre tjejer varav två med barn i tonåren kan det hela bli ganska påfrestande. Förutom att man helt plötsligt är guds gåva till männen, är man också utlämnad till en respektlös jakt. Att vi inte hade med oss våra "husbands" gör oss till villebråd för dessa bumsters. Det är så oerhört fattigt och alla vill ha kontakter med Sverige på olika sätt. Många killar säljer sig till tanter. Vi såg prov på det på flera av restaurangerna. En del var riktiga ruggtanter i paljettklänning med en ung gambian vid sin sida. Who is she fooling?

När jag för herrans massa år sen, var i Thailand och tvingade runt min dåvarande man för att visa mig varför så många killar åker till Thailand hade jag en föreställning om att det bara var killar som inte kunde få några tjejer hemma som åkte dit. Så oerhört naivt. När det gäller tanterna som åker på sexresa till Gambia är det väl kanske lite större sannolikhet att de inte har så lätt att få en man här hemma...

Hursomhelst - om man bara kan ta låta bli att tänka vidare på vad dessa par gör...

För att låta händelserna rinna lite i förväg så har jag nu kommit hem. Sista kvällen på hotellet åt jag Tiger Prawns in garlic. Vilket dåligt val! Jag tyckte att en av räkorna smakade lite konstigt, men tuggade i mig den ändå som en god människa. Jag sov oroligt på natten och nästa morgon vaknade jag tidigt av att jag mådde lite illa. Gick ner på stranden för att få några sista strålar sol innan bussen skulle gå till flygplatsen, men var snart tvungen att vända tillbaka till hotellrummet och spy lite. Malariatabletten jag tagit på morgonen kom upp igen och den smakade beskt och fruktansvärt och jag spydde igen av det.

De andra tjejerna låg ett tag vid stranden innan de gick upp för att ta sig en snabb lunch. Jag kände mig så illamående att jag inte visste var jag skulle titta. Lade mig på en solstol och stirrade in i en vägg. Tjejen som gjort fotmassage kom fram och frågade hur det var med mig. Jag mådde så illa att jag knappt kunde svara henne. Hon hade lagt märke till att jag kladdat ut nagellacket på stortårna och ville så gärna fixa det åt mig. Jag försökte förklara för henne att om jag rör mig så spyr jag.

Tillslut gick jag upp till tjejerna som satt vid poolrestaurangen och åt för jag hade ingen riktig stans att gå. Där spydda jag igen. Denna gång under bordet i en påse. De vart nog inte så glada med mig för de hade inte riktigt ätit upp...

Påp hotellet tipsade de mig om att jag skulle gå till "the clinic". Där ville de ge mig en injektion mot illamående. Jag tvekade länge, men kände mig så illamående och med tanke på bussresan till flygplatsen tänkte jag att "jag kan ju inte dö".

Men det kändes det som om jag kunde. Hon sprutade in 50 mg promethazine i överarmen på mig. Jag skrek som en stucken gris för det gjorde ont. Efter att hon gett mig sprutan sa hon att jag skulle känna mig lite "dizzy". LITE!!!!!! Jag kunde knappt röra mig och trodde jag höll på att dö på bussen till flygplatsen. Orkade knappt hålla kroppen upprätt och kunde inte prata. Det kändes som en kraftig tandläkarbedövning i hela kroppen och det hjälpte definitivt inte mot kräkningarna. Jag fick en proffessionell spypåse av någon snäll medpassagerare som jag satt med hela vägen och spydde säkert 5 gånger till flygplatsen.

Jag mår faktiskt så illa när jag skriver det här att jag måste ta en paus...

När jag kom till flygplatsen var jag rejält utslagen och uttorkad. Kunde inte behålla något vatten jag drack, men tvingade i mig små klunkar hela tiden, vilket resulterade i att jag tillslut "fick klippkort" till den allmänna toan på flygplatsen i Banjul som vaktades av en bastant kvinna med huckte på huvet. Eftersom tjejerna jag reste med gav henne dricks hela tiden, såg hon mellan fingrarna när jag i armod kastade mig förbi långa köer av kvinnor och in på den första lediga toaletten för att spy och halvt om halvt skita på mig.

Tillslut satt jag som en hund inne i hörnet av toaletten under ett handfat med en stor plåtbalja ditställd av toamadamen. Jag kallvettades och kunde knappt röra tungan och prata. Folk som såg mig måste trott att jag fått någon riktigt allvarlig sjukdom, eller att jag var otroligt drogad (vilket jag ju faktiskt var av sprutan).

Efter sådär åtta vändor på toaletten var det snart dags för utropet att flight DK 1892 mot Arlanda var öppet för boarding. Ett tag var vi oroliga för att jag inte skulle få flyga med hem.

På flyget fortsatte spyandet. Det fanns en rad tomma säten som jag gjorde till min spyhörna. Där låg jag och spydde i olika påsar som man försedde mig med. Jag var för svag för att ta mig till toaletten.

Usch... nu mår jag illa igen och måste ta en paus...

Jag vet inte om det var matförgiftning av räkorna eller vad det var för bakterier jag fick i mig, men jag mådde rejält dåligt och känner mig fortfarande svag.

Fortsätter kanske min reseberättelse när jag mår lite bättre, måste ta en paus igen...