När jag tittar tillbaka på resan såhär några veckor efteråt börjar jag längta tillbaka. Det var så oerhört skönt att få lite solljus inskjutet i hjärnan. Havet var fantastiskt . Det var så skönt att få plumsa runt i det salta vattnet.

Matförgiftningen har ebbat ut nu och jag helt återställd. Gick ner 4 kg efter en vecka på fiskkost och en avslutning på dåliga räkor, men såhär efteråt kan jag bara känna att det har gjort mig gott. Jag känner mig ovanligt frisk helt enkelt. När man kommer hem och ser alla alla blekfeta svenskar efter julfrossandet är det inte fel att ha tappat några kilon. Inte för att jag har blivit en sexbomb på något sätt, men jag känner mig snyggare.

För att tänka tillbaka lite på Gambia måste jag säga att det är ett ganska speciellt resmål. Afrika är en spännande kontinent att besöka. Det är svårt att tänka sig att Kanarieöarna bara ligger knappt en timme från det afrikanska grannlandet. Skillnaden mellan resmålen är milsvid.

Att bo på hotell i Gambia är lite som att kliva in i en ombonad puppa som omgärdas av ett myller av individer. I puppan är allt tillrättalagt och till för att göra det så bekvämt som möjligt för dig. Du har en "tjänare" i varje hörn av anläggningen. Det frågas hela tiden "how are you miss?"

När du går utanför hotellets grindar ner mot stranden möts du av bumsters som de kallas. De försöker på alla sätt att få kontakt. Även om hotellet har vakter som motar bort allt för närgångna gäster kommer de ikapp en när man är nere i havet. Där finns inga vakter som stoppar någon.

Det är okej - jag förstår. Det är inte lätt för ett land med så stor fattigdom att se oss fetfläskiga turister komma dit och glufsa på deras land. Det måste verkligen sticka i deras ögon. Men samtidigt. Hur rika är vi egentligen? De verkar tro att vi är gjorda av pengar.

Första dagen på eftermiddagen gjorde vi ett första försök att ta oss ut på andra sidan av hotellet. Alltså igenom hotellets grindar ut på gatan. Vad hände? Jo, vi blev fullkomligt angripna av påstridiga försäljare och alla som ville prata med oss. De ville ha pengar av oss. De ville att vi skulle skriva på allehanda listor och ge pengar till olika välgörande ändamål. De ville träffa di på tu man hand. Efter en stund var det svårt att hålla tillbaka frustrationen. Det där trevliga leendet satt klistrat som ett dåligt bokmärke över läpparna på dig.

Det var då vi hittade Alex, vår lokala guide. Mitt i detta kaos av människor runt oss. Vilken räddning! Han var sedan med oss hela veckan. Så fort vi lämnade hotellets madrasserade skydd var han med oss. Det hade inte gått annars. Men med honom var vi fredade. Han körde bort de mest påflugna med en rapp kommentarer vi inte förstod innehållet på, men av tonfallet var det något som vi nog inte ville veta. För andra som var på väg mot oss räckte det med att de såg Alex för att de skulle backa bort. Många hejade på honom och det verkade som dem såg upp till honom.

Att gå utanför hotellet går att jämföra med att stiga ur ett rymdskepp (hotellet) och famla i total tyngdlöshet. De vanliga naturlagarna vi är vana vid gällde inte här.

Med vår guide kunde vi upptäcka lite andra sidor av Gambia. Inte det vanliga. Det var otroligt spännande och Alex var en så duktig kommunikatör. Om man inte är en riktigt garvad tuff affärsman är det i stort sett omöjigt att gå runt Gambia som turist utan att ha en personlig guide. Har du minsta problem att säga "no thank you" är du "lost".

Själv råkade jag ut för detta när jag hamnade själv på en marknad för träsniderier. Jag vet inte var tjejerna tog vägen, men plötsligt var jag indragen i ett alla "försäljningsbås" där jag övertalades till att börja buda på saker jag inte ville ha. Jag kom därifrån med armarna fulla med utstickande träben åt alla håll. Tjejerna satt redan på jeepen och undrade var jag hållit hus. Hade man filmat mig hade det nog kunnat sett ganska komiskt ut. Men missförstå mig inte. Det var inte komiskt. Det var tragiskt. Det var så många av dessa träsnidare som såg utmärglade och trötta ut. För dom handlade det om liv och död.

Detta att inte kunna säga nej, påminner mig om när jag var på en semesterresa till Israel med familjen när jag var tonåring. Vi hade precis varit inne vid Klagomuren och jag hade knölat ihop en lapp och stoppat in mellan tegelstenarna där jag önskade att den killen jag var olyckligt kär i i skolan skulle bli kär i mig. Jag kommer ut på gatan. Mamma och mina systrar stod där, men var hade pappa tagit vägen? Efter en lång stund av oro dyker han upp. Han såg beklämd ut. På huvudet satt något han inte hade där för 10 minuter sedan. Han hade blivit övertalad att köpa en en vit kalott - en kippa. Vi började alla storfnissa. Han kunde lika gärna ha bott där i Jerusalem. Han smälte så bra in i folkmängden med sitt utseende med mustascher och allt. Han väste bara till oss att han ville komma därifrån så snabbt som möjligt.

Det är ett tips till er som funderar på att åka till Gambia. Glöm inte att mentalt förbereda er på påträngande försäljare.

Häromdagen hade vi en hel flock med hjortar utanför huset. Jag tror att dom sammanlagt var en 6-7 stycken. Det var helt otroligt att se. Ledarhannen kom ganska nära inpå och jag kände att "oj oj, honom skulle jag inte vilja träffa på om han blev arg".

Hursomhelst var det ett magiskt ögonblick. Livet är fyllt av magiska ögonblick om man är på rätt ställe vid rätt tidpunkt...

Bhutto blev helt klart skjuten till döds. Det är vad jag tror ivarje fall. Det är hur möjligt som helst att militären samarbetade med en självmordsbombare. Dom verkar det ju inte speciellt svårt att få tag på.

Många talar om vikten vid att det hålls val i Pakistan. Att det skulle vara ett steg i rätt riktning - mote en demokrati. Men jag undrar hur man kan ha ett val när det inte finns några valmöjligheter. Bhuttos parti som enligt vissa uppgifter på nyheterna skulle kunna ha gett ca en tredjedel av rösterna i landet finns inte längre. Dom är så att säga desarmerade.

Sedan tycker jag allt prat om al-Qaida hit och al-Qaida dit som orsak bakom olika dåd är vilseledande. Många människor i den muslimska världen sympatiserar med de grundläggande värderingar Al Quaida står för. Dvs att allt som kommer från USA och den västerländska världen är syndigt - något som är av ondo och måste bekämpas. Där ligger själva huvudproblemet. Det spelar ingen roll hur många Bhutto som stiger upp på tronen för ett "jämlikare" samhälle om så många människor är livrädda för vad ett sånt "jämlikt" samhälle innebär. Den verkliga schism som präglar den muslimska världen handlar ju i mångt och mycket om en sekulariserat synsätt eller ett där Gud eller Allah styr allt.

När jag var i Gamiba nyligen märkte jag hur stark den muslimska tron numera genomsyrar samhället där. Irritationen över hur unga tjejer tar efter modet från USA är något syndigt som ska bekämpas. Det infiltrerar deras kvinnor och ungdomar.

Det är just detta. Att det vi i väst står för är syndigt och ogudsaktigt. Det tror jag är själva grunddilemmat i många av de krig och slag som bryter ut i arabvärlden där Israel och Palestina är ett av de tydligare exemplen.

Troende muslimer måste bli helt galna av att se unga tjejer i Israel klä sig som dom i USA. Det är inte konstigt att vissa muslimska stater går mot alltmer förtryck av kvinnor när det gäller hur de ska täcka sig till vilket pris som helst.

Såg en dokumentär på National Geografic som handlade om attentatet mot World Trade Center. De självmordsbombare som flög planen - dessa "Guds väktare och budbärare" hyrde upp porrvideos och prostituerade på hotellet sista kvällen innan dåden. Där kan man verkligen prata om dubbelmoral. En dubbelmoral som fräter sönder hjärnan på folk

Samma fantatism finns givetvis inom alla religioner. Det är bara att det är så himla många muslimer som tycker det är ok att ställa upp som självmordsbombare. I tron om att de ska nå himmelriket med allt vad det kommer innebära för dom. I USA finns det istället kristna fanatiker som bombar abortkliniker.

Jag gillar inte religion när den tar sig såna här uttryck. Det är inte religion i mina ögon. Det är irrläror som vuxit sig starka. Som sprids av folk som vill ha makt. Folk som är inte klarar av att ifrågasätta givna normer och regler i ett samhälle. Folk som inte lärt sig tro på sig själva och sitt egna sunda förnuft.

Godnatt!