Ännu ett år är snart till sitt slut. Det är otroligt hur fort tiden går. Och den verkar gå snabbare och snabbare ju äldre man blir. Tiden upplevs väldigt olika när man går på en väg för första gången från att man har gått den några gånger. Första gången kan vägen kännas väldigt lång. Hjärnan bombarderas av nya intryck och har fullt upp att registrera och sortera dem. Efter ett tag börjar du kunna vägen. Du vet alla böjar och raksträckor. Hjärnan läggs i koma. Du slutar förundras över förändringarna i det som händer runt om dig. För du förmodar att det är på samma sätt som förra gången. Hjärnan har slutat sortera intrycken. Den sorterar in dom under "det där har jag sett förut" eller "det där har jag varit med om förut".Fast det egentligen inte behöver vara så. 

Och om man tänker efter hur detta år har varit så måste jag säga att det har varit ett mycket annorlunda år. Jag tänker inte på mig personligen, utan på det som hänt i världen. Det verkar som om människor har tagit ett stort kliv när det gäller sin inre utveckling. Vaknat upp. Tittat sig omkring. Många lever självklart kvar i något slags urminnestillstånd av att saker ska vara som de alltid har varit. Men detta år kanske faktiskt kan bli en  grogrund till "change".

 Både när det gäller politik och klimat. Hur otroligt är det inte att en svart man väljs till president i ett land som tidigare piskade såna som han. I Barack Obamas pappas hemby i Kenya dansade och sjöng dem i flera dagar. Det var en folkfest utan like. De var så stolta. Det visar hur mycket förebilder betyder för oss. Sedan får vi hoppas att de svarta väljare i USA som gett Obama sin röst, inte själva är fulla av rasism och förakt för oliktänkande när det gäller exempelvis religion eller om man är straight eller gay. För det är inget som säger att bara för att man är svart skulle man vara fri från rasistiska åsikter.

I Sverige har vi sett partipolitiken bilda två block istället för Alliansen mot s, v och mp. Istället har vänstersidan bildat en rödgrön "röra". (Jag är glad att de vågade använda sig av detta skällsord och vända det till sin fördel.) Maria Wetterstrand har trots sitt kön och sitt engagemang för miljön lyckats blidka de arga machovänstermännen. Dom som heller inte är fria från rasistiska åsikter och förakt för oliktänkande. Tvåblockspolitiken kan nog bli starten till ett mer hälsosamt politiskt klimat i Sverige. 

När det gäller klimatet i övrigt kan vi däremot verkligen se en change till det värre. 2008 ser ut att bli det varmaste året någonsin i Sverige och världen. Det är inte bra. Människor verkar ändå ha vaknat upp lite grand och tagit bort skygglapparna för vad som håller på att hända med världen och klimatet. Dom stackare som tror att det som händer med klimatet har med vanliga klimatförändringar att göra blir färre och färre. Världen inser att det är vi själva som skapat detta scenario. Vi påverkar jorden mer än vi tror. Och vi kan inte ensamma ändra på detta. Ensam är inte stark. 

Under detta år har jag lyft blicken lite. Det är inte riktigt som vanligt i världen. Något håller på att hända. Det förtryck som sker i en liten avlägsen by i Afrika är inte längre några få personers angelägenhet. Det är allas. Det måste vara allas ansvar. Det spelar ingen roll om du kör ekologiskt i din lilla trädgård om grannen häller ut bekämpningsmedel i sin. Vi är alla del av en helhet och självklart att vi måste samarbeta.

Om finanskrisen har visat att de giriga någon gång faller ner, har den också visat att samarbete och solidaritet måste löna sig. I längden. Och att man inte kan lämna åt människor själva att styra och ställa. Det måste ske efter någon form av gemensamma beslut. Efter regler. Tillsammans. Inte en och en. 

Om detta år har präglats av "change". Hoppas jag det nästföljande år ska präglas av "togetherness".