Tänker ofta på det här som Alliansen kallar utanförskapet. Det har blivit så tydligt i år att klyftorna i samhället har ökat. Man kan ju tycka att någon borde ta Reinfeldt i örat just nu. Dra honom ut och titta på de som har det riktigt svårt just nu. De som sitter utanför och inte kan göra ett j-a sk-t för att komma in. 

Tänker på "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen. En riktig höjdarsaga. Läskig. En av de första jag fick uppläst för mig som har satt sina spår. Den där lilla flickan som sitter ute i kylan. Utanför värdshuset. Säljer svavelstickor, men fryser så mycket att hon väljer att tända de sista stickorna hon har för att inte frysa ihjäl. Det slutar givetvis med att hennes döda mormor tar henne i handen och flyger till himlen. Mycket sorgligt. Precis lika sorgligt som det måste kännas för många som drabbats av arbetslöshet. 

Det verkar som om Alliansen tycker att det är själva bristen av jobb som skapar den inre krisen. Det är ju inte riktigt sant. Det är vad den allmänna opinionen tycker om en arbetslös som påverkar hur denne mår. Maud Olofsson har någon gång sagt att det är mindre viktigt att tjäna pengar - det viktiga är att ha ett jobb... ... ... Skulle inte tro det. 

Hursomhelst har direktiven om att göra det svårare för de som är i utanförskapet slagit så himla fel i tider som dessa. Du är satt i en rävsax. Du straffas för något du själv inte kan påverka. 

När jag åkte från jobbet igår kväll (efter 23) var det verkligen trafikkaos. Jag jobbar på Stora Essingen och bor i Tyresö. Södra Länken var avstängd så jag var tvungen att åka Örbyleden. Du, det var inte lätt! 

Du kanske skrattar om du är en van bilåkare från Norrland, men det här var en av de värsta trafikförhållanden jag kört i. Blåst och snö fick sikten att vara ungefär 20 m. Ibland när det blåste till var jag och bilen framför tvungna att stanna helt. De tvåfiliga vägen hade blivit enfilig kan man säga. När jag kom ut på 229:an mot Tyresö var det riktigt läskigt. De öppna ytorna, fick snön att yra upp och sikten på vissa ställen bli lika med noll. Vid Skarpnäckshållplatsen hade två bilar kört av vägen. 

Jag kröp hem i 35 km/h när det blåste som värst, samtidigt som jag lyssnade på P2. Det spelades någon form av kinesisk plingeplongmusik. Mycket surrealistisk upplevelse. Vackert. Rökte säkert fem cigaretter. Det enda sättet att hålla mina nerver i schack.

Klockan är nu 7.15 Min sambo åkte för en halvtimme sedan. Kände mig som en morsa när jag talade om att han måste ha ordentligt på sig. Mössa, vantar och varma skor. "Ta mitt busskort också om det är något", sa jag, förlitad på att vägarna ska var framkomliga när jag ska jobba kväll. Försökte också låta lite myndig svensk när jag förklarade för honom (han är engelsman) att det här är ett av de värsta trafiklägena jag varit med om.

Lyssnar nu på Radio Stockholm och inser hur illa det är därute på vägarna. Det är ivarje fall varmt och skönt i min lilla stuga även om vinden viner kring stugknuten. Fönstren ser ut som om de är dekorerade med låtsasfrost, fast det är på riktigt. Snödrivorna har lagt sig runt huset och jag påminns om dikten "Tomten" av Viktor Rydberg;

Tomten (Viktor Rydberg)

Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård 
djupt under midnattstimma. 
Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, 
grå mot den vita driva, 
tittar, som många vintrar förr, 
upp emot månens skiva, 
tittar mot skogen, där gran och fur 
drar kring gården sin dunkla mur, 
grubblar, fast ej det lär båta, 
över en underlig gåta.