Om man en gång i tiden tyckte att Sverige var ett land att se upp till för sin välfärd och jämställdhet, ser nu hur hela välfärdsbygget börjar knaka i fogarna. Ja, det är ju inte nytt. Det har skett under en ganska lång period. 

Med ökad globalisering skulle man kunna vara elak och säga att det innebär ökade klyftor.  Ivarjefall för oss i Sverige. Däremot kanske globaliseringen på sikt är bra för arbetare i länder där det inte finns någon fungerande välfärd och jämställdhet.

I länder där man tidigare inte visste var ett fackförbund var, öppnas nu blinda ögon. I Sverige däremot blundar man och arbetare går ur fackförbunden.

Av arbetskraften i Sverige krävs nu att folk konkurrerar med låga löner för att överleva den globala marknaden. Däremot ser svenska chefer och företagsledare nu ett stort ljus i tunneln för sina (som de anser) låga löner. De jämför sig med företagsledare utomlands som kanske har dubbla arvoden. För dem är en värld med ökade klyftor mumma. 

Det är som om koncentrationen av frihet, jämställdhet och solidaritet varit ett isolerat begrepp för Sverige. Nu ska denna koncentration blandas ut med resten av världen. Resultatet blir att arbetares löner ska ner och företagsledares löner upp. Ökade klyftor med andra ord. Så att vi blir mer konkurrenskraftiga på den globala arenan.

Vi i Sverige som varit först när det gäller jämställdhet och rättvisa, får nu foga oss i att ta flera steg tillbaka - med konkurrenskraft och globalisering ringandes i våra öron.