Det är nästan overkligt hur mycket hemskheter som jorden drabbas av den senaste tiden. Om man vore lite religiöst lagd skulle man börja hoppas på att Jesus snart skulle dyka upp. (Vad nu han skulle göra...)

Man skulle kunna fråga sig om det händer ovanligt mycket i världen just nu eller om vi bara nås av mer information från världens alla hörn. Jag skulle nog vilja säga att det faktiskt händer mycket nu. 

Det är jordbävningar, krig, kärnkraftskatastrofer, vulkanutbrott, översvämningar och en ekonomisk kris i världen. Satt och kolla på Sky News igår kväll. Paret Obama var på middag hos Queen Elisabeth i Buckinham Palace igår + ett hundratal inbjudna gäster. De två nationerna prisade varandra i sina tal. Obama tackade "the United Kingdom" för de två nationerna står sida vid sida i kampen om terrorn. Drottningen däremot skämtade att den enda meningsskiljaktigheten mellan länderna isåfall skulle vara att engelsmännen kallar film för "film" och amerikanerna säger "movie".

Jag skulle kalla det världen nu skådar en "horror-movie". Det tar liksom inte slut på eländet. Igår efter jobbet kände jag mig rätt nere. Det är lätt att känna medlidande för andra just nu. Islänningarna är ett exempel, japanerna ett annat. för att inte tala om de stackars amerikaner som just nu slåss med jättetornados. Dessutom får man ju inte glömma det fruktansvärda förtryck som sker av människor i Afrika...

Det är som om vi människor på jorden slåss mot jätten Goliat som symboliseras av naturkrafterna. I sagans värld kastade David en sten mot Goliats tinning. I verkligheten är det inte mycket vi kan göra för de krafter som har brakat loss på jorden och i universum. Läste att Saturnus just nu skakas av sådana orkaner att våra tornados här på jorden skulle framstå som en blek suck. Det är som om vi på jorden levt i en bubbla i sisådär 100 år. Plötsligt gör sig världsrymden och naturkrafterna oss påminda om det faktum att vi människor är små så små i världskosmos (uttalas med släpig DiLeva-dialekt).  

Det man får glädja sig för i tillvaron är de små tingen helt enkelt. Som ett vänligt leende, ett hej, någon som lyssnar, lite god mat och att få vara med dem man älskar. 

Nu är det dags att göra sig iordning för ännu en arbetsdag. Tittar ut genom fönstret där tallarna gunga i vinden, gräset växer så det knakar och fåglarna kvittrar som om det var deras sista dag på jorden. Det är lika bra att sälla sig till allt detta och bara vara.