Har tänkt på en sak ett tag. Det handlar om det här med att världen blir alltmer ytlig. Jag vet inte när det hände, men en hel del kvalitet har försvunnit till förmån för mängd. Vi översköljs av bilder som visar den perfekta världen. 

Tänkte på det när jag såg Eurovision Song Contest häromveckan. Jag slogs av hur mycket allt handlar om yta. Många av låtarna var verkligen skit. Tittarna verkar bry sig mer om hur de tävlande ser ut och hur de rör sig på scen än hur låtarna är. Det här fenomenet har hållit på sedan folk fick vara med och rösta. Kvaliteten på musiken har sjunkit genom golvet. Det var bättre förr när det var en jury som röstade. 

Eurovision Song Contest borde börja i radio. Istället för att se bidragen skulle man först bara få höra dem under den första uttagningen. Sedan kan man successivt få se de tävlande. Det skulle ge musiken högre status.

För många år sedan gjorde jag ett arbete på filmen Taxi Driver. Jag ville se vad det egentligen var med filmen som gjorde den till ett sådant mästerverk. Det handlade inte om bilden i första hand skulle det visa sig. Vid andra omtittningen hade jag ljudet neddraget till knappt hörbart. Plötsligt tappade filmen helt sin strålglans. Vad var det som hände? Det tog ett tag för mig att fatta vad det var. Musiken är kittet som binder ihop yta och innehåll i Taxi Driver. Utan den fantastiska musiken av Bernard Herrmann skulle denna film vara olidligt långsam och innehållslös. 

Ytligheten har smugit sig in i politiken också. En sorts populism där folk bara ser till det som är framför ögonen på dem. Man ser inte längre än så. Man lyssnar inte till budskapet, utan ser mer till hur det sägs. En snygg fernissa läggs över politiska budskap för att man inte ska kunna ana sig till vad som finns därunder. Det är kortsiktigt och det kan straffa sig i slutänden.

Med detta sagt - här är min egen favorit från Eurovision Song Contest 2011. Jag vaknade klockan halvfem i morse med denna låt i huvudet och var plötsligt pigg som en nötlärka. Denna låt gav mig idén att skriva om yta och innehåll. Jag tycker Serbiens bidrag i år verkligen hade lyckats att smälta ihop dessa två.