Första gången jag såg honom trodde jag det var en grävling. Något stort svart rörde sig under granen bakom huset. Snart skulle det visa sig vara en alldeles vanlig bondkatt. Ja, vanlig och vanlig - han var så tovig och vild att han mer såg ut som en panter med de gula ögonen som betraktade oss misstänksamt från skogen. Vi ställde ut mat till honom på berget.

Augusti blev september och september blev oktober och plötsligt hade det blivit regnigt, blåsigt och kallt. Vi ställde fortfarande ut mat på berget varje dag, men vår panter hade ännu inte visat några tecken på att vilja komma närmare oss. När vi en gång försökte komma nära, fräste han som den värsta spottkobran och reste ragg och gungade bakdelen fram och tillbaka.

Jag undrade så var han kom ifrån. Var han en övergiven sommarkatt? De förra ägarna hade inte sagt något om en katt, men de hade bara bott i huset i ett år och vi var de första ägarna som bodde året runt. 

TIllslut bestämde vi oss för att bygga ett katthus till honom. Det fanns ingen chans att han skulle flytta in till oss i huset så vild som han var.

Vi installerade en frostvakt i hans hus och målde det grönt med vita knutar. Jag tror han stannade därinne i stort sett hela vintern. På julafton ställde vi ut en tallrik nykokt fisk med lite gräddsås på en tallrik utanför hans hus. Han kom ut och kastade i sig maten, tittade upp åt vårat håll och försvann in i sitt hus igen. Vi stod där som lyckliga nyblivna föräldrar och blev alldeles varma om hjärtat.

Idag ligger Lewis i vår säng. (Han är döpt efter min killes morfar som överlevde skyttegravarna under första världskriget!) Han är världens bästa katt. Jag trodde aldrig han skulle bli så tam och tillgiven.

Ibland vill han vara för sig själv. Då går han in i sitt hus. Han är nog tacksam över vad vi gjort för honom. Men nog märks det att dt fortfarande finns en djup misstro till människor. Med all rätt. För även om han med nöd och näppte klarat sig igenom så många kalla höstar och vintrar, har det som satt det djupaste spåret nog ändå varit att han blev övergiven.

I år har han fått ett nytt halsband i julklapp. Ett i svart älgskinn med nitar och diamanter. Ett halsband för en riktig, glänsande, skinande panter.  

I dag är vår katt Lewis död sedan ett år tillbaka, men vi fick ha honom i åtta år. Den här texten skrev jag när jag förstod hur många sommarkatter som lämnas till sitt öde när hösten kommer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

skriver man på Dagens Industris ledarsida den 24 mars 2012.    Det beror ju på tänker jag. Om man tittar ur ett globalt perspektiv så är det ju välkänt att företag flyttar sin verksamhet till sk låglöneländer. Där de anställda har dålig arbetsmil...

Det har snart gått ett år sedan den fruktansvärda naturkatastrofen i Japan. Skadorna efter tsunamin kommer att vara kännbara för lång framtid. I Fukushima kommer skadorna efter härdsmältan i kärnkraftverket Daichi vara kännbara flera generationer fra...

Tycker det är lite konstigt att man inte har mer har uppmärksammat att man ska bygga ett kärnkraftverk i norra FInland inte mer än 20 mil från den svenska gränsen. Det läskiga i den här historien är att svenska staten är med och lånar ut pengar till ...

enligt senaste nyhetssändningen. Och det är nog tur det, för de nissarna de har presenterat istället för Juholt går ju helt bort. Jag tänker inte gå in på varför jag tycker det, men de föreslagna kandidaterna är som att hålla upp 8 svartvita foton - ...

Det är många som undrar hur en olycka av den här kalibern ska kunna inträffa på ett modernt skepp i totalt lugnt väder. Kaptenen är anhållen, men menar att det inte synts något grund på "kartan" (dvs GPS:en). Även om anledningen till olyckan inte är ...