På tisdagsförmiddagen var jag på väg till jobbet på Stora Essingen. Hade varit ute på universitetet och kom körande längs Norr Mälarstrand. Solen sken och jag satt där och filosoferade (utan bilbälte). Plötsligt framför mig svänger en MC-polis upp och sträcker ut en stopphand mot mig och stirrar ilsket på mig (inbillar jag mig). "Shitpommesfritt" tänker jag, nu är klockan slagen. Drar på mig bältet snabbt som en iller och ler lamt.

I mina ögon är både polisen och hans motorcykel extremt stora. De följande MC-poliser som med tuffa prejningar och med ilskna utfall och hotfulla pekande armar, får ner bilarna på andra sidan i diket, är faktiskt också dom jättelika. (Är det någon speciell regel? Att om man jobbar inom polisens MC-gäng ska man vara biffig! Titta på vaktparadens hästar nästa gång ni har chansen. Där kan man verkligen prata om Belgien Blue-hästar. Killarna som rider kan i och för sig vara lika spensliga som tennsoldater, men man impas ändå av att dom överhuvudtaget vågar sitta och tuta i sina trumpeter på såna där minidinosaurier!!! I detta fall rörde det sig om Belgien Blue motorcyklar med polisjättar på.)

Nu var det ju inte så att dom där tre MC-poliserna och de nästkommande tre polisbilarna hade spanat efter mig från helikopter för att jag inte hade bältet på mig, för att sedan i gemensam aktion "ta mig" nere på Norr Mälarstrand. Neej, det som följde var en 8 bilar lång limosinekortege. I de svartglänsande bilarna skymtade mörkhyade män med blixtrande ögon. Såg ut som värsta oljemaffian.

Hann växla en blick med snubben i bilen på motsatt sida av vägen när allt började rulla igen. Han såg lika uppjagad ut han och hans bil stod med ena framhjulet i blomsterplanteringen.

Jaja, det ska tydligen vara fint när man får främmande...