"Äktenskapet är grunden till reproduktion", säger ett gäng moderater, kds:are och centerpartister I DN idag. Bakom artikeln finns bl a Alf Svensson (inte förvånande), Ingegerd Troedsson (inte förvånande) och Torbjörn Fälldin (mkt förvånande).

Istället för att tänka att Sverige går i första ledet när det gäller mänskliga rättigheter och modernt, demokratiskt nytänkande, hakar dessa människor fast sig vid en fransk undersökningar som skulle påvisa att det viktigaste för reproduktionen i samhället är äktenskapet och att det skulle hota barnens bästa om vi inte håller fast vid att ett äktenskap som bara kan ingås mellan man och kvinna.

Vad mycket dravel! Som att det spelar ett barn som växer upp någon som helst roll om deras homosexuella föräldrar skulle vara gifta eller "bara" sambo. Som att hela begreppsvärlden skulle rasa om man lät homosexuella gifta sig! Att låta dessa ogudsfruktiga individer få steppa in i det heliga kyrkorummet hursomhelst, verkar för dessa personer detsamma som att spotta i kyrkan. De verkar tro att om det skulle bli tillåtet med homoäktenskap skulle detta kunna hota reproduktionen av ett samhälle. Vadå? Är äktenskapet något sorts kontrakt på att man som par ska avla av sig?

Sedan pratar dom om barnets bästa... Om det nu verkligen var så viktigt vad barnen kände och tyckte borde man reagera mer på hur många barn som lider under oket av samkönade äktenskap. Som år ut och år in får stå ut med vad ett äktenskapet mellan man och kvinna kan komma att innebära.

Likväl som man alltid diskuterar att det bästa för ett barn är ett äktenskap mellan man och kvinna, skulle man kunna diskutera att äktenskapet mellan en man och en kvinna just är det som på många håll i världen borgar för elände. Äktenskapet är på inget sätt en garant (för att låna ett fp-uttryck) för att man värnar om barnens bästa.

De fortsätter sedan i sin artikel med att dra in att främlingsskapet för Sverige skulle öka. Invandrare skulle kunna störa sig och det kan skapas polaritet mellan religioner. Blaha, blaha, blaha, säger jag. Plötsligt skulle man alltså bry sig om andra religioners särart och bevarande.

"Ska lagar stiftas för att tillgodose vuxnas intressen och krav, eller för att skydda barnets (den svagaste partens) intressen och rättigheter?" skriver denna grupp. Man håller upp barnen som en sköld i denna diskussion och menar att dom skulle lida så fruktansvärt om två lesbiska mammor vill kunna gifta sig. Skulle ett barn till dessa mammor lida mindre om deras mammor bara var sambos? Skadas barnen verkligen så fruktansvärt av detta? Eller är det snarare inte så att det är dessa skribenter som stör sig på detta faktum. Det är deras rigida inställning som skymtar mellan raderna. De ser världen i svartvitt.

Jag tycker det lyser homofobi lång väg. Det verkar som om dom tror att homosexualitet är en sjukdom som skulle smitta av sig på resten av samhället om det görs legitimt för homosexuella att ingå äktenskap. Att det i förlängningen skulle innebära att vi som befolkning i Sverige skulle dö ut.

Deras syn är tydligen att äktenskapet är heligt och bara till för en man och kvinna som vill skaffa barn. Alla vi andra då. Vi som vill gifta oss utan att för den skull nödvändigtvis vilja skaffa barn. De verkar tro att äktenskapet är själva grundbulten för att det föds barn i världen. Ack så fel dom har. Om dom inte visste det, är det otroligt många barn som blir till utom äktenskapet och växer upp med en frånskild ensam mamma. Att otroligt många äktenskap slutar i skilsmässa, kanske dom flesta. Att det går att få barn utan att vara vare sig heterosexuell, gift eller för den skull ens kär.

"Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter" skriver dom i sin artikel. Jaha, ja. Precis som tvåkönade äktenskap gjorde det.