Läser I DN om hur man i Gällivare gått man ur huse för att visa sin avsky mot våldet. Det är ju fint. Det är jättebra. Frågan är bara om det hjälper.

Vi läser om alla di möjliga hemskheter man kan tänka sig i tidningarna. Det är Engla, Arbogamordet, Carolin Stenvall eller Hagamannen. För att inte prata om alla som misshandlas av sina nära och kära.

De som utfört dessa hemska dåd finns mitt ibland oss. Vi ser inte alltid vem som bär på de mörka hemligheterna. De finns bland familjer och vänner. Bland arbetskamrater och på universiteten. De jobbar med oss, fikar med oss och skrattar med oss. De kanske till och med är dom som går runt på stan för att stoppa våldet som bär på dessa mörka hemligheter...

Hur ska vi bekämpa våldet, när våldet finns inom oss? 

Vi vill så gärna hitta yttre förklaringar till varför brott finns. Vi vill bekämpa brott som om de vore brandhärdar. Vi glömmer all självrannsakan. Hur mycket skuld bär du och jag inom oss för våldet och kriserna i vårt samhälle? De flesta vill skilja på gott och ont som om det vore svart eller vitt. Men nästan alla glömmer att vårat samhälle i det mesta är grått. Det är så lätt att ställa ut allt till ytterligheter. Som om det vore en kamp mellan onskan och godheten.

Ska förresten läsa en bok som jag blev mycket nyfiken på. Författaren heter Fausta Marianovic och överlevde kriget i Bosnien. Hon har skrivit en bok som heter "Sista kulan spara jag åt grannen" och som handlar om krigets mekanismer. Hon menar att extrem nationalism, hat och rädsla kan uppstå överallt. Jag tror henne. 

När jag skriver att vi kanske alla bär en del av skulden för mycket elände, menar jag att vissa känslor kanske finns som embryon inom oss. Vissa går omkring och bär på förträngt hat, som bara väntar på att få bubbla upp. Andra känner sig ständigt missförstådda och missanpassade. Vissa människors girighet blommar upp i tider som ger näring åt sådant beteende - se exempelvis på finanskrisens underliggande mekanismer. Och när det gäller vårat behov av att ta för oss - se hur vi överkonsumerar.

Allas vår egocentriska livsstil som vi inte gärna släpper ifrån oss. Eller heder? Hur långt ska det drivas innan vi börjar slåss för saken? Eller mördar? Allt faktorer finns inom oss. Mer eller mindre.

Jag tror att det är viktigt med självrannsakan.