I Grekland kör folk som galningar. Det verkar som om det brinner i fotsulorna på dem när de trycker gaspedalen i botten. Som om de håller på att stampa ut en eld eller nåt... och samtidigt tutar för att uppmärksamma omgivningen om det...

Vårat lägenhetshotell i Kreta låg behagligt nära havet. Men det låg också obehagligt nära en väldigt trafikerad stadsgata. I Sverige hade det rått ett fartförbud på 30km/t. Här körde dårarna säkert runt 80-90km/t. Vi måste sett ut som muppar när vi skulle korsa gatan för att ta oss ner på stranden. Här fanns det inte direkt några "Herr Gårman" skyltar. Snarare "Här Dörman skyltar"...

Varje dag stod vi som propellrar och kollade vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster, innan vi slutligen med hjärtat i halsgropen skyndade över.

En natt hörde jag ljudet av en kraftig inbromsning. Döden skrek på asfalten. Nästa morgon när vi skulle gå och handla bröd såg vi katten ligga där mitt på asfalten. Tarmarna låg flera meter ut åt alla håll och huvudet var helt mosat. Jag höll på att spy och hade svårt att släppa tanken på den där stackars katten hela dagen. Vilket öde att vara katt i det varma, torra Grekland och dessutom att leva med dessa plåtvidunder som svischade förbi dag som natt.

Var i Chania (största staden på Kreta) på shoppingtur en dag. Såg då ytterligare prov på hur hårt kattlivet kan vara i Grekland. En utsvulten katt hade vågat sig in i saluhallen mitt i stan där vi var. Marknaden var packad av turister och ljudnivån bedövande. Katten strök utmed handelsstånden och hade nått fram till fiskdisken. Ögonen var uppspärrade i panik, men hungern hade tagit över. På den långa fiskdisken låg många överblivna fiskdelar. Jag hoppades i mitt stilla sinne att fiskhandlarn var en djurvän. Att den stackars katten ivarje fall skulle få en liten fena som lön för mödan. Tänkte på mina egna bortskämda katter som blir matade flera gånger om dan och springer all världens väg när de hör sopbilen. I Sverige där en joggare kan springa och slå ner handen i karossen på en bil som inte stannar tillräckligt snabbt för honom. Där det finns vita streck målade på övergångsställena för att upplysa bilisterna om att det faktiskt finns fotgängare också. Vilken milsvid skillnad!

För mig är nog sommaren över. Har kommit hem från Kreta där termometern ligger och dallrar på sådär 35 grader. Hela tiden. Solen skiner non-stop och man behöver inte oroa sig för att vattnet ska vara för kallt. Äntligen kan en riktig badkruka som jag ligga i hur länge som helst.

När jag kommer hem till Stockholm igen, har vädret vänt från den 30-graders värme som rådde innan jag åkte till riktig höstkyla. Det hade jag förstås redan hört på telefon. Snälla människor sa att jag skulle vara glad att jag var där jag var och njuta så länge jag kunde.

När jag steg av på Arlanda förstod jag vad de menade. Folk på flygplatsen gick runt i stora vindtäta jackor och hade scarfar på sig. Såg även en man med mössa. Från 35 grader till 14 grader på 3 timmar och 50 minuter. Då är det svårt att fatta hur jorden håller på att värmas upp. Inte här i Sverige ivarje fall, tänkte jag när jag huttrande tog mig till min bil som väntade vid Lindskrog parkering. Hade golfströmmen kanske bestämt sig för en ny riktning i varje fall. Vilket bakslag för alla frusna nordbor det vore.

På väg till flygplatsen i Souda på Kreta, pratade jag lite med taxichaffören om klimatförändringar. Frågade om han hade märkt någon skillnad de åren han bott där? Jodå, sa han. Nog hade han det. De senaste 10-15 åren hade det blivit så mycket varmare. Han var till och med rädd att det den Kretanska ön skulle bli något liknande en afrikansk öken om sådär 30-50 år. Det hade han hört. Det var verkligen ovanligt varmt på somrarna, sa han. Mycket varmare än tidigare.

Men för mig och kompisarna jag reste med var det bara underbart. Det är verkligen ett andningshål att kunna komma till värmen när man bor så kallt som vi gör. Det känns som om kroppen behöver den där riktiga värmen för att riktigt kunna slappna av. Att kunna gå runt i stort sett naken förutom någon liten trasa runt kroppen är fantastiskt. Visst kan det bli lite för varmt också. Men då vet vi ju vad vi har att vänta när vi kommer hem...

Men så är det ju det där med klimatet. När jag åker till Kreta och ser det som mitt andningshål, är det någon annan som slutar andas pga det.