Det kan inte vara lätt för alla som i dessa tider är beroende av Försäkringskassan. Alla de människor, vars utbetalningar kraftigt försenats - vem vänder de sig till för att få mat på bordet denna månad? Alliansen? Vem drar vapen för dessa stackare?

Detta är faktiskt riktigt, riktigt illa. När det gäller en så grundläggande och viktig instans som F-kassan, måste det fungera. För många innebär utbetalningar som nu försenats, att de inte har mat på bordet till sig och sin familj.

Om jag hette Astrid Lindgren skulle jag resa mig ur min grav och hytta med fingret. "Man får inte göra på detta viset" skulle jag säga och ta någon i örat.

Och vips poppar en Astrid Lindgren-figur upp i mitt huvud. Krösa-maja. Hon berättar skrockande för folk och fä som kommer i hennes väg om hur dystrare tider är i antågande. Att hon hört att det kommer bli "på samma di sätt som det är i Tyskland". "Där di jobber för bara några få riskdaler". "Inte tillräckligt för att leva på... nä sanne mina ord gott folk..." "Folk kommer att sparkas från sina platser och det kommer att utbryta en depression, värre än när pesten tog oss". "Ja herre min jesus". "Di kommer te att bli svartare än synden framöver..."

"Jodå, stirra ni bara till ögone trillar ur på er" säger hon när folk går förbi och kastar föraktfulla ögon på henne, medan kön till fattighuset fylls av hungriga människor. "Och potäterna är de heller inge me i år, allt det där regnandet..." muttrar Krösa-Maja vidare och spottar ut en svart loska bakom de fina damernas rygg.