Såg deltävlingen till Melodifestivalen igår. Det var faktiskt riktigt underhållande. Jag brukar inte orka följa dessa evenemang. Tycker hela upplägget är förutsägbart. Men i år blev jag överaskad. Melodifestivalens presentatör, Petra Mede var helt fantastisk i sin roll. Utan att någon gång bli flamsig var hon både superrolig och extremt rapp i käften. I nästa andetag blev hon lika tydlig och allvarlig som om det hade varit Nobelfesten hon ledde. Ja, hon var helt enkelt oslagbar. Hon var den klarast lysande stjärnan under kvällen och jag kan lugnt se flera deltävlingar bara för hennes skull.

Efter henne på min stjärnlista kommer Caroline af Ugglas. Hon var bara så bra. Brukar tycka hon kan vara lite för mycket, men denna gång blev hennes sköra och lite galna gestalt en skön kontrast till allt det opersonliga och IQ-befriade som  Melodifestivalen står för.

Röstade faktiskt på henne tre gånger - valde Radiohjälpennumret efter att jag sett tidigare på samma kanal att folk och djur törstar ihjäl i norra Kenya just nu. Det har tydligen inte regnat där på 18!!!! månader. Det var ett plågsamt inslag på Rapport om det. Hoppas att Radiohjälpens pengar kan gå till dessa arma människor och deras djur så att dom får vatten.

Alcazar var faktiskt riktigt bra. Låten svängde och var "lagom vanlig". Det var visserligen Abba-retro så det stänkte. Plastigt och rosa. Jojo, i Waterloo.  Det kan nog gå hem i Ryssland. Dessutom har dom "z" i namnet. Det låter ju redan som om det är ett ryskt band (eller vodkan Alkiszar...). Utan att ha hört resten av deltävlingarnas låtar tror jag denna låt kommer att vinna Melodifestivalen i Sverige.

Men... Hoppas också på att Carolines låt ska få en chans att visa upp sig några gånger till. Både låten och Carolines röst var hundra gånger bättre än Alcazars samlade talang. Tyvärr är det inte sådan här musik som går hem i stugorna. Folk vill ha förutsägbarhet. Folk vill ha köttbullar och ketchup - inte en Bouillabaisse. Men vem vet - hon kanske skräller...