AMF's förre VD Christer Elmehagen verkar inte fatta att detta med hans bonusavtal i första hand inte är en fråga om vem som bär "ansvaret" för att utbetalningarna har blivit så oskäligt höga, utan att det handlar om moral och etik. I media drar Christer Elmehagen upp frågan som om det vore själva ansvaret som är den springande punkten. Så är det givetvis inte. Han har inte fattat. Det spelar ingen roll om det visar sig att avtalet är juridiskt bindande. Det som spelar roll utåt är att han så stenhårt håller fast vid sina pengar och dessutom gjorde en rockad i höstas för att skydda sina pengar på bekostnad av AMF. Det är ju just detta som visar att han är omoralisk. Moral handlar inte alltid om att följa ett nedskrivet avtal. Inte om avtalet är fullt av omoral och den som skriver på är i god tro.

Och det är just vad detta handlar om. Elmehagens agerande visar med stor tydlighet att han är mer intresserad av att behålla sina pengar än att visa prov på styrka och moral. Han borde självklart ta detta som en man och skriva om avtalet och lämna tillbaka delar av pengarna. Men icke sa Nicke. Han börjar istället prata om ansvar.

Det är lätt Christer Elemhagen. Ansvaret ligger hos dig. Du kan antingen välja att krypa till korset - så är saken biff, eller så kan du fightas om ett avtal som det egentligen inte handlar om ett avtal. Det handlar om mycket djupare saker än ord och siffror - det handlar att vara renhårig.

Ett påskrivet dokument behöver inte betyda att någon visste. Det handlar om hur bra ordkrängare någon varit med det småstilta. Det väl alla som någonsin försökt tolka svåra avtal.

Många anser att Vanja Lundby-Wedin och Göran Tunhammar borde haft mer koll och det kan man ju tycka. De borde resonerat som om  "man ska aldrig lita på någon, inte ens sin VD". Nu i efterhand är det lätt att se att Vanja Lundby-Wedin och Göran Tunhammar varit blåögda. De borde insett vilken skojare de hade som VD från början och lusläst varenda millimter avtal. Men det är lätt att vara efterklok.