I vanliga fall blir jag väckt av katterna flera gånger per natt. Det har blivit en vana. De vill ut, de vill in och de ser till att väcka mig på något sätt.

De har hittat olika sätt att samarbeta för att få mig att vakna. Jag brukar vakna relativt lätt när de jamar utanför sovrumsfönstret. Jag släpper in en av katterna. Var är den andra? Det är nu deras listiga spel börjar. Jag har precis hunnit somna om när den andra katten Tony sätter framtassarna på fönsterblecket och jamar. Går upp igen om släpper in honom. Nu är jag så pass vaken att de även kan tigga lite mat. Jag tar en handfull "hårdisar" till dom och går och lägger mig igen. Om de inte är mätta ser de till att väcka mig igen - på ett sätt eller det andra. Det kan gå till så att de välter något i huset; har ner en ljusstake; hoppar på mig som om de fångade en mus på mitt bröst med mera. 

I natt vaknade jag dessutom för att det var så kallt i huset. När jag gick upp och kollade på termometern stod den på 15,5 grader. Det är lite för kallt även för den tålige. Så det var bara att sätta sig och göra en brasa i kaminen... igen. Klockan var väl halvsex och jag hade tänkt att jag skulle få en lugn sovmorgon. När jag ändå var uppe tänkte jag att det är lika bra att mata fåglarna - de måste ha haft en hemsk natt. VIsserligen ser koltrastarna mer ut som små fotbollar än fåglar. De fjädrar väl upp sig så gott det går nu för att hålla värmen. Deras egen dunjacka, men ändå... Kallt är det nog ändå.

In igen i värmen och efter att jag lagt några vedträn till på brasan kunde jag gå och lägga mig en stund igen. 

Nu är jag som sagt uppe igen och har plockat i och ur diskmaskinen och försöker nu övertala min kille att vi ska åka och storhandla mat någonstans. Han är inte överdrivet intresserad. Vilket var förväntat. Men mat behöver vi ju och är heligt trött på att det oftast är jag som gör de där storhandlingarna själv. Några timmar på Ica Maxi sedan är man rätt utmattad. Det är som om köpcentrum suger musten ur en. 

Så är det inte med min kära svärmor från England. Hon kan konsten att shoppa. Hon behöver inte ens köpa något på sin rundor i klädaffärer, det räcker för henne att kolla runt. För mig är detta ett fullkomligt främmande beteende. Om jag åker för att shoppa, är det oftast för att jag behöver ett visst plagg. När jag har hittat detta är jag nöjd. Men jag har faktiskt börjat lära mig att gå runt i affärer och kolla kläder och försöka njuta av det. Detta är helt nytt för mig och kan om man har otur skapa en sorts köpmani, vilket jag tror att min svärmor har. 

Hemifrån är jag van vid en helt annan syn på shopping. Min mamma hatar att shoppa. Det är det värsta hon vet. Hon köper nästan aldrig kläder, smink eller smycken. Jag får ibland tvinga ut henne på köprundor - och hon är inte glad när man vallar henne mellan affärerna. Hon lider. Man ser det på henne. Hon blir lika deprimerad som en självmordsbenägen. Det enda som håller henne vid liv är tanken på att vi snart ska äta lunch någonstans.

Ja, så kan det vara. Man kan säga att i fallet shopping är min svärmor och mamma inte speciellt kompatibla. 

Nu ska jag göra ett försök till att övertala för en storshopping på ICA Maxi i Haninge. Jag vet inte vad jag ska locka med. Lunch funkar inte lika bra på min kille som på min mamma. Inte finns det något vuxendagis för killar där heller (Clas Ohlsson). Kanske om vi tar Coop Forum istället. De har lite mer killprylar.

Näähä. Det funkade inte. Men jag lyckades ivarje fall så pass att vi nu ska till ICA i Tyresö. "Det är så långt jag kan sträcka mig..." sa han. Det kanske var tur att jag inte började med ICA Tyresö. Då kanske det hade blivit helt stopp. Nu får drängen följa med och bära lite kassar i varje fall... Och tacka fan för det.