Hör på nyheterna hur Ylva Johansson (s) kommenterat på sin blogg att Håkan Juholt ensam är orsak till partiraset. Att han är den enda som har ställt till det och är att skylla för socialdemokraternas tappade siffror. Och ja, Ylva Johansson har rätt i att utan det misstag med hyresersättningen, skulle detta aldrig ha hänt. I folks ögon verkar det inte spela någon roll om han har gjort det "med flit" eller inte. 

Säg att den tidigare partiledarfavoriten Thomas Bodström skulle ha blivit vald. Jag kan lova att även hans skelett i garderoben snabbt skulle plockas fram av motståndarsidan och spikas upp på väggen. Säga vad man vill om den burduse Juholt, men han har något som är unikt och väldigt ovanligt bland politiker. Han har självironi, humor och utstrålar både snällhet och värme. Om man ställer Thomas Östros, Mikael Damberg eller Per Nuder bredvid Juholt är Juholt fortfarande den med mest lyskraft.

Många storstadsväljare tycker att sådana egenskaper kanske inte är tillräckligt statsmannalika. De tycker att Håkan Juholt är ett skämt, men jag tror att det döljer sig mer under huven än vad många inser och att han behöver lära sig spela det spel som krävs av honom för att även storstadsmänniskor ska känna förtroende för honom. Det spelet handlar om att bli mer försiktig, politiskt korrekt och populistisk. Mer "slick". Som Reinfeldt. Men även att anamma det som gör Reinfeldt till en bra partiledare och det är att vara mer av en lagspelare. 

Om Juholt istället skulle kunna lyfta fram starka, kloka socialdemokratiska talare som Lena Sommestad, Veronika Palm och Leif Pagrotsky och visa mer att socialdemkraterna är ett team och inte bara solospelaren Håkan Juholt, kanske socialdemokratin kan få tillbaka lite av sin lyskraft.

Verkligheten håller nu på att komma ikapp vanligt folk som röstat på alliansen. Än så länge har det varit goda tider i Sverige för de flesta med jobb. Men när "the shit hits the fan" och den ekonomiska oron på allvar även kommer hit till lilla Sverige, ja då om inte tidigare kommer det att bli ett annat ljud i skällan. När det visar sig att de trygghetsnät vi har haft i Sverige är borta och när den arbetande medelklassen dunsande faller ner en efter en i blodiga pölar på golvet. Ja, då om inte tidigare kanske folk inser hur tufft klimatet har blivit i Sverige.

Det är inte i bra tider som en stark ledares kvaliteter visar sig. Det är i svåra tider. Att som Juholt stå pall för ett motstånd av den magnitud som han har gjort under året är i sig inte annat än en bragd. Snart ska kanske detta motstånd visa sig vara precis vad han behöver för det som komma skall.