Jag måste erkänna att jag har varit lite skeptisk till Mona Sahlin som kandidat för sossarna. Varför? Kanske är det hennes sätt, hennes utbredda stockholmska, hennes släpiga tonfall - vad vet jag. Men att hon är kapabel att leda partiet tvivlar jag inte på. Hon har den där insikten om vad som krävs för att vara en statsminister. Hon är ihärdig och tålmodig. Hon verkar ha en familj som stödjer henne. Det hon saknar är en intellektuell finish. Hon får väl försöka ta igen det med sitt karismatiska kapital - få kan stråla som Mona. Göran Persson hade kanske inte heller den där intellektuella auran, men han hade pondus och tyngd. Vi får hoppas att Mona hittar sin personliga försvarsrustning, att skydda sig från sina motståndares kommande giftpilar. Att hon nu är så öppen och frispråkig i media kanske kan gå över till en lite tuffare attityd under kommande år. Hon har helt enkelt inte råd att vara för "uppkäftig" just nu. Men man kan fråga sig hur länge hon ska straffas för Tobleroneaffären. Hur länge ska hon behöva äta skit? Nä, hon borde snart sätta på sig den där kappan av integritet. Kanske har Margret Thatcher en tunn trenchcoat att låna ut...