Ibland vaknar man på morgonen med den där känslan av att det var något fanstastiskt man drömt under natten. Det kan ta en liten stund att minnas vad drömmen bestod av. Så var det för mig i morse.

Jag skulle ut på min livs resa. Befann mig på ett oerhört stort segelfartyg. Fartyget måste varit i samma klass som Wasa-skeppet. Det var säkert 20 gastar i aktern på båten. Jag var en av dom. Vi hade alla varsin person vi skulle serva. Den killen jag skulle hjälpa var en av styrmännen. Det var som ett trägaller mellan mig och honom där han satt med ett gäng tampar. Jag skulle i stort sett bara dubbelkolla att allt han gjorde verkade ok. Vi skulle segla väldigt långt, så han behövde ju sova ibland. Då skulle jag få ta över de segel han hade hand om. Just nu satt jag bara utanför på denna träkonstruktion som liksom hängde utanför båten, högt ovanför vattenytan. Det fanns inte ens någonstans att sitta ordentligt.  Vid min sida hade jag i min tur två barn som skulle hjälpa mig. De var inte mer än 6-7 år och jag var mer rädd att dom skulle falla i än hur det skulle gå för mig. Den lilla pojken hade hängselbrallor som jag tänkte att jag kunde ta tag i om han höll på att falla överbord.

Vi låg just nu förankrade utanför en kust som kändes som någon exotiskt kustremsa utanför Australien. Eller var det kanske utanför Dover? Klipporna var säkert 20 meter höga och alldeles gråblanka och hade samma utseende som ett högt isberg i Antarktis. Det var som någon hade huggit ut klippan. Ingen växtlighet överhuvudtaget fanns på denna ogästvänliga ö. Havet brusade under mig och var alldeles turkosblått. Jag var orolig för hur jag skulle klara min uppgift, men killen jag skulle hjälpa innanför trägallret sa bara: "Det viktigaste är bara att du kollar efter grynnor och skär och gastar om du ser nåt". Jag nickade. Tänkte för mig själv hur fan ska jag se något överhuvudtaget föröver från där jag sitter... 

Det var dags att ge sig av. Jag var så otroligt spänd inför resan. Detta skulle bli mitt livs äventyr ombord på detta enorma skepp. Ankaret hissades upp. Jag kände mig otroligt entusiastisk. Nu gick det inte att vända om.

 

Österns röda ros

4 februari 2009 09:56

Det var ingen dålig dröm!:-)

http://salombo.bloggagratis.se

 

Anna

5 februari 2009 23:09

Då skulle du veta vad jag drömde i natt;

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

skriver man på Dagens Industris ledarsida den 24 mars 2012.    Det beror ju på tänker jag. Om man tittar ur ett globalt perspektiv så är det ju välkänt att företag flyttar sin verksamhet till sk låglöneländer. Där de anställda har dålig arbetsmil...

Det har snart gått ett år sedan den fruktansvärda naturkatastrofen i Japan. Skadorna efter tsunamin kommer att vara kännbara för lång framtid. I Fukushima kommer skadorna efter härdsmältan i kärnkraftverket Daichi vara kännbara flera generationer fra...

Tycker det är lite konstigt att man inte har mer har uppmärksammat att man ska bygga ett kärnkraftverk i norra FInland inte mer än 20 mil från den svenska gränsen. Det läskiga i den här historien är att svenska staten är med och lånar ut pengar till ...

enligt senaste nyhetssändningen. Och det är nog tur det, för de nissarna de har presenterat istället för Juholt går ju helt bort. Jag tänker inte gå in på varför jag tycker det, men de föreslagna kandidaterna är som att hålla upp 8 svartvita foton - ...

Det är många som undrar hur en olycka av den här kalibern ska kunna inträffa på ett modernt skepp i totalt lugnt väder. Kaptenen är anhållen, men menar att det inte synts något grund på "kartan" (dvs GPS:en). Även om anledningen till olyckan inte är ...