Klockan 13 idag tillkännagivs vem som får Nobelpriset i litteratur. Egentligen borde jag satsa lite pengar på att Joyce Carol Oates vinner. Det känns så självklart på något sätt. Känner mig nästan som ett medium i frågan... Undrar vad jag skulle få om jag satsade 1000 kr på henne? 

Drömde inatt att jag blev sexuellt ofredad i tunnelbanan. Kanske var det en önskedröm tror ni och vad vet jag. Men det var fruktansvärt. Det värsta var inte att mannen tafsade på mig eller att han skulle skrämma livet ur vem som helst. Nej, det läskiga var att ingen trodde på mig. Busschauffören jag fick tag på i hallen ( det såg ut ungefär som på Gullmarsplan) gjorde en rapport, men hon tittade på mig som om hon inte riktigt ville tro på vad hon hörde. Och efter det, var det som om jag själv inte längre trodde på det jag sa. Jag började tvivla på mina egna upplevelser. Som om jag överdrev och var överkänslig. Att det var mitt eget fel. (Och att börja tvivla på att det man har upplevt eller det man känner verkligen är "rätt" - är obehagligt även om det är i en dröm det inträffar.)

Tillslut trodde bussledningen på delar av det jag hade sagt, men de ville absolut inte tro på detaljerna. Eftersom det enligt lag var bussbolaget som skulle stå för skadeståndet till mig (han hade ju antastat mig på deras område) lovade dom mig att som "plåster på såren" skjutsa mig hem - i en av sina bussar. 

Jag hoppade in i en lång dragspelsbuss men insåg snart att den inte kommer att komma fram på småvägarna där jag bor. Jag sa det till tjejen som körde. Hon blev irriterad på mig, men jag fick byta buss till en mindre. Det gick bättre. Den nya busschauffören var trevlig. Jag skojade med henne och sa att med en långbuss skulle man definitivt köra fast. Då tittade hon irriterat på mig. Som om jag inte visste vad jag pratade om. Som att jag bara hittade på. Men hon blev snart varse om att det inte gick att köra ens fram ens denna buss. Då plötsligt började hon behandla mig helt annorlunda. Jag var plötsligt värd något. Hon började titta mig i ögonen och lyssna på mig.

Att busschauffören äntligen trodde på mig var beviset jag behövde för att inte tro att jag blivit galen. Hade drömmen däremot slutat annorlunda - bussen hade kört upp framför ett hus jag inte kände igen - ja, då hade det känts ännu mer Kafkalikt än det redan gjorde. 

Jag undrar vad det är som får mig att tvivla på min egen verklighet just nu. Vad är det i min omgivning som gör att jag känner det som om jag är den enda som vet sanningen. Andra lever i en en förljugen värld. De inser inte vad som håller på att hända. De ser inte att kejsaren är naken. 

Enligt artikel i Aftonbladet 8/10, planerar regeringen att riva upp preskritionstiden för mord som idag ligger på 25 år. Det vore en bra idé. Förr eller senare brukar sanningen komma upp till ytan. Göms i snö, men kommer upp i tö så att säga... Skulle nog säga att vi snart är redo för sanningen i detta så uppmärksammade mord. 

När det gäller Estoniakatastrofen så får nog sanningen vänta ett tag till. Det krävs nog lite mer tid, innan vi klarar av att veta "hur det egentligen gick till". 

Borde inte tv kunna ta fram någon serie i Sverige som den som finns i USA och heter "Medium söker mord"? Många brott i USA har klarats upp sedan man fått detaljer från "den andra sidan". Det fanns ett berömt fall då mediet Rosemary Kerr t o m fick vittna i rätten. Det var genom hennes försorg som man slutligen kunde lösa mordfallet efter många år då polisen själva inte kommit någonstans. Kan man inte flyga över henne hit? 

Har också läst lite om kvinnan bakom serien "Medium" med Patricia Arquette. Hon heter faktiskt Allison DuBois även i verkligheten och säger att många av fallen som visas i serien faktiskt är tagna direkt ur verkligheten. Ja, och det stämmer också att hennes man forskar inom sci-tec. 

Ser framför mig hur ett medium går fram till mordplatsen på Sveavägen och lägger handen på trottoaren. Det skulle vara väldigt intressant att höra om ett medium skulle ha något övrigt att komma med än vad man redan har fått fram i mordutredningen hittills. 

Läste också att man ska göra en serie av Hagamannen. Det kan bli spännande, även om det ibland kan bli lite mycket av kvinnovåld på tv och i film - även om det bara är för underhållnings skull.

Efter att jag skrivit om företaget Netsize som med, vad jag anser. olagaliga medel  börjar dra pengar från folks mobiler har jag fått en mängd kommentarer av tacksamma människor som - genom att jag skrivit om detta - själva enklare kunnat få hjälp. Jag är tacksam för att jag vågade berätta att jag själv blivit lurad. Det är så många som drabbats. Det kan ju annars kännas lite pinsamt. 

Internet är verkligen ett fantastiskt medium. För vetgiriga är det rena guldgruvan. Jag tackar utvecklingen för detta smått overkliga kommunikationsmedel.