Drömde inatt att jag blev sexuellt ofredad i tunnelbanan. Kanske var det en önskedröm tror ni och vad vet jag. Men det var fruktansvärt. Det värsta var inte att mannen tafsade på mig eller att han skulle skrämma livet ur vem som helst. Nej, det läskiga var att ingen trodde på mig. Busschauffören jag fick tag på i hallen ( det såg ut ungefär som på Gullmarsplan) gjorde en rapport, men hon tittade på mig som om hon inte riktigt ville tro på vad hon hörde. Och efter det, var det som om jag själv inte längre trodde på det jag sa. Jag började tvivla på mina egna upplevelser. Som om jag överdrev och var överkänslig. Att det var mitt eget fel. (Och att börja tvivla på att det man har upplevt eller det man känner verkligen är "rätt" - är obehagligt även om det är i en dröm det inträffar.)

Tillslut trodde bussledningen på delar av det jag hade sagt, men de ville absolut inte tro på detaljerna. Eftersom det enligt lag var bussbolaget som skulle stå för skadeståndet till mig (han hade ju antastat mig på deras område) lovade dom mig att som "plåster på såren" skjutsa mig hem - i en av sina bussar. 

Jag hoppade in i en lång dragspelsbuss men insåg snart att den inte kommer att komma fram på småvägarna där jag bor. Jag sa det till tjejen som körde. Hon blev irriterad på mig, men jag fick byta buss till en mindre. Det gick bättre. Den nya busschauffören var trevlig. Jag skojade med henne och sa att med en långbuss skulle man definitivt köra fast. Då tittade hon irriterat på mig. Som om jag inte visste vad jag pratade om. Som att jag bara hittade på. Men hon blev snart varse om att det inte gick att köra ens fram ens denna buss. Då plötsligt började hon behandla mig helt annorlunda. Jag var plötsligt värd något. Hon började titta mig i ögonen och lyssna på mig.

Att busschauffören äntligen trodde på mig var beviset jag behövde för att inte tro att jag blivit galen. Hade drömmen däremot slutat annorlunda - bussen hade kört upp framför ett hus jag inte kände igen - ja, då hade det känts ännu mer Kafkalikt än det redan gjorde. 

Jag undrar vad det är som får mig att tvivla på min egen verklighet just nu. Vad är det i min omgivning som gör att jag känner det som om jag är den enda som vet sanningen. Andra lever i en en förljugen värld. De inser inte vad som håller på att hända. De ser inte att kejsaren är naken. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

skriver man på Dagens Industris ledarsida den 24 mars 2012.    Det beror ju på tänker jag. Om man tittar ur ett globalt perspektiv så är det ju välkänt att företag flyttar sin verksamhet till sk låglöneländer. Där de anställda har dålig arbetsmil...

Det har snart gått ett år sedan den fruktansvärda naturkatastrofen i Japan. Skadorna efter tsunamin kommer att vara kännbara för lång framtid. I Fukushima kommer skadorna efter härdsmältan i kärnkraftverket Daichi vara kännbara flera generationer fra...

Tycker det är lite konstigt att man inte har mer har uppmärksammat att man ska bygga ett kärnkraftverk i norra FInland inte mer än 20 mil från den svenska gränsen. Det läskiga i den här historien är att svenska staten är med och lånar ut pengar till ...

enligt senaste nyhetssändningen. Och det är nog tur det, för de nissarna de har presenterat istället för Juholt går ju helt bort. Jag tänker inte gå in på varför jag tycker det, men de föreslagna kandidaterna är som att hålla upp 8 svartvita foton - ...

Det är många som undrar hur en olycka av den här kalibern ska kunna inträffa på ett modernt skepp i totalt lugnt väder. Kaptenen är anhållen, men menar att det inte synts något grund på "kartan" (dvs GPS:en). Även om anledningen till olyckan inte är ...