Det är många som upprörs över den fruktansvärda hederskultur som innebär att en kvinna kan mördas av sina släktingar om hon beter sig på ett opassande sätt. Det mest fruktansvärda är väl att det är allmänt accepterat även i rättsinstanser i dessa länder där denna praxis utövas..

Vi tror att vi är så förskonade från den här sortens våld i Sverige. Men det är vi inte riktigt. Det dör många kvinnor varje år pga av att män har blivit dumpade och inte riktigt klarar av den skammen. De känner sig så in åt helvete förnedrade att de tar livet av sin exfru eller sambo. Detta är egentligen inget annat än hedersvåld. Ofta görs det i en akt av total desperation och ilska, men lika ofta är det planerade mord. Män som förföljer sina exkvinnor år efter år är inget annat än en sorts hedersvåld som existerar på våra breddgrader. Man kanske inte skulle kalla det hedersvåld, men man kanske skulle kalla det ett "sätta kvinnan på plats-våld". Hon ska inte tro att hon är något. Hon ska inte tro att hon får göra vad hon vill. Hon ska veta vem som bestämmer i familjen. Säger hon emot riskerar hon att bli slagen. Går hon bakom ryggen, kan hon riskera att bli mördad. Mönstren är desamma.

Det var inte länge sedan en kvinna som blev med barn utan att vara gift, var en skam för sin familj. Inte länge sedan alls ska vi veta.

Vi tror vi svenskar är så bra. Att vi är så jämlika och att det inte förekommer hedersvåld här i Sverige. Men samtidigt som vi klappar oss själva för bröstet, dör många kvinnor just av våldet från en man som tycker hon inte gör som hon borde göra.

Skillnaden är väl att vi i Sverige har tydligt sagt ifrån att vi inte accepterar detta sorts våld. Männen som slår och mördar sina kvinnor bli satta bakom lås och bom. Förhoppningsvis. För även svenska domstolar har ansett det förmildrande att det "skett inom familjen". Och det var inte så jävla länge sedan som kvinnor var en mans egendom. Även här i Sverige. Så vi ska inte vara så himla sturska och tycka att vi är så mycket förmer än de som mördar inom ramen av hedersvåld.

Därför är det så viktigt att vi i Sverige blir hårdare i bedömningen av våld mot kvinnor, som misshandel, våldtäkt och mord. Det ska inte vara en förmildrande omständighet att slagen skedde inom hemmets lyckta dörrar. Det är när vi börjar se mellan fingrarna på denna typ av förtryck som vi går åt fel håll.

Hedersvåld låter så himla illa. Det är inte en heder det handlar om. Det borde hete skamvåld istället. Män mördar för att de inte vill känna sig förnedrade, känna sig små och överkörda. De tar till våld för att det är det enda sätt de känner till för att visa styrka. De visar för sig själva vem som är herre på täppan. Men de misstar sig. Ett uppror låter sig inte kvävas pga detta. En längtan efter frihet och rättvisa låter sig inte stoppas. Det är bara att titta sig runt i världen och se hur revolutioner poppar upp igen och igen. Envåldshärskare dräps tillslut.

Det var en forskare som hade en teori varför så många svenska kvinnor blir utsatta för misshandel och våldtäkter. Hon sa att Sverige är ett av de länder i världen som kommit längst när det gäller frihet och jämställdhet för kvinnor. Detta skapar en friktion som gör att många män upplever att kvinnan har fått för mycket att säga till om. Att det går för snabbt fram. Att det är för att sätta kvinnan på plats som våldet används i form av misshandel och våldtäkter. 

I mina öron låter det bisarrt, men det kanske ligger något i det. Om man tittar på våldet i Kongo, eller varför inte under kriget i Bosnien, så var systematisk våldtäkt ett sätt att sätta ett folk på plats. Om man säger att detta folk är kvinnor så är det ju detta det handlar här i Sverige också. Ett sorts krig. Ett krig mot kvinnors fri och rättigheter.

Då skulle isåfall total underkastelse från svenska kvinnor innebära att våldet och våldtäkterna minskar? Ja, kanske. Men det är definitivt inte den vägen vi ska gå. Det är viktigt att våld  kvinnor som blir våldtagna och misshandlade. Det få inte gömmas undan, utan måste uppmärksammas. Att media skriver om det.

Om en larmcentral meddelar en polisbil om kvinnomisshandel i någon villa i närheten, är det viktigt att de tar dessa larm på allvar. Även om de kanske oftast blir så att kvinnan säger att hon inte blivit slagen. Titta bara på målet i Papa Dee för att inse vad en kvinna kan göra för någon hon älskar. Men vi hjälper inte kvinnor i framtiden genom att visa att man kan försvara sin man på det viset. Man hjälper kvinnor genom att ta våldet på allvar - för vad det egentligen handlar om. Ett förtryck.

Såg Bonde söker fru i onsdags. Måste säga att den där rödhåriga bonden Roger är själva behållningen i programmet. Alltså, nog för att han verkar lite tafatt och bor i samma hus som sina föräldrar - hans mamma hjälper honom med all markservice. Hon lagar all mat åt honom och tvättar all hans tvätt. De kvinnor som nu är med i programmet för att ev bli utvalda, har ju en given uppgift framför sig. Där vet man redan nu vart skåpet kommer att stå, så att säga. 

Det är alltså inte kanske i första hand en kvinna han söker. Det är en hushållerska. Jovisst, någon som han känner så pass mycket för att han kan tänka sig hoppa i sänghalmen någon gång då och då. Men enligt hans mamma ska det ju helst vara en kvinna som kan "hjälpa honom på traven". Ja, dvs det handlar väl om att stå där och tjata och gnata, men i slutändan hamna bakom kastrullerna i spisen och skitig tvätt. 

Det är konstigt att vi fortfarande lever i sådana förhållanden. De flesta tjejer jag känner, inklusive jag själv, får tjata på sina män att vara med och städa. Inte alla, men många. Det är så lätt att ge upp den kampen när man känner att orken tryter. När tjafset övergår till en kamp. Då ger man ju nästan upp.

Men för Rogers del i Bonde söker fru är det inte snack om saken. Den kvinna som kommer in på hans gård, vet vad hon har framför sig. Det är ingen idé att tjafsa. 

En annan dokusåpa som går just nu är Ullared. Den har jag missat. Det är synd. Ska försöka catcha upp och se den på nätet innan jag hoppar på nästa avsnitt. Den ska tydligen vara extremt rolig. Det kan ju låta lite konstigt att det kan vara så roligt att följa några människor som shoppar på en shoppingscenter. Men den här är tydligen extrem. Vissa skulle säga att det är Sveriges "white trash" vi får följa här. Dvs personer med låg social status. (Låg utbildningsnivå, fattiga, ointresserade av samhälls- och kulturfrågor mm enl wiki.) För det är nog inte dessa som Göran Hägglund menar är "vanliga människor".

Hursom, det ska bli väldigt kul att se nästa avsnitt.