Läste i AB idag om en man som försökt elda upp sitt hus med fru och tre små barn i och sedan skulle elda upp sitt företag en bit därifrån. Man undrar hur kan det komma sig att man beter sig på det viset? Förmodligen har det med ekonomi att göra - förmodligen har det med att frun vill skiljas att göra. Det klassiska. Mamma vill skiljas - pappa blir så jävla förbannad att han bankar på henne. I värsta fall dödar henne... och barnen.

Det låter så rovdjursmässigt. Katter kan ju bita ihjäl kattungar som inte är deras egna. Det är som män som försöker ta död på sin fru och sina barn om de märker att de har "förlorat dom" också resonerar "får inte jag dom ska ingen annan heller ha dom".  Någonstans får vi hoppas att det var någon form av kärlek inblandad och inte bara en man som blivit arbetslös och inte vill leva längre. Det vore om inte ännu mer tragiskt.

Kan se scenariot framför mig. En man som jobbar som en hund för att få hela livspusslet att gå ihop. Affärerna går dåligt. Frun klagar. Han jobbar ännu hårdare. Affärerna går sämre. Frun klagar. Han jobbar jämnt. Frun har slutat prata överhuvudtaget. De säger inte längre ett ord till varandra. Bara hat under ytan. Och så plötsligt. Ett elakt ord. Ett slag under bältet. Och hela frustrationen rinner över. Mannen får tokspel.

Det är så sorgligt. När det går såhär i relationer. Ett hem - en familj som jagar lyckan. De vet inte riktigt vad det är. Är det pengar, vänner, snyggt kök och många vänner? Bilden ser lite olika ut för paret. Mannen har målat upp sin tavla. Det är en stenstod. Där står: "Den lyckliga familjen". Kvinnan ska stå i köksfönstret och vinka när han åker till jobbet - vita gardiner ska fladdra i vinden. (Men inte ens det funkar på en stenstod). Kvinnan ska stå i köket och vinka när han kommer hem. Barnen ska vara hela och rena. Alla lyckliga och glada. 

Men de där andra drömmarna tar över. För mannen blir tavlan en stenstod. För kvinnan ett fängelse. Båda vill ta sig ur - var och en med sina drömmar. Men de har målat in sig i varsitt hörn i sin tavla. Färgen krackelerar långsamt och mister sin klarhet. Eller börjar plötsligt droppa som i en skräckfilm. Det finns inget hopp kvar. Insikten slår ner som en bomb.

Ja, herregud vad poetisk jag blev. Nästan patetisk. Men nog av det. Jag är ledig idag och det är en underbar dag. Ska ut och måla solstol, sätta ihop nyköpt skottkärra, plantera om ruccolaplantor, tvätta, deklarera, städa ur verandan fram, plocka bort vinterkläder och ta fram sommarkläder. Dammsuga insidan av bilen som inte blev gjort förrförra veckan. Spela lite bas. Städa lite inne. Städa lite ute. Dammsuga golv. Tvätta lite fönster.  Dammsuga väggar. Kratta lite här och där. Dammsuga hjärnan...

Men framförallt - inte låta ogräs växa på mina drömmar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5040739.ab