Efter att ha släppt in katterna tidigt tidigt i morse, somnade jag tillslut om igen. Drömde då den mest konstiga, men väldigt detaljerade drömmen...

Jag var på väg att flytta. Lägenheten jag skulle flytta ifrån, existerar inte i verkliga livet, men som i drömmars värld var det helt naturligt att jag bodde där. Jag hade lovat Simon att jag skulle hitta oss en ny bostad. Nu skulle jag äntligen få se lägenheten som jag hade köpt...

Lägenheten som jag hade lagt det högsta budet på låg i en småstad någonstans i Sverige. Det var en väldigt idylliskt småstad, med vackra gamla stenhus utmed en ståtlig gata alldeles bredvid den stora vita kyrkan. Det kändes som om det var en gata det förr i tiden hade bott präster och adelsmän på. Det var svårt att hitta parkeringsplats och jag körde tillslut över en stor snövall för att tvinga in bilen i den enda luckan som fanns kvar.

Huset jag skulle till låg längst ner på återvändsgatan. Husets port var prydd med ornament av lejontassar. Jag sköt upp den tunga dörren och gick uppför den gamla stentrappen som hade väldigt smalt mellan stegen. Man fick bara in halva foten på trappstegen.

På första plan mötte jag en gammal kvinna. Hon var klädd i en svart klänning. Den såg trasig ut och hennes hår var alldeles tovigt. Bakom henne stod hennes dotter framför en stor spegel. Hon höll på att prova en rosa sidenklänning med en massa rosetter på. Den unga tjejen var blek och omålad och hade en knubbig kropp. Hon var kort i växten, men var ändå söt på något sätt. Hon hade satt upp håret i en vacker håruppsättning. Den unga tjejen lade inte märke till mig. Tittade inte ens på mig. Det kändes som om jag osynligt hade hoppat in i en film. Bakom kvinnan stod en dörr öppen till en annan lägenhet. Där såg jag en gammal man hasa omkring. Han hade bara kalsonger och en gammal trasig skjorta. Hans hår och skägg var grått och han såg ut som en uteliggare. Kvinnan pekade in i ett annat rum som var helt tomt på möbler förutom ett liggunderlägg i ena hörnet. Hon pekade på mannen. Det var tydligt att han sov där på nätterna. Jag ryste i hela kroppen när jag steg in i detta rum. Genom de gamla fönsterna såg man tornen på kyrkan torna upp sig. 

Kvinnan visade mig upp en trappa till. Var det där min lägenhet skulle ligga? Det var mörkt och skumt i trappen. På dörren till våningen vi skulle besöka satt en stor mässingsskylt där det stod med sirlig skrift BISKOP WI.. också något namn jag inte kommer ihåg. Hon knackade försiktigt på dörren. Ingen kom och öppnade. Då öppnade hon den försiktigt och ropade in: "Hallå!" Man hörde ett grymtande inifrån. Jag såg runt hörnet att det på väggen satt några konstiga workout verktyg med gummiband som tydligen biskopen körde sin morgongymnastik på. Jag förväntade mig att biskopen skulle se ut och vara som Jan Malmsjös rollkaraktär i Fanny och Alexander. 

Kvinnan pekade att jag skulle gå in. Hon följde med bakom mig. Biskopens våning var helt enormt stor. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en så stor lägenhet. Köket med matsal var säkert tvåhundra meter långt. Jag såg inte ens var den slutade, för det var så skumt längre bort. Där fanns inga möbler. Golvet var helt obehandlat och såg ut som om det legat där i flera hundra år. Det var en öppen planlösning, men det fanns ett prång bakom spisen där man kunde sitta och äta. Där hade biskopen möblerat med ljusgröna barnplastmöbler. De gröna 70-tals möblerna krockade helt mot den gamla stilen. Ingen hade renoverat där på flera hundra år. Inte tvättat fönstrena heller. Genom de långsmala fönstren satt högt upp på väggen, såg man den vita kyrkan. Detta var prästbostaden för den som hade tjänst hos kyrkan.

Jag förstod inte hur jag skulle kunna bo där. Biskopen kom emot mig för att ta mig i hand och sa: "Hej Anna. Äntligen får jag träffa dig!" Jag fick en känsla att han var från förr i tiden. Kanske en gammal släkting. Jag hade på något sätt rest tillbaka i tiden. Det visade sig att den gamla kvinnan var hans "älskarinna/husa". Det var väl så att han inte själv fick ha en fru. Mannen som jag tidigare sätt som gick i trasor skulle tydligen låtsas vara kvinnans man. Men han var bara en gamling från dårhuset. Biskopen var helt klart även far till den knubbiga tjejen.  

Jag hade trott att jag skulle bo i biskopens lägenhet, men tydligen låg lägenheten jag hade köpt längre ner. Jag var helt olycklig och fattade inte hur jag hade kunnat köpa en lägenhet osedd. Hur skulle jag kunna bo i detta gamla hus med en massa gamla släktingar från förr? Det gick bara inte. 

När jag vaknade och tänkte tillbaka på min dröm, kände jag mig så otroligt lycklig. Även om verandataket håller på att falla in av all tung snö, även om vi bor trångt och vårt hus är dåligt isolerat, så kände jag mig så nöjd. Jag skulle inte behöva flytta. Jag hade inte köpt en lägenhet i denna stad. Jag skulle inte behöva dela hus med den gamla biskopen, den gamla svartklädda kvinnan och hennes knubbiga dotter. Allt var bara en dröm...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

skriver man på Dagens Industris ledarsida den 24 mars 2012.    Det beror ju på tänker jag. Om man tittar ur ett globalt perspektiv så är det ju välkänt att företag flyttar sin verksamhet till sk låglöneländer. Där de anställda har dålig arbetsmil...

Det har snart gått ett år sedan den fruktansvärda naturkatastrofen i Japan. Skadorna efter tsunamin kommer att vara kännbara för lång framtid. I Fukushima kommer skadorna efter härdsmältan i kärnkraftverket Daichi vara kännbara flera generationer fra...

Tycker det är lite konstigt att man inte har mer har uppmärksammat att man ska bygga ett kärnkraftverk i norra FInland inte mer än 20 mil från den svenska gränsen. Det läskiga i den här historien är att svenska staten är med och lånar ut pengar till ...

enligt senaste nyhetssändningen. Och det är nog tur det, för de nissarna de har presenterat istället för Juholt går ju helt bort. Jag tänker inte gå in på varför jag tycker det, men de föreslagna kandidaterna är som att hålla upp 8 svartvita foton - ...

Det är många som undrar hur en olycka av den här kalibern ska kunna inträffa på ett modernt skepp i totalt lugnt väder. Kaptenen är anhållen, men menar att det inte synts något grund på "kartan" (dvs GPS:en). Även om anledningen till olyckan inte är ...