I artikeln kan vi läsa att Hillary Clintons vill ha kontroll och makt över allt och alla. Att hon har förlåtit Bill Clintons alla hans otrohetsaffärer för att hon vill bli president.

Wolfgang Hansson skriver i Aftonbladet idag;

"Hennes politiska ambitioner är viktigare än allt annat.

Hon har svalt väldiga doser förödmjukelse för drömmen att bli president."

Men tänk om han har fel Wolfgang. Tänk om det finns andra orsaker till att Hillary står kvar vid sin man trots att han dragit henne smutsen. Tänk om hon faktiskt älskar honom, att hon är lite besatt av honom. Det vore ju faktiskt inte så konstigt. Många kvinnor har tidigare i historien varit tillsammans med framtstående otrogna män utan att för den skull begärt skilsmässa så fort dem är otrogna. Det är inte så ovanligt. Det är snarare en regel. Tänk på Jerry Hall och allt hon fick utstå med Mick Jagger, bara för att nämna ett känt exempel.

Jag vet inte om jag överreagerar, men den här artikeln känns så typiskt vinklad utifrån ett genusperspektiv. Hillary beskrivs som en maktkåt kvinna som är långsint och som strävar efter makt över sin man och sina medarbetare. Men säg den man i den ställningen som inte redan har den ställningen. Om Hillary hade varit en man skulle hon förmodligen inte utsättas för den här sortens granskning.

"Hillary la sig ständigt i. Hon var med på alla strategimöten. Och presidenten lyssnade på henne."

Detta sätt att uttrycka sig låter ju som om det var något negativt att Bill lyssnade på sin fru.

Wolfgang Hansson avslutar sin artikel med;

"De värsta som kan hända henne är att äktenskapet spricker före valdagen. Då spricker också hennes dröm."

Är det verkligen så? Är en frånskild kvinna så omöjlig för presidentposten? Hur vet man att det är sanningen? Frankrikes president Nicolas Sarkozy verkar ju inte oroa sig för fallande väljarstöd bara för att han har skilt sig.

Jag vet inte om jag köper att Hillary skulle hålla sig kvar vid Bill bara för att bli president. Men en sak vet jag; det krävs mycket mod och trygghet från den man som väljer att stå bakom sin kvinna. Det har många kvinnor i historien vittnat om. De flesta kvinnor på toppen har oerhört svårt att hitta en man. Tänker på rocksångerskan Sheryl Crow som sjunger; "are you strong enough to be my man?" Hon har ofta beskrivit hur svårt det är att hitta en kille som står ut med att det är hon som står i rampljuset.

En man som väljer att stå bakom sin kvinna får nog utstå mycket snack bakom ryggen. Typ att han låter sig styras, att han är en toffel mm.

Det krävs mycket av vem som helst att stå i skymundan bakom en känd partner. Vi är vana att kvinnor står i rad för att spegla sig i glansen av sina framgångsrika män, men hur många män gillar att spegla sig överhuvudtaget?

Om Hillary hade haft en annan partner, hade hon förmodligen fått ägna halva sin valtid att övertyga honom om att han är bra (bara för att han inte ska tappa självförtroendet). Det är tur för Hillary om hon skulle bli president, att Bill redan varit en. Hon skulle kunna slappna av litegrann när det gäller hemmascenen och istället kunna koncentrera sig på att leda USA.