Det är ganska tröttsamt att läsa ekonomisidorna när det gäller den amerikanska ekonomin. I Dagens Industri t ex, använder man ordet recession* i var och varannan rubrik, men ingenstans att den redan har kommit. Det är hela tiden: "USA på väg in i en recession". Hur kan man vara på väg in i den där mörka tunneln utan att någonsin komma in i den? När blir den ett faktum? När ska journalisterna våga ta bladet från munnen?

Det är på samma sätt när man resonerar kring börsraset. Det är inte att börsen har rasat 12,9 % sedan årsskiftet - nej det är att börsen är skakig. Ja, det måhända skakig. Ungefär som när man åker en gammal träbergochdalbana på något nöjesfält, men neråt går den - no question about it. Neråt i en rasande fart och gnisslande in i en mörk tunnel... Och där i tunneln lär börståget stå ett tag, medan mekaniker och experter rusar fram för att se vad som hänt.

Min egen känsla säger att det kommer rasa lite till innan den når botten i slutet av mars. Sedan kommer den gå uppåt igen. Skakigt och långsamt, men ändå uppåt.

Vi får väl se...

* = lågkonjunktur, sjunkande produktion

SVT pressar mjölkkossan Melodifestivalen till max. Men tyvärr finns det inte tillräckligt starka låtar och artister för att fylla deltävling efter deltävling. Inte för att det inte skrivs tillräckligt med bra låtar i Sverige, utan för att melodifestivalen är en incestuös institution.

Men svenskarna verkar köpa detta koncept med hull och hår. Låtarna på melodifestivalen paketeras som om de vore musikaliska kronjuveler. Som om de redan vore hitar som kommer att spelas av framtidens musikkonsumenter. Knappast. Dessa låtar är slit och slängvaror. Kopior från något kändare märke - men med knapparna och blixtlåsen lite flyttade för att det inte ska verka för uppenbart. Dessutom börjar de noppa efter tredje spelningen. Knapparna lossnar och de krymper i tvätten. Vore de importerade från Kina skulle de inte komma över tullgränserna.

Ingen ska få mig att tro att låtarna som väljs ut att delta på något sätt är de bästa. Nej, här gäller det att känna rätt personer och få rätt artister att vilja sjunga dem.

E-type och The Poodles i all ära. Jag gillar verkligen killarna, men låten de sjunger...? Eller ivarje fall den engelska texten på den stinker.

Att Carola tar detta på så blodigt allvar visar också hur sjuk Melodifestivalen är. Det handlar alltså inte om hur bra låten de sjunger är - de handlar om vem som sjunger den, verkar hon resonera. SÅ med andra ord - om man inte röstas vidare är man slut som artist eller...? Det kan inte handla om att låten inte passar i sammanhanget?

Såg lite igår av tävlingen och måste säga att Sibel eller vad hon nu hette som tävlade mot The Poodles faktiskt hade en stark låt. Och tjejen kan sjunga! Men hon är ju smal som en anorektiker... Trodde nästan hon skulle fladdra iväg när de satte på vindmaskinen. Kan inte någon låta henne äta upp sig på lite McDonaldskost och pasta innan finalen?

Ja, faktiskt, av de låtar jag hittills hört var den låten lite egen - hoppas hon vinner.