När det gäller städavdraget kritiseras Ylva Johansson, riksdagsledamot i (s), i  SVD för att hon utnyttjar detta avdrag fast hon en gång varit emot det.

Det är rätt otroligt egentligen hur man tänker när man drar upp detta som en nyhet. Om jag röstar på ett parti som vill höja skatterna, men så kommer ett annat parti till makten och sänker skatterna. Ska jag då fortsätta att betala en högre skatt själv då?

Det är larvigt att tro att vi människor ska leva som vi lär när det gäller såna här gemensamma frågor. Men det är ett typiskt moderat synsätt. Det visar bara tydligt att människor behöver styras. Vi kommer inte lyckas förändra världen en och en. Vi behöver göra saker gemensamt för att det ska bli något.

Det är inte fel att använda sig av det system som finns. Folk gör så gott dom kan. Och kan dom så gör dom. Alla står sig själv närmast. Det är därför det är så viktigt att vi har styrmål som gäller för alla. Vare sig det är miljömål eller mål för en mer jämställd värld. 

Så här skriver Hanne Kjöller om saken i DN (27/6); 

"Har de som var emot socialdemokraternas avskaffande av arvs- och gåvoskatten en moralisk skyldighet att traska iväg med en bunt pengar till skattekontoret så fort någon dött eller gett bort något värdefullt? Får den kommunalpolitiker som röstat emot bygget av en ny simhall aldrig bada där själv om beslutet ändå går igenom? Och om vi någon gång skulle få en lagstiftning om sex timmars arbetsdag, ska då vi som varit emot det sitta kvar på kontoret två timmar efter att alla andra gått hem? "

Kunde inte sagt det bättre själv...