Är det någon mer än jag som undrar varför det tar sådan tid att fälla den tyska kvinna för morden i Arboga. Hon verkar ju uppenbart för sjuk själv för att ha kunnat planera mordet i detalj. Intrycket är ju snarare att det har hänt på infall - i ursinne. Hur kan det då vara så svårt att hitta bevis som knyter henne till morden?

Till om med Josef Fritzl har sin kommande rättegång inbokad redan. 

Det skulle vara intressant att höra mer om vad som händer i fallet med morden i Arboga. Varför tar det sådan tid?

Läser ett inlägg i debatten om FRA-lagen i DN (28/6) av Anders Wik, fd överdirektör på FRA. Efter att ha läst hans "försvarstal" är det några saker som ringer kvar i mitt huvud såhär dagen efter. Han skriver:

"Att spana på inrikestrafik, det vill säga kommunikation mellan två parter i Sverige, har inte funnits i FRA:s inriktning och jag är övertygad om att ingen uppdragsgivare skulle våga försöka ge oss en sådan inriktning. Skulle detta ändå hända så är jag säker på att FRA har tillräcklig kraft att säga nej. Det är ju också en fråga om självbevarelsedrift. Hela FRA:s framtida existens skulle riskeras."

Och; 

"De system som FRA har och skall ha passar inte särskilt bra för en kommande svensk diktatur - om man nu tänker på sådana alternativ. FRA-systemet skulle vara felriktat och alldeles för trubbigt för att användas mot svenskar. Det finns andra elektroniska trafikövervakningssystem som passar diktaturer mycket bättre."

Detta låter inte helt övertygande, men jag tycker ändå att själva debatten är lite överdriven när det gäller FRA:s avlyssningsverksamhet. Jag tror inte någon enda själ är emot möjligheten för Sveriges stat att skydda sig från attentat och planerade terroristattacker utifrån. Ja, det skulle möjligen vara de "celler" som planerar inifrån Sverige isåfall. Vad som däremot vore ett skrämmande scenario skulle exempelvis avlyssning av bloggares trafik kunna vara. Eller utökade befogenheter att avlyssna mailtrafik mellan olika nätverk och tankesmedjor inom Sverige. I artikeln av om FRA-lagens ofarlighet säger Anders WIk att han är säker på att FRA har tillräcklig kraft att säga nej. 

Det känns inte helt förtroendeingivande. Tänk i ett framtida scenario där det i Sverige har skapats så djupa klyftor mellan militären och alliansen att lockelsen att gå in och lyssna av inrikes politisk mailtrafik kommer upp. Militären är fly förbannad på alla neddragningar Alliansens bestämt sig för att göra och ser sin själva existens hotade. Alla militärer i Sverige ska nu avskedas meddelar Reinfeldt. Vi ska gå in i Nato och bara ha några få svenska förband i Lappland kvar. Nu finns en utbrytargrupp inom militären som vill vara förberedda på vad som kommer att hända framöver - och de har en möjlighet kvar till sitt förfogande. Att lyssna av kommande planer via FRA för att kunna planera sin kupp. 

Detta kanske låter som hur larvigt som helst, men det är sånt som händer i världen. 

Samtidigt kan jag inte annat än att tycka att det är lite överdriven debatt om farligheten i att avlyssna utländsk trafik som den ser ut idag. Jag är faktiskt inte ett dugg oroad för detta.

Däremot om informationsmöjligheten skulle komma i orätta händer... Men hur stora är möjligheterna för det? Den enda nationen jag idag fortfarande känner mig lite skeptisk till är Ryssland. Det är inte ett land med helt demokratiska fri- och rättigheter. Det är ett land som delar säng med EU, men som fortfarande förföljer oliktänkande. Och ingen verkar nämnvärt bekymrad över det.

Ja, ja... vi får väl se var detta tar vägen.