När jag läser om den fruktansvärda kraschen med Spanair häromdagen slås jag över alla dessa öden där folk på olika sätt överlever pga turliga omständigheter. Folk som missar planet med några minuter. De som skulle ha åkt med men inte fått plats. De som valt andra resvägar i sista sekund. Såna med änglar på axlarna...

Sedan har vi de som känner på sig att det är något fel men inte får gehör för detta. Som piloterna i detta fall, som redan visste att det var något fel på planet. Eller den fru som ville att hennes man skulle gå av planet när hon hört om att det var något tekniskt fel på det. Men dessa stackare var det ingen som lyssnade på. Att de sedan störtade till marken i ett eldshav måste känts fruktansvärt. Att dem precis innan de dör hinner tänka: "jag visste att detta skulle hända" - "ingen lyssnade" - "vad var det jag sa".

Har under några år följt alla möjliga program som har med flygkrascher att göra. Bl a genom "Haverikommissionen" på National Geographic. Man kan säga att jag är besatt...  Dessutom lär man sig en hel del om flygning.

De flesta flygolyckor handlar just om att den mänskliga faktorn. Människan som missar att lösa tekniska problem som uppkommer. Detta i samband med dåligt väder, stress hos flygplansledning, förseningar och stressad personal är ofta en vanlig bakgrund till flygplansolyckor. Inte alltid, men ofta.

När det gäller flygning ska man ta varningsklockor på allvar. Dessutom tror jag att SAS neddragningar av personalen på Spanair har påverkat utgången av denna händelse. Är helt övertygad om att hela flygplanspersonalen - allt från tekniker till piloter och flygvärdinnor, var medvetna om sparkraven och kände sig stressade över detta. Vad kostar det inte att ställa in ett plan? Speciellt för ett flygbolag som Spanair, som av SAS ses som ett blödande sår.

När det gäller denna flight visar det sig att några hade på känn att det var tekniskt fel på planet. Man "visste" redan innan att det var något som inte stod rätt till. Piloterna som slagit larm borde ju tagits på allvar. Men det är klart - det är dyrt att ställa in ett plan. Så dyrt för ett nedläggningshotat flygbolag att man kanske till och med ser mellan fingrarna och tänker "äh det går nog"?

Att Spanair (SAS) dragit ner på sin personalstyrka kan också ha påverkat utgången i detta fall. Läs varvade utdrag nedan;

2008-07-16 - 14:07

(SIX) När man skär ned verksamheten med 20 procent, visar det tecken på handlingskraft och att man vill nå i mål. Det kommenterar Karsten Sloth, analytiker på Jyske Bank, med anledning av flygbolaget SAS sparprogram för sitt spanska dotterbolag Spanair som presenterats tidigare under onsdagen.

Planen innebär bland annat att Spanair skär ned 900 fulltidsanställningar och i september samt oktober månad hålls 15 flygplan på backen. Den väntade intjäningseffekten under 2009 är 90 miljoner euro. (ur euroinvestro.se)

Ur http://svenska.yle.fi 21/8

Det spanska, olycksdrabbade flygbolaget Spanair har på senare tid varit utsatt för många fackliga stridigheter. Spanairs fackförbund SEPLA hävdar att bolagets personal arbetade på gränsen för vad de orkade...
Enligt SEPLA, som citeras av den spanska tidningen el Mundo, har Spanair brist på mekaniker och piloterna har till och med tvingats utföra mekanikernas arbete vid genomgång av flygplan.

I Grekland kör folk som galningar. Det verkar som om det brinner i fotsulorna på dem när de trycker gaspedalen i botten. Som om de håller på att stampa ut en eld eller nåt... och samtidigt tutar för att uppmärksamma omgivningen om det...

Vårat lägenhetshotell i Kreta låg behagligt nära havet. Men det låg också obehagligt nära en väldigt trafikerad stadsgata. I Sverige hade det rått ett fartförbud på 30km/t. Här körde dårarna säkert runt 80-90km/t. Vi måste sett ut som muppar när vi skulle korsa gatan för att ta oss ner på stranden. Här fanns det inte direkt några "Herr Gårman" skyltar. Snarare "Här Dörman skyltar"...

Varje dag stod vi som propellrar och kollade vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster, innan vi slutligen med hjärtat i halsgropen skyndade över.

En natt hörde jag ljudet av en kraftig inbromsning. Döden skrek på asfalten. Nästa morgon när vi skulle gå och handla bröd såg vi katten ligga där mitt på asfalten. Tarmarna låg flera meter ut åt alla håll och huvudet var helt mosat. Jag höll på att spy och hade svårt att släppa tanken på den där stackars katten hela dagen. Vilket öde att vara katt i det varma, torra Grekland och dessutom att leva med dessa plåtvidunder som svischade förbi dag som natt.

Var i Chania (största staden på Kreta) på shoppingtur en dag. Såg då ytterligare prov på hur hårt kattlivet kan vara i Grekland. En utsvulten katt hade vågat sig in i saluhallen mitt i stan där vi var. Marknaden var packad av turister och ljudnivån bedövande. Katten strök utmed handelsstånden och hade nått fram till fiskdisken. Ögonen var uppspärrade i panik, men hungern hade tagit över. På den långa fiskdisken låg många överblivna fiskdelar. Jag hoppades i mitt stilla sinne att fiskhandlarn var en djurvän. Att den stackars katten ivarje fall skulle få en liten fena som lön för mödan. Tänkte på mina egna bortskämda katter som blir matade flera gånger om dan och springer all världens väg när de hör sopbilen. I Sverige där en joggare kan springa och slå ner handen i karossen på en bil som inte stannar tillräckligt snabbt för honom. Där det finns vita streck målade på övergångsställena för att upplysa bilisterna om att det faktiskt finns fotgängare också. Vilken milsvid skillnad!

För mig är nog sommaren över. Har kommit hem från Kreta där termometern ligger och dallrar på sådär 35 grader. Hela tiden. Solen skiner non-stop och man behöver inte oroa sig för att vattnet ska vara för kallt. Äntligen kan en riktig badkruka som jag ligga i hur länge som helst.

När jag kommer hem till Stockholm igen, har vädret vänt från den 30-graders värme som rådde innan jag åkte till riktig höstkyla. Det hade jag förstås redan hört på telefon. Snälla människor sa att jag skulle vara glad att jag var där jag var och njuta så länge jag kunde.

När jag steg av på Arlanda förstod jag vad de menade. Folk på flygplatsen gick runt i stora vindtäta jackor och hade scarfar på sig. Såg även en man med mössa. Från 35 grader till 14 grader på 3 timmar och 50 minuter. Då är det svårt att fatta hur jorden håller på att värmas upp. Inte här i Sverige ivarje fall, tänkte jag när jag huttrande tog mig till min bil som väntade vid Lindskrog parkering. Hade golfströmmen kanske bestämt sig för en ny riktning i varje fall. Vilket bakslag för alla frusna nordbor det vore.

På väg till flygplatsen i Souda på Kreta, pratade jag lite med taxichaffören om klimatförändringar. Frågade om han hade märkt någon skillnad de åren han bott där? Jodå, sa han. Nog hade han det. De senaste 10-15 åren hade det blivit så mycket varmare. Han var till och med rädd att det den Kretanska ön skulle bli något liknande en afrikansk öken om sådär 30-50 år. Det hade han hört. Det var verkligen ovanligt varmt på somrarna, sa han. Mycket varmare än tidigare.

Men för mig och kompisarna jag reste med var det bara underbart. Det är verkligen ett andningshål att kunna komma till värmen när man bor så kallt som vi gör. Det känns som om kroppen behöver den där riktiga värmen för att riktigt kunna slappna av. Att kunna gå runt i stort sett naken förutom någon liten trasa runt kroppen är fantastiskt. Visst kan det bli lite för varmt också. Men då vet vi ju vad vi har att vänta när vi kommer hem...

Men så är det ju det där med klimatet. När jag åker till Kreta och ser det som mitt andningshål, är det någon annan som slutar andas pga det.

Blev väldigt förvånad när det knackade hårt på dörren häromkvällen. Jag låg och vilade och trodde först det var grannarna, men när jag öppnade dörren stod en lång kille som såg ut att vara från något öststatsland och ville sälja målningar på mjuka canvasdukar. Han var väldigt anfådd, eftersom vägen upp till vårat hus är brant och lång. Men han var otroligt energisk och leende satte igång att prata i 180. Han hann säga otroligt många ord (fler ord än jag sagt på en hel dag) innan jag fattade vad han ville. Jag var alldeles nyvaken och det kändes som om jag var med i någon konstig komedi.

Vi har aldrig tidigare haft besök av dörrförsäljare på det viset, men jag försökte så försiktigt som möjligt tala om för honom att jag inte var intresserad. Han försökte igen övertala mig att bara titta. Please, please, please, sa han om och om igen. Han ville lägga ut alla dukar på verandagolvet. Jag som stod där i min  rosa frottébadrock kände - nej jag orkar inte. 

Vi svenskar är lite ovana vid den här sortens försäljning. Visst, vi har haft dammsugeförsäljare länge i Sverige och barn som säljer jultidningar, men att sälja "canvaskonst" vid dörren?  Och vara sådär extremt påflugen. Det kändes plötsligt som jag var någon slags överklassbracka i ett u-land, när jag nekade att ens titta. 

Eftersom jag var lite omtumlad efter att blivit väckt så abrubt gick det inte att somna om. Jag funderade om det här var början till någon slags inbrottsräd i området. Typ att man var ute och rekade lite bland husen. Samtidigt kände jag mig lite skyldig när jag tänkte så. Snacka om fördomar. Bara för att han var från ett öststatsland.

Jag undrar hur lätt det var för honom att sälja vid dörren. Tror inte han lyckats övertala speciellt många i området att titta. 

Häromdagen ringde en försäljare på min mobil. Tror faktiskt det är första gången det hänt. Det var trosförsäljarna... igen... Ja, de har ringt förut - på den vanliga telefonen. "Nej, jag vill inte ha trosor utan söm. Det spelar ingen roll att dem är gratis, sa jag. Nej, jag vill verkligen inte ha." Telefonsäljaren blev surare och surare. Tillslut snäste hon till mig att jag ju får dom gratis. Jag orkade inte tjafsa med henne om att jag sist när jag tog emot mina gratistrosor, nästa månad fick ett par till, fast denna gång med ett inbetalningskort med sista betalningsdatum. Jävlar vad arg jag blev den gången. Kände mig så himla lurad. 

Från trosor till bikini. Det är en helt underbar dag och jag ska försöka mig på att bada. Det blir den första gången i år isåfall. Första men inte sista hoppas jag.

Jag påstår härmed att genom att ha en monarki, får de som är satta att styra vårt land mer svängrum. Hur menar jag då?

Många motståndare till monarkin menar att denna är en förlegad skärva ur det förflutna. I DN (14/7-08) radar man upp argument för att skrota det nuvarande systemet. De menar att det är omodernt med en monarki och drar som exempel upp att kungabarnen tvingas fråga om lov för att gifta sig med den de älskar. De jämför detta t o m med en hederskultur.

Det anser jag är att gå lite väl långt.  I en hederskultur frågar man inte ens om lov. Där får man en tilltänkt make eller maka utvald av familjen. Där har du inte ens så mycket att säga till om så att du själv kan välja.

Dessutom är det väl typiskt att man vill skrota monarkin just när vi nu äntligen skulle kunna få en drottning som huvudperson på tronen. Det om något är väl ett steg i rätt riktning mot "jämställdhet i kungavärlden".

En annan baksida av att inte ha monarki och det var hit jag ville komma, är att den glittriga värld de är satta att "visa upp" kommer att bli tvungna att ersättas av några andra. För så är det. Har man inte ett kungapar faller ögonen istället på presidentparet. Plötsligt ska en president inte bara klara av att styra landet - presidenten med fru/man får en massa extra jobb bara för att visa upp sig. Att vara landets ansikte utåt. Det sätter en enorm press på presidentfruarna. Nu kommer inte bara politik förknippas med en presidents uppgift. Utan delar av det som kungaparet gör idag, hamnar istället på presidentparet.

Titta på USA och Frankrike. Hur "används" inte Bush fru, Clintons fru och nu Obamas fru i spelet för gallerierna. I Frankrike diskuteras i detalj presidentfruarnas väl och ve - om vad de kan göra och vad som "anses lämpligt". Titta nyligen på hur Frankrikes president - Sarkozy och hans nya fru Carla Bruni diskuteras i media. Där var det väldiga skriverier i frågan om det var passande för honom att gifta sig med en sexig sångerska som både haft sex med den ena och den andra. http://www.rookiefilm.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=1173014&lid=puff_1173076&lpos=rubrik

Man kan ju också undra om engelska poltiker verkligen hade kunnat kosta på sig att vara så "gråa" om det inte fanns ett glittrande kungahus i bakgrunden.

Nej, låt kungafamiljen sköta sin roll som folkliga älsklingar, "dockor" på slottet, representanter för det glittriga och glammiga (folk älskar sånt), och dessutom inte att förglömma - allt det positiva de gör för många människor, istället för att vältra över detta att vara ansiktet utåt på ett eventuellt presidentpar.

Tänk bara vilka krav det skulle ställas på Fredrik Reinfeldt och Filippa om vi inte hade kungaparet. Och tänk på hur svårt det skulle vara för en politiker att ta sig till toppen utan den leende tvåsamheten i bagaget. Nej, låt våra politiker vara politiker, utan alla veckotidningars strålkastare på sig. Jag anser att en monarki främjar en demokrati - inte tvärtom.

Lyssnar just nu på Ring P1. Det handlar om huruvida vi ska sätta människor på livstid i fängelse. En man ringde in och menade att vissa våldtäktsmän med återfallsbenägenhet kanske borde spärras in hela sina liv - för att skydda sig själva och andra. En annan man ringde strax efter och sa att alla människor går att rehabilitera - att det mesta handlar om barndomen.

När det gäller Anders Eklund undrar jag lite om det verkligen handlar om hans barndom. Han har tydligen, vad jag förstått, en helt "vanlig" familj runt omkring sig. Människor som lever i normala relationer och inte haft några problem liknande dom Anders Eklund har haft. Även Hagamannen hade en normal uppväxt, syskon och föräldrar som också verkar vara "helt normala". Är det då verkligen så att man i dessa fall kan prata om en störd uppväxt?

Det är nästan så att jag lutar åt att dom har något kemiskt fel i huvudet när det gäller sin sexdrift. Att det slagit över någonstans. Spärrarna fungerar inte som de ska. Jag tror inte det har att göra med en dålig barndom. Visst - en störd syn på kvinnor och sex, men du behöver inte vara våldtäktsman för att ha det. Det är bara att se vad som finns på nätet. 

Därför blir det i slutändan en fråga om vilka som ska skyddas. Våldtäktsmannen eller de eventuella offer han kan komma att "ta" om han släpps ut. Det kanske inte är rimligt att låta sexuella återfallsförbrytare sitta inne hela sina liv, men hur många dödsoffer är det rimligt att vi ska riskera? Hade Anders Eklulnd suttit inne längre, hade vi räddat åtminstone två stycken människor till livet - ett barn och en kvinna. Hur mycket är dessa människor värda i denna debatt? Det är ofta mycket prat om hur man ska skona gärningsmännen. Jag menar - visst det är inte så kul att frihetsberövas resten av sitt liv, men hur kul är det att ligga i en kista resten av den tid som kunde varit ett liv? 

Vore inte fotboja ett lämpligt straff? 

Det är konstigt att Leif Silbersky, som är känd som en mycket duktig advokat alltid ska ta sig an de värsta fallen - helst våldtäktsfall. För nog måste detta påverka utgången på målet. En mindre säker advokat kanske inte får samma utfall på rättegången. Inte för att oskyldiga ska dömas, men en skyldig kanske inte döms lika hårt med en stjärnadvokat som Leif Silbersky bakom sig. Vad vet jag.

Efter att ha lyssnat på hans sommarprogram, tar han bl a upp det här med att försvara våldtäktsmän. Han menar att om domen blir "felaktig", dvs att mannen blir oskyldigt dömd, är detta en katastrof för resten av han verksamma liv. Jo, visserligen. Men hur många våldtäktsmän går inte fria som har förstört en herrans massa tjejers liv, undrar jag.

Läste ivarje fall att han ska försvara Englas mördare - Anders Eklund, som även åtalas för våldtäkt och mord på Pernilla Hellgren. Anders Eklund säger att han erkänner i sak, enligt Leif Silbersky till Aftonbladet, men:

– Han bestrider delen med våldtäktsåtalet i fallet med Pernilla. Han menar att samlaget var frivilligt, säger Leif Silbersky till Aftonbladet.

Jo, jo tjena. Hur Leif Silbersky överhuvudtaget kan lämna ut den här informationen till media. Det är pinsamt. Försöker han skämta? Det är ungefär lika troligt att Pernilla frivilligt var med på samlag med denne man som den otroligt dåliga bortförklaringen från plastkirurgen som tidigare i fjol var åtalad för våldtäkt och sperma hittats i flickan. Från Trelleborgs Allehanda (17/8-07); "Dennes förklaring är att han samma morgon haft sex med sin fru och därefter åkt till jobbet utan att duscha. Läkaren berättar dessutom att han på grund av medicinering ibland drabbades av ofrivillig,
smärtsam erektion och därför under dagen varit på toaletten och onanerat. Spermarester måste ha funnits kvar på fingrarna, menar han."

Jag undrar - brukar inte läkare vid operationer vara ganska noga med att tvätta händerna? Eller är det ett vanligt fenomen ute på våra operationsbord i landet, att läkarna har rester av sperma på händerna??? Det känns lite oroväckande isåfall om man skulle bli tvungen att lägga sig på operationsbänken. Då är det väl bäst att säga till läkarteamet innan de sätter kniven i en; "hörrni grabbar... ni har väl tvättat händerna he, he, he!"

Ja, vi behöver inte säga mycket mer. Det vore dock tråkigt om Anders Eklund får ett lägre straff bara för Leif Silbersky är så förbannat duktig försvarare. Leif Silbersky borde helt enkelt inte åta sig fruktansvärda våldtäktsmän som Hagamannen, Engla-mördaren m fl. Är det inte konstigt att Leif Silbersky verkar dras åt att försvara de värsta fallen? Det är som någon skrev - väljer en åtalad våldtäktsman Leif Silbersky som försvarare kan man ana sig till att han verkligen ÄR skyldig...

Läser i en blogg av Katrin Schulman; http://www.sthlmsfinest.com/userBlog/?uid=28711&beid=1009663 att hon blivit så irriterad på en anställd på Swedbank att hon går ut med hennes namn på sin blogg där hon kallar henne jävla fitta för att hon inte har lämnat ut en skärmdump med information till Katrin Schulman. (Skärmdump=den information som finns på skärmen som de anställda jobbar med). 

Jamen ursäkta... hur står det till i den där damen Katrins huvud egentligen?  Om en anställd följer sitt företags regler om hur man får lämna ut viss information eller inte (varav skärmdumpar må vara en av de saker man inte får lämna ut), ska denne anställde personligen hängas ut av mediekåta Katrins Schulman??? Det är väl en sak att hänga ut ett företag eller en VD eller en "officiell person", men att gå in till angrepp mot en enskild anställd tycker jag gränsar till det osmakliga. Ja, det gränsar inte bara - det är osmakligt!

För att gå till skamlig motattack tycker jag hela Schulman-hysterin är så upphaussat överdriven att den faktiskt får mig att må lite illa. Hela den där Schulman-klanen verkar gå på crack...

Jag gick ett år på teaterskola. I en av våra första övningar delade lärarna upp oss i två grupper - varav individerna i den ena gruppen på given signal skulle försöka "vinna åhörarna" i den andra gruppen. Några av oss började svära och berätta högljutt överdrivna historier, andra sa mest en massa könsord, någon tredje började skrika och fäkta med armarna - allt för att fånga åhörarnas uppmärksamhet.  Det gick bra ett tag, men när orden tog slut, när det inte fanns mer innehåll i våra historier - vad fanns då kvar? 

Killen som "vann" var inte den som skrek högst. Han var den som viskade. Medan vi andra stod där anfådda och tomma, fortsatte den här killen att med återhållsam inlevelse berätta sin intressanta historia. Ska man höras i längden kanske man ska spara lite på sin röst och inte bara stå och skrika könsord i vägkorsningen som en annan galning. Att använda pauser, tystnad mellanrum och viskande är det få som behärskar. Men oftast är de dessa uttryck som vinner i längden. De små uttrycken.

Det är möjligt att det funkar för stunden att bli uppmärksammad i lilla Sverige för att man skriker fitta högst - (som barnen kan göra på dagis) -  men i längden är det inte kul. Även små barn brukar upptäcka det. Det är bara det att Schulman family inte har upptäckt det ännu... För dom handlar det bara om vem som skriker högst. För mig verkar hela spektaklet mer handla om en dåligt regisserad freak-show.