Blir inte ett dugg förvånad när jag läser en artikel i AB idag  http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/elvarme/artikel_1045545.e24  som handlar om hur elbolagen blåser kunder. Jag har länge undrat hur vi kan ha så himla höga elräkningar i Sverige även om vattenkraften pumpar på utav bara h-e. Nu vet jag det. Det spelar ingen roll om elbolagen ett år säger att det är ont om vattnet ena året eller gott om vatten i magasinen nästa år. Det blir ingen skillnad i priset för oss kunder ändå. Det blir inte billigare.

Efter att ha sett dokumentären Enron (som borde vara ett måste för alla som är lite intresserade av vad "de fria marknadskrafterna kan åstadkomma) kan jag bara säga att det är precis det här som inträffar när man släpper lös elbolag på en börs. It goes hey wild. 

Ska sätta mig in i den här problematiken här idagarna. Intressant är det. 

Lyssnade på Filosofiska rummet häromdagen med Pernilla Ström och Johan Ehrenberg bl a. De diskuterade pengar ur ett annorlunda perspektiv. Intressant.  Vad jag tänker på när jag hör den fria marknaden är att den fria marknaden saknar moral. Den fria marknaden har inga skrupler. Den fria marknaden är en huvudlös makthavare och dess enda mål är att skapa mer pengar. Det finns ingen mänsklig hjärna i dess kropp. 

Kanske hårda ord. Jag säger inte att andra marknader är bättre. Men man bågnar faktiskt under all den skit som den fria marknaden skapar. Den fria marknaden är som ett bortskämt barn som bara vill ha mer. Ett farligt barn som som har en alldeles för stor kropp i förhållande till sin hjärna.

På väg hem från jobbet igår hörde jag på radio P1 en fruktansvärd redogörelse för hur kvinnor stympas efter våldtäkt i krigshärjade delar av Afrika. Det var så obehagligt att höra att jag rös när de beskrev vad förövarna gör i samband med våldtäkterna. Jag behöver inte gå in på detalj, men deras underliv förstörs så fruktansvärt att vissa aldrig mer kan gå på toaletten. Den läkaren som har gjort det till sin livsmission att hjälpa dessa våldtagna kvinnor berättar att det är så oerhört tillfredsställande att t ex genom kirurgiska operationer hjälpa en av dessa kvinnor att kissa igen. Något vi andra bara tar för givet.

Senare på kvällen när jag kollar på nyheterna, berättas igen om dessa fruktansvärda våldtäktsdåd. Som läkaren sa - det är inte själva våldtäkten som är det värsta... det är vad dom gör med kvinnorna efteråt. När man hör om dessa fruktansvärda brott mot mänskligheten blir man alldeles matt. Dessa brott är i paritet med vad judarna utsattes för under andra världskriget.

I nästa reportage berättas om ett centralkök någonstans ute i landet. En anställd råkar av misstag tappa ut en jättegryta med färdig pasta på golvet. Hon börjar skova upp allt från golvet tillbaka till grytan. En lastbilschaufför lyckas filma händelsen på sin mobil.

Ok, det är inte trevligt att veta att maten man ätit har legat på golvet i storköket. Men förmodligen är det ingen människa som skulle må dåligt av detta om man inte visste om det. Det är ju inte gärna så att man dör av skadorna om man säger så. Men i nyhetsreportaget berättades nu hur föräldrar och lärare nu gått ihop i "krisgrupper". Ja, ni läste rätt. Hur fan kan man göra en sådan höna av en fjäder? Detta är så typiskt Sverige och så överdrivet att man bara storknar.  Att detta kom bara några inslag efter detta om våldtäkterna i Afrika gjorde det hela än mer bisarrt. Om man släppte in ett gäng hungriga afrikanska barn i det där centralköket skulle de kasta sig på golvet och äta upp varenda pastabit med bara händerna. Och vara så otroligt tacksamma efteråt. Det är såna tankar jag får när jag ser inslaget. Och så hör man om att föräldrarna sitter i krisgrupper. Men HALLÅ VAKNA! Det finns en värld därute också. Det gäller att sätta saker i sitt rätta sammanhang. Ibland är det som att vi svenskar tror att vi är helt ensamma i världen.

Vad skulle du vilja säga till Barack Obama? undrade DN häromdagen och ville att man skulle sms:a ett meddelande till tidningen. Jag tänkte länge att jag skulle skriva något. Efter lite närmare eftertanke kom jag på att ingenting var av intresse. Vem skulle vara intresserad av vad jag har att skriva? Barack? DN's redaktion? DN's läsare? Knappast. Till saken hör att man kunde vinna Baracks självbiografi. Vad och hur kriteriena var för hur DN skulle välja ut en vinnare sas inte. Kanske skulle någon lottas ut. Jag har svårt att tänka mig att någon på DN's redaktion kommer att läsa alla sms. Hilda från Alvesta sms:ar in på sin nya mobiltelefon och skriver "Lycka till Barack!". Jippiho vad intressant. Om man vill säga något till Barack vill man inte gärna göra det via ett SMS! Vad kan bli mer torftigt?

Jag är ändå lite nyfiken på hur DN tänkte här. Vad kan man möjligtvis vilja trycka in i ett sms till USA's president? Skulle det vara en blaha blaha hälsning? Skulle den vara rolig? Hur intressant är egentligen ett "Lycka till" från en DN-läsare som Barack själv aldrig kommer att läsa, eller ingen annan heller för den delen. Hur spännande är sms:et  "Hälsningar från familjen Eriksson i Gläntan..." eller "Vi håller på dig Oabama!" Nej precis... det är så

otroligt ointressant. Det är ingen som är intresserad av vad jag eller någon annan av DN's läsare har att säga till Barack Obama i formen av ett sms.

Hur många lyckönskningar Barack än får, kommer han ha ett helvete det första året vid makten. Ingen människa på denna jord har kapaciteten att rätta till alla orättvisor och all galenskap den närmaste framtiden här i världen eller i USA för den delen. Inte ens en svart Messias med folkets stöd bakom sig. Nej, han är bara en människa av kött och blod. Förmodligen suckar både hans fru och mamma över några bisarra egenheter som ingen av dem står ut med. Han är vältalig, ja, det kan man inte ta ifrån honom. Han är älskad av folket, det stämmer det med. Men hur han därifrån ska ro i hem det hela, vetifan. 

Det största trumfkort Barack har är just att han är svart. Vi vet alla att han är hyperintelligent, men det är inte det som kommer att skapa förändringen som alla väntar på. Förändringen i världens mäktigaste land har gått har gått från "WASP" till "BAP". (Dvs WASP - white anglo saxon protestant (male)till Black African Protestant (male). Detta faktum kommer skapa många spännande clascher här framöver i Barack Obamas kontakter med ledare från världens alla hörn och jag tror faktiskt är det som blir den största förändringen i världens ledarskap. Han har rubbat den hierarkiska maktbalansen. För kvinnor att ta den positionen i världen har vi fortfarande att vänta på. För en så stor "change" är världen ännu inte mogen. Hade Hillary blivit president hade det verkligen kunnat rubba maktbalansen, men på den dagen får vi vänta.

När jag drömde om Barack och Hillary för något år sedan - vem av dem som skulle vinna, drömde jag att Baracks change bestod i att uteliggare på New Yorks gator skulle bli bagare istället. Vilket resulterade i att det blev väldigt konstiga limpor bakade där in the heart of the apple. Jag hoppas att förändringen blir smartare än så. Inte det att jag inte önskar att uteliggare ska få jobb, men en förändring måste blandas med klokhet. Vad jag nu ville säga med det...

I have a dream, sa Martin Luther King.... Ja, vem fan har inte drömmar tänker jag... 

http://annadrangel.bloggagratis.se/2008/01/23/467114-barack-obama-vs-hillary-clinton/

1000 människor har dött i Gaza av israeliska bomber. Ca 20 israeler har dött i "kriget".

Borde det inte vara så att den starke också är den med mest vett? Ungefär som reklamen för Alvedon: Är man stor och stark måste man också vara snäll. Om vi tänker oss att militärt sett är Israel som en storebror. Mycket mer muskler och ibland kanske mer vett, men inte just nu. Hamas är lillebror. Han har blivit förtryckt länge av sin storebror Israel. Han tycker alltid att han inte får tillräckligt. "Men jag då? frågar han sig." Storebror tar för sig allt. Får det mesta. Hamas har lärt sig att köra med lite halvkriminella kontakter. Allt för att störta sin storebror i kvav. Hamas har heller inga problem att gömma sig bland kvinnor och barn, under skolor och sjukhus. Såklart. Han vet ju vad israelerna undviker att sikta på i första hand.

Men nu är det så illa att storebror helt har löpt amok. Det har slagit slint i huvudet. Han vill en gång för alla stoppa sin lillebror från några som helst vidare tjuvnyp. Han ser sig själv som den självklara arvtagaren till Gud och har inte något som helst  till övers för Hamas och hans hejdukar. Det är dags att rensa, anser han. Dessutom har han börjat tvivla på sin självklara rätt efter påtryckningar från resten av världen. Det är bäst att agera. Nu jävlar. 

Eftersom denna konflikt helt har eskalerat till något annat än vad som kanske varit meningen från början måste världen reagera kraftigare. Det går inte att titta bort längre. Storebror står och slår sin lillebror sönder och samman. Det spelar inte längre någon roll vem som började. Israel borde veta bättre.

Det vetifan om inte dessa fanatiska svarta högermän i Israel med korkskruvelockar inte är minst lika farliga som terroriststämplade Hamasmän. Jag återkommer till det där med fanatiska, för det är verkligen ett tillstånd som är livsfarligt. För dom själva och för resten av världen. Jag tror att det är dags för de omkringliggande länderna att nu ta tag i dessa bröder och verkligen prata med dom. Israel kan inte längre skylla på att Hamas började skjuta.  Våldet har gått alldeles för långt. Hamas kan inte fortsätta hävda att Israel inte har någon rätt överhuvudtaget till sitt land.

Ja, jag förstår att palestinierna känner sig utmanövrerade från det dom anser vara sitt land. Ja, jag förstår att israeler är trötta på självmordsbombare som tar sig in i Israel och därför bygger en mur. Det är säkert svårt för israelerna att säga till palestinierna "ja visst, kom hit och jobba" när det samtidigt tar sig in självmordsbombare. Det lär ju inte bli bättre nu. Om palestinierna inte hatade israeler tidigare, lär de ju göra det nu - med varenda atom i sin kropp.

När jag läser tidningar försöker jag hålla mig så neutral som möjligt. Försöker se båda sidors dilemma. Men Israel har gått för långt i sitt våld mot Gaza. Det går inte att blunda för fakta. Och nu är skadan redan skedd.

Vi går mot ljusare tider. Äntligen. Trots att finanskrisen fortfarande ylar på och det ser mörkt ut för världen. Kriget mellan Israel och Palestina upphör aldrig verkar det som. Hatet och hämndbegäret ligger där och pyr. Hela området därnere är som en pyrande vulkan. Det går kanske perioder då det bara ryker, men vulkanen kokar inuti och det är bara en tidsfråga innan nya utbrott kommer.

Inte verkar det finnas någon lösning heller. Den ena sidan innehåller grupper som inte accepterar att Israel överhuvudtaget existerar och Israel å andra sidan ser sig själva som suveräna och förstår inte varför någon skulle ifrågasätta deras självklara rätt att ta för sig av marken. Deras argument är att Gud har valt ut platsen åt dom. Det är svårt att argumentera emot människor med så stark tro. Vare sig det är att dom tror på bu eller bä. 

Hur ska man förklara för dom att det inte finns någon gud? Och om gud vore så god,  varför fyller han dessa människors huvuden med sådan tro som gör att dom är villiga att döda för den. Den guden är ingen god gud.

Helt klart är att religion skapar krig. Det är inte bra. Speciellt gäller detta de bokstavstrogna. Dessa är lika fanatiska som vissa fotbollssupporters vare sig de bor i Israel eller i Gaza. Det kan lätt bli farligt. 

Det verkar helt omöjligt att se att det någonsin ska bli en lösning på konflikten därnere. Fast man måste hoppas. Hoppas att det ska bli lite ljusare för de stackars arma människorna.

Vi går mot ljusare tider. Ivarje fall när det gäller årstiden. I söndags var det vintersolstånd. Det låter mer spännande än det är. Mörkret ligger fortfarande som en blöt filt över oss, även om denna dag lyses upp av rimfrost på träden och små glimtar av blå himmel. Värre är det norr om norra polcirkeln just nu. Där orkar sig solen inte upp alls.

Tänkte på det där med högtider häromdagen. Vi tror ju gärna att julen alltid har haft med Jesus i krubban att göra. Men så är det ju inte. Det är ganska klart enligt historiker att Jesus egentligen föddes någon gång på våren. Att kyrkans män helt enkelt bara bestämde att man skulle ta den dag romarna firade att solen var på väg tillbaka och istället fira att Jesus föddes då.

Snacka om att ha inflytande! Hoppas inte de galna katolikerna får samma inflytande i världen när det gäller deras syn aborter och homosexuella. Hörde igår på radion att påven förkunnat hur omänskligt det var för två av samma kön att ha sex med varandra. En företrädare för den katolska kyrkan i Sverige höll med om synen på sex som något man bara ska pyssla med om man vill ha barn. Om inte sex är ur barnaalstringssynpunkt är det fel sorts sex. Ja herregud, alla spermier är tydligen heliga i deras värld. Det måste bli ganska jobbigt att ha den synen på sex om man tänker på hur mycket spermier som slösas bort på folk som onanerar. Dom borde åka runt med hinkar i stugorna och samla in...

Hörde också på radio igår att den där kristna galningen Lennart Sacredeus (han som är emot aborter) inte fanns med på listan för invalda till EU, (vilken tur) trots att så många kryssat för honom. Undrar förresten om hans efternamn Sacredeus är taget. Att det har något med Sacred att göra. Att just hans spermie var sacred.

Nä, det är lite läskigt med folk som går omkring och sprider sina galna idéer hursomhelst. Sätt en kondom på honom. Lennart Sacredeus har dessutom en förmåga att dra till sig lite nationalister och annat pack. Han är just den typen att skaffa sig gräsrötter bland sverigedemokrater och homofober.

När jag ser honom och hans gelikar tänker jag på Jehovas Vittne. En sån där bild på den "perfekta familjen". Familjen uppradad med mannen högst, kvinnan lite lägre. I bakgrunden ses en perfekt bakgrund av frodiga gröna träd. Mannen är klädd i grå kostym och frun i klänning. Hon står lite bakom honom och ler fint. Deras fantastiskta barn ser ut som om de just kom ur tvättmaskinen (en Jesuspojke och en flicka). Den våta drömmen i en kristdemokrats liv. Den perfekta familjen.

I natt hade jag en dröm så klar att när jag vaknade var det som om jag sett en scen ur en film. Rummet jag befann mig i i min dröm var kalt och fattigt. Jag var hjälparbetare åt Röda Korset och tog hand om människor i nöd. Människor som inte längre hade något stöd från samhället. Utslagna, hemlösa och bortglömda.

Jag träffade ett par som bodde i denna stora rymliga lägenhet vid Brunkebergstorg. Dom kallade lägenheten "Brunkan". Det var som en sista anhalt innan gatan för många på väg mot hemlöshet. Killen som bodde där hade ständigt människor som kom och gick. Han såg ut att vara från sydamerika, men var svensk. Han hade bara samma mörka tjocka hår som någon därifrån och moderna glasögon. Hans tinningar började få gråa stråk. Hans tjej var lika mörk hon. Men hennes hår var färgat. Hon hade blekt håret med gråa slingor som matchade hans. De kämpade själva för att överleva. Drogbehovet hade gjort att dom sålt allt dom ägde och hade. De sov på tunna madrasser på det kalla stengolvet.

När jag hälsade på dom hade dom precis tagit varsin sil. De satt på golvet. Jag frågade varför de gjorde så mot sig själva. Han log och sa att det var det här dom levde för. Jag gick ut i deras kök för att göra lite kaffe. Det är otroligt hur tydligt jag upplevde köket. När jag vaknade hade jag minnesbilden helt klart för mig. Stengolvet i köket var turkost. Slitet och ojämnt. Fönstrena i köket var så smutsiga att man inte såg ut. Snett till vänster låg en liten balkong. Den var full med prylar. I grannlägenheternas fönster var det pyntat och fint inför julen. Men inte i deras kök. Där fanns ingen mat. Bara en påse med snabbkaffe. Jag försökte sätta på gasspisen. Spisen måste varit hundra år gammal. Jag trodde jag skulle spränga upp hela huset när jag satte igång gasen. Killen kom ut och hjälpte mig att sätta igång den. Han bad mig sätta på alla plattor för att han frös, sa han.

När jag lämnade paret satt dom lutandes mot väggen och höll om varandra. De var på väg in i något slags koma. Jag försökte säga till dom att jag var där för att hjälpa, men de behövde inte min hjälp sa dem. De log svagt mot mig när jag sa hej då. De var redan på väg bort i dimman och det var ingenting jag kunde göra. Det här var deras sätt att fira jul.

Ännu ett år är snart till sitt slut. Det är otroligt hur fort tiden går. Och den verkar gå snabbare och snabbare ju äldre man blir. Tiden upplevs väldigt olika när man går på en väg för första gången från att man har gått den några gånger. Första gången kan vägen kännas väldigt lång. Hjärnan bombarderas av nya intryck och har fullt upp att registrera och sortera dem. Efter ett tag börjar du kunna vägen. Du vet alla böjar och raksträckor. Hjärnan läggs i koma. Du slutar förundras över förändringarna i det som händer runt om dig. För du förmodar att det är på samma sätt som förra gången. Hjärnan har slutat sortera intrycken. Den sorterar in dom under "det där har jag sett förut" eller "det där har jag varit med om förut".Fast det egentligen inte behöver vara så. 

Och om man tänker efter hur detta år har varit så måste jag säga att det har varit ett mycket annorlunda år. Jag tänker inte på mig personligen, utan på det som hänt i världen. Det verkar som om människor har tagit ett stort kliv när det gäller sin inre utveckling. Vaknat upp. Tittat sig omkring. Många lever självklart kvar i något slags urminnestillstånd av att saker ska vara som de alltid har varit. Men detta år kanske faktiskt kan bli en  grogrund till "change".

 Både när det gäller politik och klimat. Hur otroligt är det inte att en svart man väljs till president i ett land som tidigare piskade såna som han. I Barack Obamas pappas hemby i Kenya dansade och sjöng dem i flera dagar. Det var en folkfest utan like. De var så stolta. Det visar hur mycket förebilder betyder för oss. Sedan får vi hoppas att de svarta väljare i USA som gett Obama sin röst, inte själva är fulla av rasism och förakt för oliktänkande när det gäller exempelvis religion eller om man är straight eller gay. För det är inget som säger att bara för att man är svart skulle man vara fri från rasistiska åsikter.

I Sverige har vi sett partipolitiken bilda två block istället för Alliansen mot s, v och mp. Istället har vänstersidan bildat en rödgrön "röra". (Jag är glad att de vågade använda sig av detta skällsord och vända det till sin fördel.) Maria Wetterstrand har trots sitt kön och sitt engagemang för miljön lyckats blidka de arga machovänstermännen. Dom som heller inte är fria från rasistiska åsikter och förakt för oliktänkande. Tvåblockspolitiken kan nog bli starten till ett mer hälsosamt politiskt klimat i Sverige. 

När det gäller klimatet i övrigt kan vi däremot verkligen se en change till det värre. 2008 ser ut att bli det varmaste året någonsin i Sverige och världen. Det är inte bra. Människor verkar ändå ha vaknat upp lite grand och tagit bort skygglapparna för vad som håller på att hända med världen och klimatet. Dom stackare som tror att det som händer med klimatet har med vanliga klimatförändringar att göra blir färre och färre. Världen inser att det är vi själva som skapat detta scenario. Vi påverkar jorden mer än vi tror. Och vi kan inte ensamma ändra på detta. Ensam är inte stark. 

Under detta år har jag lyft blicken lite. Det är inte riktigt som vanligt i världen. Något håller på att hända. Det förtryck som sker i en liten avlägsen by i Afrika är inte längre några få personers angelägenhet. Det är allas. Det måste vara allas ansvar. Det spelar ingen roll om du kör ekologiskt i din lilla trädgård om grannen häller ut bekämpningsmedel i sin. Vi är alla del av en helhet och självklart att vi måste samarbeta.

Om finanskrisen har visat att de giriga någon gång faller ner, har den också visat att samarbete och solidaritet måste löna sig. I längden. Och att man inte kan lämna åt människor själva att styra och ställa. Det måste ske efter någon form av gemensamma beslut. Efter regler. Tillsammans. Inte en och en. 

Om detta år har präglats av "change". Hoppas jag det nästföljande år ska präglas av "togetherness".