Läste i AB idag om en man som försökt elda upp sitt hus med fru och tre små barn i och sedan skulle elda upp sitt företag en bit därifrån. Man undrar hur kan det komma sig att man beter sig på det viset? Förmodligen har det med ekonomi att göra - förmodligen har det med att frun vill skiljas att göra. Det klassiska. Mamma vill skiljas - pappa blir så jävla förbannad att han bankar på henne. I värsta fall dödar henne... och barnen.

Det låter så rovdjursmässigt. Katter kan ju bita ihjäl kattungar som inte är deras egna. Det är som män som försöker ta död på sin fru och sina barn om de märker att de har "förlorat dom" också resonerar "får inte jag dom ska ingen annan heller ha dom".  Någonstans får vi hoppas att det var någon form av kärlek inblandad och inte bara en man som blivit arbetslös och inte vill leva längre. Det vore om inte ännu mer tragiskt.

Kan se scenariot framför mig. En man som jobbar som en hund för att få hela livspusslet att gå ihop. Affärerna går dåligt. Frun klagar. Han jobbar ännu hårdare. Affärerna går sämre. Frun klagar. Han jobbar jämnt. Frun har slutat prata överhuvudtaget. De säger inte längre ett ord till varandra. Bara hat under ytan. Och så plötsligt. Ett elakt ord. Ett slag under bältet. Och hela frustrationen rinner över. Mannen får tokspel.

Det är så sorgligt. När det går såhär i relationer. Ett hem - en familj som jagar lyckan. De vet inte riktigt vad det är. Är det pengar, vänner, snyggt kök och många vänner? Bilden ser lite olika ut för paret. Mannen har målat upp sin tavla. Det är en stenstod. Där står: "Den lyckliga familjen". Kvinnan ska stå i köksfönstret och vinka när han åker till jobbet - vita gardiner ska fladdra i vinden. (Men inte ens det funkar på en stenstod). Kvinnan ska stå i köket och vinka när han kommer hem. Barnen ska vara hela och rena. Alla lyckliga och glada. 

Men de där andra drömmarna tar över. För mannen blir tavlan en stenstod. För kvinnan ett fängelse. Båda vill ta sig ur - var och en med sina drömmar. Men de har målat in sig i varsitt hörn i sin tavla. Färgen krackelerar långsamt och mister sin klarhet. Eller börjar plötsligt droppa som i en skräckfilm. Det finns inget hopp kvar. Insikten slår ner som en bomb.

Ja, herregud vad poetisk jag blev. Nästan patetisk. Men nog av det. Jag är ledig idag och det är en underbar dag. Ska ut och måla solstol, sätta ihop nyköpt skottkärra, plantera om ruccolaplantor, tvätta, deklarera, städa ur verandan fram, plocka bort vinterkläder och ta fram sommarkläder. Dammsuga insidan av bilen som inte blev gjort förrförra veckan. Spela lite bas. Städa lite inne. Städa lite ute. Dammsuga golv. Tvätta lite fönster.  Dammsuga väggar. Kratta lite här och där. Dammsuga hjärnan...

Men framförallt - inte låta ogräs växa på mina drömmar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5040739.ab

Domaren i Pirate Bay-rättegången sägs vara jävig för att han är med i en förening som diskuterar upphovsrättsliga frågor. Jag vet inte, men själv tycker jag det är ungefär som att en domare som är med i WWF (världsnaturfonden) inte skulle få döma i mål om miljöbrott...

Läser i Aftonbladet om en åklagare i Gävle - Mikael Hammarstrand, som ska stämma barnmorskor för medhjälp till våldtäkt om de skriver ut p-piller till tjejer under 15 år. Jag menar... vad är det för människor de utbildar till jurister? Det borde vara en spärr för vilka man tar in på dessa utbildningar.

Man borde faktiskt åtala universitetet som släppte in den här galningen.

Precis som någon kommenterade finns det faktiskt andra användningsområden för p-piller än att skydda mot graviditet. Och man kan väl inte åtala någon för medhjälp till våldtäkt om man inte kan slå fast att personen faktiskt har blivit våldtagen.

Jag undrar hur den här Mikael Hammarstrand tänker. Har han egna döttrar han månar om? Är han med i någon religiös förening? Är han galen? Svaret på den sista frågan är ett självklart ja, men vi vet ännu inte svaret på de andra frågorna. Det spelar kanske mindre roll. Han är en klar rättsgalning. Var har man hittat honom någonstans? Under en sten i skogen? 

Det kan tyckas rätt bisarrt att vi i dessa finansorostider väljer att självplågande lägga oss på vassa spikar. Men det kanske inte är så konstigt att denna längtan till självplågeri är så stor just nu. Det handlar helt enkelt om en form av repayment. Vi har nu gått loss på jordens resurser länge nog, utan att ta konsekvenserna av detta. Så vad gör vi för att stilla vårt dåliga samvete? Vi går och köper en spikmatta såklart! När vi ligger där och känner hur spikarna tränger in i huden kan ingen säga att vi inte tar straffet för våra synder. Nej, här ska späkas. Vi ska straffas liksom Jesus en gång fick göra på korset, (fast han var helt oskyldig och det är inte vi). Vi måste komma till insikt. Få syndernas förlåtelse helt enkelt.

Andra tecken i tiden är den uppsjö av konstiga dieter som ständigt dyker upp som svampar ur jorden. Det är Atkins-diet, South Beach-diet och Popcorndieten. Vi har Ananas-dieten, Flygvärdinne-dieten och GI-metoden. Blodgrupps-dieten, Ornish-dieten och Riskhospitalets diet. För att inte glömma den gamla beprövade Ryska Rymddieten med inslag av Stenåldersmetoden. (Jo jag lovar, alla dessa finns!) Exakt vad står för, vet jag inte (och jag tänker inteta reda på det heller), men sammanfattningsvis är de alla olika former av självplågeri. Jag tänker mig en flygvärdinna (med supertajt uniform) sittandes i en rysk rymdfärja (hon svävar och har svårt att andas) samtidigt som hon försöker balansera en ananas på huvudet. Bredvid henne sitter professor Atkins om pratar om oväsentligheter samtidigt som flygvärdinnan tvingas äta ett gammalt hårt stenålders barkbröd. Väldigt lockande - och så nyttigt också!

Nej - vi är inne i en period av rannsakan. Då kan man inte proppa i sig gräddtårtor och fetter hursomhelst. Det ska späkas lite emellanåt. (Så kanske man kan äta mer sedan...)

Finanshajarna på Wall Street ligger nu i sina stora lägenheter på fina gatan och det enda de har kvar efter den personliga konkursen i sitt hem är den där spikmattan. Nu ligger de och filosoferar om Himalayas bergskammar och undrar hur de kunde varit så giriga. Om de ändå hade insett att vägen till sann frihet och välbefinnande går genom de vassa spikarnas lov och inte genom personlig vinning genom högre bonusar, kanske vi hade kunnat undvika denna finanskris.

Så. Vi är alltså på väg in i asketernas århundrade. Det kommer bildas olika grupper med konstiga självändamål framöver. Allt från dietgrupper som påstår sig att kunna leva på solljus, till fd Finansfolk med nytänd lust för spanking. Det gäller bara att hålla ögonen öppna...

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Oh yes...

Efter en strålande helg blev det plötsligt tråkigt, grått och kallt igen. Var tog värmen vägen?

Vi hade i varje fall tur med vädret i helgen. Det har varit en underbar helg. Om någon frågar vad jag gjort och jag säger "bara varit hemma" nickar dom förstående och säger "vad skönt... tagit det lugnt".

Nej, lugnt kan jag inte säga att jag tagit det. Skönt i solen kanske, men jag har verkligen inte legat på latsidan utan har hållit på i trädgården och på verandan från tidig morgon till sen kväll. Ryggen värker och jag har svårt att resa mig upp från sittande ställning för all träningsvärk i benen. Men så har jag kämpat som en gris också. Tvättat alla fönster, tagit bort spindelväg från verandatak, skurat ur förvaringshyllor, krattat, sågat ner grenar, varit på handelsträdgården och köpt tunga säckar planteringsjord, planterat 24 st penséer och borstat bort mossa från vårat "sittberg". Tvättat fyra tvättar, hängt och strukit en packfull Ikea-bag, torkat golv, tvättat toaletten, lagat mat, plockat in och ut diskmaskin ca 12 gånger, dammtorkat, rensat ur skjulet, slängt gammalt skräp, varit uppe på krypvinden med pryttlar, ansat lavendel och andra buskar, planterat frön, krattat igen, varit på Bagarmossens Djurklinik med sjuk katt, hämtat en lite bättre katt nästa dag.

Puuh... det är nu jag skulle behöva några dagar ledigt! Ska jobba kväll, men lika bra är väl det. Vädret är ju inte vidare skönt. 6,9 på "solsidan" och 45 % fuktighet ute och barometern står på "change". 

Kom just på att jag glömt göra rent bilen. Skulle ju ha tvättat och dammsugit den. Oj, oj, måste skriva nya listor. Det är konstigt det där med jämställdhet. När det gäller städning inomhus är det ofta tjafs och bråk. Jag ligger på med piskan för att det ska hända något. Men när det gäller trädgårdsarbete är det inget jag bråkar om. Det är inte direkt så att jag står och tjafsar om att det alltid är jag som krattar och planterar utomhus. Men det är ju egentligen lite samma sak som att dammsuga. Bara lite trevligare. Man får ju frisk luft och sol. Att dammsuga är så förutsägbart...

Undrar hur många som i helgen gjort något av följande;

1. tvättat bilen

2. skurat ur nyöppnade utrymmen (grönsåpan var slutsåld på vår affär)

3. Träffat vänner och ätit en "himla trevlig påskmiddag".

4. Varit hos ngn handelsträdgård och köpt jord och blommor

Skulle tippa att de flesta över 30 har ägnat sig åt något av dessa saker i helgen. De som är yngre har inte riktigt samma referenser. De har förmodligen legat inne och kollat på någon fotbollsmatch när solen skinit utanför. Eller suttit med dataspel hela helgen - dag som natt. Kanske varit ute och supit och sovit hela nästa dag.

Men det väl så det ska vara ... allt har sin tid.

Problemet med Vanja är att hon inte har folkets förtroende. Varför, kan man undra? Faktumet att hon är kvinna spelar självklart in. Killarna i de tunga gruvförbunden och grovarbetarna gillar inte att sosseeliten befolkas av kvinnor på alla höga poster. Hellre en Björn Rosengren som springer på sexklubbar, en bufflig Göran Persson - än en fnittrig, velig Vanja, verkar det resonera.

Jag ser framför mig ett gäng män i något lunchrum någonstans i Sverige. De kan tillhöra Byggtolvan eller Elvan eller vad sjutton de nu kallas.  De sitter där med tomma lunchlådor och surplar kaffe och pratar med bred dialekt. Inte mycket, men det som sägs är att Vanja är skit. "Va fan gör vi med Vanja?"

Det Vanja inte lärt sig är första lektionen i hur man ingjuter respekt. Speciellt i män. Det går t ex inte att fnittra som Vanja gör. Det är det minuspoäng på. Det går heller inte att vara velig eller inte veta vad man vill. Där blir det minuspoäng också. Dessutom hade hon det dåliga omdömet att le när hon kom ut från 7-timmarsmötet i LO-borgen där man diskuterat hennes fortsatta väl och ve. Hon log. Eller var fotona som tidningarna använde gamla? Men jag har precis för mig att hon log när hon talade om att man nu måste ta nya tag för att komma ur detta. Vanja, det funkar inte att le just nu. Istället måste du träna på att lägga på en min av allvar och gärna titta ner lite i golvet då och då. Eller titta reportrarna i brösthöjd. Som om alla var kvinnor med bröst.

Tyvärr är det så maktspelet fungerar. Man måste lära sig denna teater om man ska kunna funka i toppen med bibehållen respekt. Visserligen hade väl detta ändå inte hjälpt dig för att du är född som kvinna, men det är ändå en fingervisning om att maktspel fungerar.

Hörde en gång av en lågstadiefröken att det första knepet hon lärde sig av äldre lärare för att ingjuta respekt i barnen, var att inte le första året. Alltså lite av stoneface-pedagogik. Detta används tydligen också framgångsrikt av japanska affärsmän när de ska göra affärer med västerlänningar. Västerlänningarna blir lite osäkra när de inte kan läsa av åt vilket håll förhandlingen verkar gå åt och har då tendensen att släppa lite på sina krav och på plånboken.

Så Vanja - lite mer pokerface behöver du. Det gör ingenting om man märker att det är pålagt. Några blir ändå lurade och tycker att du utstrålar respekt. Så för både dig och Mona gäller nu att inta en hållning av värdighet à la the Queen of England. Eller Margret Thatcher. Tyvärr finns risken då att ni kallas annat av dessa män i lunchrummen över landet - men den risken är kanske värd att ta om ni vill ha lite mer förtroende från folket. Titta på Reinfeldt och lär. Han ser ut som om han håller ett begravningstal i kyrkan varje gång någon slår på en kamera. Sedan ska man säga: "Låt oss nu..." i var och varannan mening. De sa både Göran Persson och numera Anders Borg.  Eller så kan ni ta några av Alliansens begrepp som "ordning och reda" och "vi måste vara försiktiga" och göra dessa till era egna.

Lycka till!

Natten mellan söndagen och måndagen vaknade jag först av att jag drömt en mardröm. Jag hann ligga och tänka att det är tur att man inte behöver fortsätta leva i denna hemska värld om all miljöförstöring fortsätter i samma takt. Jag gick upp och tog en alvedon och släppte in katterna. När jag sedan gick och lade mig igen dröjde det ungefär fem minuter innan jag hörde en ordentlig smäll. Det var som en tryckvåg, fönstet bände till, sängen skakade. Jag reste mig upp som en fällkniv. Pratade rakt ut i luften. Hörde du? Hörde du? Vad faan vad det där? Vilken jävla smäll!!!

Skräckscenarion rasade igenom mitt huvud. Vad hade det varit? Hann tänka ut många förklaringar; en meteor hade kanske fallit ner på jorden, Nordkoreas missil hade av misstag inte alls landat ännu, men nu gjort det mitt i Stockholm, OK-macken några mil från oss hade kanske exploderat med gastuber och allt. Mitt hjärta dunkade i bröstet på mig. 

När jag slagit på datorn gick jag in på de nyhetssajter jag kunde hitta. Inga tecken på någon gasexplosion. Men det var kanske för tidigt ännu. Folk på nyhetsredaktionerna hade inte hunnit formulera texten. Simon kom upp och frågade: vad är det som händer? Jag frågade om han inte hört det. Smällen. Jo jag hörde något, sa han och kliade sig i huvudet. 

Själv sover jag lätt och vaknar av minsta ljud. Men detta var så annorlunda. Det var inte som ett vanligt sprängningsljud, utan mer som en tryckvåg. Jag kollade på klockan på datorn 01.16 Jag hade varit upp i ungefär 5 minuter. Jag tänkte att jag skulle lägga klockslaget på minnet för att imorgon kolla explosionsolyckor vid den här tiden.

Det tog lång tid för mig att somna om. Jag låg och tänkte länge att folk nu hade skadats. Kanske till och med dött. 

På morgonen berättade Simon för mig om jordbävningen i Italien.Skalvet  hade en styrka på 6,3 på Richterskalan. Epicentrum låg sju kilometer utanför L'Aquila 80 kilometer nordost om Rom. Tydligen inträffade skalvet 8,8 kilometer ned i jorden vilket fick det att kännas ända Bologna (nord-Italien) och Trieste (nära gränsen till Slovenien). Klockslaget var en kvart efter att jag känt den konstiga smällen och tryckvågen, så det kan ju knappast ha med varandra att göra. Men det var en otroligt obehaglig upplevelse.

Alltså undrar jag fortfarande vad det varjag hörde. Är det någon annan som hörde något?