Hade tenta i fastighetsköp igår. Det gick mindre bra. Hade missbedömt tiden och hann inte klart med alla frågor. Jag tror och hoppas att jag har rätt på de frågor jag hann svara på, men det lär jag snart få reda på. Tror ändå det blir omtenta för mig. Det har varit otroligt stressande att ha detta pluggande hängande över sig och samtidigt jobba heltid. Det har helt enkelt varit lite för mycket.

Idag vill jag till Ikea. Har velat åka dit i flera veckor nu, men pluggandet på helgerna har varit prioriterat. Nu äntligen kan jag släppa det för ett tag och hänge mig åt konsumtionslusta. Visserligen är en tur till Ikea otroligt utmattande men nu är det uppdämnda behovet för stort för att jag ska låta bli. Jag har t o m skrivit en lista. Garderober, matta, stearinljus och krukor. Ännu är inte listan så lång, men jag vet att allt det där andra kommer av sig själv.  De där "extra" prylarna som alltid följer rmed efter ett varv på Ikea. Jag ska försöka låta bli att plocka åt mig för mycket småkrafs, men jag vet att det kommer att bli svårt.

Igår efter tentan var jag ute och pysslade i trädgården. Nej, pysslade är fel ord - grovarbetade. Ryckte bort stora bitar jordkockor som spritt sig ut på berget, borstade bort mossa och barr från berget, fyllde fem skottkärror och krattade. Det kändes så skönt att få vara ute och känna lukten av vår.

Jag kanske t o m hinner med en stund idag med...

AMF's förre VD Christer Elmehagen verkar inte fatta att detta med hans bonusavtal i första hand inte är en fråga om vem som bär "ansvaret" för att utbetalningarna har blivit så oskäligt höga, utan att det handlar om moral och etik. I media drar Christer Elmehagen upp frågan som om det vore själva ansvaret som är den springande punkten. Så är det givetvis inte. Han har inte fattat. Det spelar ingen roll om det visar sig att avtalet är juridiskt bindande. Det som spelar roll utåt är att han så stenhårt håller fast vid sina pengar och dessutom gjorde en rockad i höstas för att skydda sina pengar på bekostnad av AMF. Det är ju just detta som visar att han är omoralisk. Moral handlar inte alltid om att följa ett nedskrivet avtal. Inte om avtalet är fullt av omoral och den som skriver på är i god tro.

Och det är just vad detta handlar om. Elmehagens agerande visar med stor tydlighet att han är mer intresserad av att behålla sina pengar än att visa prov på styrka och moral. Han borde självklart ta detta som en man och skriva om avtalet och lämna tillbaka delar av pengarna. Men icke sa Nicke. Han börjar istället prata om ansvar.

Det är lätt Christer Elemhagen. Ansvaret ligger hos dig. Du kan antingen välja att krypa till korset - så är saken biff, eller så kan du fightas om ett avtal som det egentligen inte handlar om ett avtal. Det handlar om mycket djupare saker än ord och siffror - det handlar att vara renhårig.

Ett påskrivet dokument behöver inte betyda att någon visste. Det handlar om hur bra ordkrängare någon varit med det småstilta. Det väl alla som någonsin försökt tolka svåra avtal.

Många anser att Vanja Lundby-Wedin och Göran Tunhammar borde haft mer koll och det kan man ju tycka. De borde resonerat som om  "man ska aldrig lita på någon, inte ens sin VD". Nu i efterhand är det lätt att se att Vanja Lundby-Wedin och Göran Tunhammar varit blåögda. De borde insett vilken skojare de hade som VD från början och lusläst varenda millimter avtal. Men det är lätt att vara efterklok.

Det är dystra tider. Allt är nattsvart förutom denna soliga dag som trotsar allt vad finanskriser heter. Himlen är blå och fåglarna sjunger sig hesa. Tranorna som landat på Hoborgarsjön vet ingenting om ekonomiska kriser (förutom att dem kanske tyckte de var mindre flygplan än vanligt på väg hit...)  Den dementa damen på fjärde våningen på Grevegatan 4, Öfre Östermalm (som nu hänger ut sina lakan för andra gången) känner inte till att det skulle vara någon finanskris.

Det är skönt att några inte vet.

Det är ju hur larvigt som helst av ryssarna att lägga sig i vad vi sänder för humorprogram i Sverige. Att man i melodifestivalen skildrar Ryssland på detta sätt:

http://www.youtube.com/watch?v=NcOw6aJpSsw

Har dom ingen humor? Att vara så stingslig är är farligt för hjärtat. Tänk om alla vore sådana. Vilka krig vi skulle ha i världen!

Som jämförelse kan ju visas hur några reklammakare ville skildra Ikea ITyskland.

http://www.youtube.com/watch?v=8I5BGsK5ZAU

Nej, som ni förstår gillade inte Ingvar Kamprad detta och drog in förslaget. Han tyckte inte det var bra reklam för Ikea. Detta har han ju all rätt att uttrycka - det är hans företag - hans pengar och han tar slutliga beslut för vilka reklamfilmer som ska representera Ikea utomlands.  Men det är inte samma sak som att någon svensk UD-tjänsteman i i Berlin skulle begära ett förlåt från reklamföretaget å Sveriges vägnar.Tänk vad pinsamt det skulle vara. Eller tänk om Reinfeldt skulle göra uttalanden att Tyskland måste förbjuda denna reklamsnutt som sprids på nätet. 

Jag tycker båda dessa filmer är kul. Visserligen kände jag när jag tittade på Tingeling att "ohhh, det där kommer inte ryssarna gilla...", men får inte humor vara vass? 

Någon måtta får det vara på censuren. Och skulle det visa sig att ryssarna inte gillar detta får vi väl dra oss ur melodifestivalen och låta den bli en östeuropeisk angelägenhet. För dom som ser en bit humor som ett angrepp på deras land. Snacka om vansinne. Att SVT säger förlåt är ju bara patetiskt. 

För den delen - ligger det inte mycket sanning i båda dessa filmsnuttar? 

Det var kul att Malena Ernman vann med den för melodifestivalensammanhang något udda  låten "La Voix (Fredrik Kempe). Det är också kul att två lite äldre tjejer som inte är så himla helylle, lyckas nå toppen. Dessutom verkar både Malena och Caroline af Ugglas helt wild and crazy vilket är spännande.

Min egen favorit Snälla, Snälla kom först på andra plats, men det är väl en sån där låt som man antingen älskar eller hatar. Det var tydligen inte många röster som skilde låtarna åt.

Mina gamla barndomsvänner Åsa och Saara var över på middag igår. Efter middagen åkte ju självklart tv:n på. Vi hade inte riktigt samma idéer om vilken låt vi ville skulle vinna. Men när jag försökte ringa in på "Snälla, Snälla" var det fel på linjen. Telefonsystemet var väl helt enkelt totalt överbelastat. Det var ju över en miljon som ringt in och röstat! Jag tyckte de sa att Radiohjälpen fått in tre och en halv miljon eller nåt. Tur för Radiohjälpen att det är svenska telefonledningar vi har och inte typ bulgariska eller nåt...

Åsa berättade att på hennes barns dagis var just låtarna "La Voix" och "Snälla, Snälla" favoriter. Dagisbarnen hade till och med lärt in Caroline af Ugglas gester och miner. Det är ju hur kul som helst! Speciellt när de lär sig sjunga med i en text som är allt annat än barnvänlig... Tänk er dagisbarn på fyra fem som sjunger:

Ja, för igår när du gick
i sista blicken som jag fick
Jag kunde se.
Ja, jag kunde se.
Jag såg du var på väg
till en annan kvinna
bort från mig.

Men som dagisfröken föredrar man nog ändå att barnen sjunger "Snälla, Snälla" framför "La Voix". Annars blir det väl fram med öronpropparna.

Det är illa nog med vuxna som ska försöka sig på lite opera. Jag gjorde det själv några gånger igår tills min kille sa - "Ja, ja Anna. Det räcker nu..."

Har haft låten i huvudet hela natten och när jag vid fyratiden släppte in katterna, vad snurrar då i hårddisken. Jo "La Voix" såklart! Jag kunde helt enkelt inte släppa den - eller rättare sagt, min hjärna kunde det inte. Jag är en sån där som om jag tycker att om en låt påminner om en annan - då bara måste jag ta reda på vilken det är. En musikprofessor från Stockholms Universitet tyckte att Malenas låt hade tydliga paralleller med  ”Nessun dorma” från Puccinis opera ”Turandot” (1926). Själv funderade jag först på det klassiska stycket som användes i "Beppes godnattstund" från 70-talet. (Kommer inte ihåg vad det heter just nu, men det är samma typ av nedgång av ackorden som i "Whiter Shade of Pale"(Procol Harum 1967)... Hmmm... Nu kom jag på det - det är ju Bachs "Air" jag tänker på. Men det är inte den låten som jag letar efter. Det är denna;

http://www.youtube.com/watch?v=VgYd2SpqVMQ 

"Vi bygger oss en båt" (Text & musik: Bengt Palmers-Björn Skifs).

Gå in själva och lyssna får ni se. Visst påminner dessa låtar otroligt mycket om varandra förutom att Malenas sång är att föredra framför barnkören...

När man sedan fått in  "Vi bygger oss en båt" i huvudet, ja, då är det bara att hoppa över till Malenas. Men, visst - plagiat är det ju trots allt inte. Bara något som man tycker att man har hört förut som var väldigt behagligt.

Regeringens nya satsning på jobbcoacher känns mer eller mindre som en form av plusjobb. Bara att man kallar det annorlunda. Det är som när städerska blir lokalvårdare. Same same.

De kan lika gärna göra samma sak i Saab-fabrikerna. Någon regeringsrepresentant kommer dit och delar de anställda i två läger.

 

Regeringskillen (RK) har ställt sig på ett podie och börjar tala:

Den ena delen av er här till höger,(han pekar med armen)  blir från och med nu jobbcoacher åt den här gruppen (han pekar till vänster). Folket tittar försräckt på varandra.

En man i grupp (MiG) höger räcker upp handen: Okej. Men vad ska vi erbjuda varandra för jobb?

RK: Ni ska låtsas som att det fanns jobb, sedan ska vi leka rollspel.

MiG: Va? Rollspel? Hur blev det med bilbyggande då?

RG: Nej, nej... Glöm det. Nu är det viktigt att ni blir sysselsatta i sysselsättningsåtgärder. Det är bra för statistiken.

MiG: Men vad ska vi göra då?

RG: Jo så här gör vi. Om ni alla letar upp er jobbcoach.(Männen i Saab-kläder rumsterar om i den stora lokalen, tills de hittar varsin partner. Sådärja. Så håller ni varandra i händerna. Så ja. Nej, nej - inte bråka nu. Så tittar ni varandra djupt i ögonen och säger - ja, jag kan..

MiG: Kan vadå?

RG: Säg. Vi kan. I högkonjunktur såsom i lågkonjunktur. Med eller utan jobb.

MiG: Men hallå... är det inte bättre att vi jobbar med nya idéer istället?

RG: Nej, nej. Det är väldigt viktigt att ni gör detta. För det första får vi ner arbetslösheten och för det andra så har ni något att göra.

MiG: Men vi har annat att göra än att sitta i psykologiska samtal med våra gamla kollegor. Vi behöver inte höra av dom att "vi kan". Vi vet att vi kan. Vi har redan gått igenom allt det där. Lås inte in oss på arbetsförmedlingen i förnedrande åtgärder.

RG: Kommer inte på fråga. ni måste bli igångsatta. Det går inte att ha er här på fabriken vind för våg. Ni kanske kommer på något bra... Regeringskillen kliar sig i huvudet och mumlar... Som något med vind och kraft. Nej, nej vad säger jag. Det där har vi riskkapitalisterna till. Ni är arbetare och nu är ni arbetslösa. Nu ska ni få uppleva det fantastiska att få sitta vid datorn på arbetsförmedlingen i Trollhättan med er jobbcoach hängades över axeln. Yes, yes. Då vet vi var vi har er. Ha, ha...

Idag skriver Torbjörn Tännsjö om dilemmat om vem som ska bestämma när man ska avsluta någons lidande. Dvs någon som är utom räddning, någon som är på väg att dö. Han frågar sig om en läkare ska få påskyndna någons död genom medicinering: I den gråzon, då det är rimligt att ifrågasätta om ett barn räddas till ett liv värt att uppleva eller ej, bör föräldrarna ha beslutsrätten. Frågan om vården bör avbrytas är inte medicinsk (DN 12/3-09).

Jag anser precis tvärtom att det är en medicinsk fråga om vård ska avbrytas för någon som lider. Precis lika mycket som en läkare avgör om vård ska fortsätta. Det är deras jobb att avgöra om liv och död på sjukhuset. Där måste vi känna att deras kunskap får vara det som ska vara vägledande.

Det kan väl inte vara så att föräldrar och anhöriga är mer kunniga på hur någon påverkas av exempelvis en trafikolycka? Dessutom ska man ju inte i onödan utsätta någon för onödigt lidande, bara för att föräldrar inte klarar av att ta det beslutet.

Jag gör ett exempel;Se framför er en kvinna som kommer in på veterinärakuten med sin påkörda hund. Läkaren bedömer att hundens liv inte går att rädda. Det är utom räddning för kvinnans ögonsten till lurvgulle. Veterinären säger till kvinnan; Det mest barmhärtiga för lilla Linus (som hunden heter) vore att han får en spruta så att han somnar in. Kvinnan som är helt hysterisk - detta är hennes bästa vän i livet. Hon skriker rakt ut. Vårdpersonal kommer ut och försöker lugna henne. Hon vaggar Linus i famnen och vill inte att han ska dödas. Hon älskar honom och tror att Gud ska hjälpa honom att återfå livet. Hon har lagt sitt kors på Linus mage. Linus ena ben hänger halvt avslitnet och han har ett djupt sår i nacken. Om man inte gör något kanske det dröjer några timmar innan han avlider av sina svåra skador.

De flesta skulle nog anse att det bästa för den stackars hunden vore om han fick somna in nu. Tillslut släpper Linus matte honom och dom tar in honom på operationsbänken för att ge honom en lugnande spruta. Vad dom då gör är att ge Linus en sån stor dos narkos att han somnar in. Dom ger honom till och med en dubbel dos för att vara på säkra sidan. Det är ju inte idé att chansa att dosen inte ska verka. Linus somnar in på 45 sekunder. 

Linus matte mår dåligt, men inser sedan i efterhand att beslutet som togs, efter att dom övertalat henne - var det bästa. De skulle aldrig kunna rädda Linus och nu fick han ivarje fall slippa ett fruktansvärt lidande de sista timmarna.

Ja, vad tycker du? Varför skulle inte detta exempel kunna appliceras på en människa? Är det någon naturlag som säger att vi alltid ska vara så mycket mer barmhärtiga mot våra husdjur? Låta dom slippa lidande i onödan?

Dessutom kan det ju finnas föräldrar som är lite (ursäkta uttrycket) koko av det faktum att deras barn eller anhöriga håller på att dö. Är det då verkligen dom som ska stå för det medicinska beslutet att förlänga någons lidande. Och vad spelar det för roll om läkaren eller sköterskan (som i det akutella fallet med som det skrivts om i media) ger ett barn, vars liv ändå ska avslutas, en för hög dos. Jag menar död som död. Hur skulle det se ut om viltvårdare som åker runt och skjuter påkörda rådjur bara få använda en kula när dom skjuter. Och råker dom missa - bad luck... Är det inte bäst att vara säker på att människan djuret verkligen avlider???

Tycker vissa saker är så självklara. Det måste vara något fel på mig. Jag fattar inte vad folk håller på med...

Dessutom - är det försvarbart att någon som ligger med livsuppehållande åtgärder - som verkligen är utom räddning, verkligen ska få ta upp den vårdplatsen, när det kanske finns någon som är "inom" räddning som skulle kunna få den och ha chans att överleva?  Nu menar inte jag att man ska låta Agda somna in "snabbare" bara för att hon är lite seg och inte vill dö. Eller någon som ligger i respirator och kan överleva i flera år. Nej, självklart inte. Men om någon verkligen lider och det är helt uppenbart att dessa livsuppehållande metoderna är verkningslösa? Det måste ju vara vården som avgör detta - självklart i samspråk med anhöriga i den mån det går.

Visserligen - om staten skär ner ytterligare på välfärdsapparaten kanske vi med för lösa riktlinjer - hamnar i ett läge där man dödar människor som tar upp vårdplatser för att skapa utrymme för nya döingar. Nej, jag tror att de människor som jobbar i team på sjukhus - tillsammans är fullt kapabla till att ta dessa etiska och moraliska beslut. Det är ju deras jobb.