Enligt regeringskansliets hemsida står globalisering för "handel, gränsöverskridande investeringar och kapitalflöden samt utbyte av information och teknologi mellan länder. Även mjukare begrepp såsom kultur, miljö, attityder och livsåskådning kan omfattas av begreppet globalisering."

Man skulle också lite negativt kunna säga att de där mjukare begreppen i realiteten skulle kunna vara ganska abrupta och hårdhänta... Globalisering kan lika gärna skapa en form av implementering av sånt vi inte vill ha. Dvs konstiga världsuppfattningar som inte strävar mot jämställdhet utan tvärtom åt det motsatta hållet. Viljor som vill ha tillbaka ökade klyftor mellan människor. Viljor som är emot jämställdhet mellan könen. Viljor som vill utplåna homosexuella. Listan kan göras hur lång som helst.

Exempelvis kan en ökad globalisering innebära sämre anställningsvillkor i Sverige för att bättre matcha de anställningsvillkor som finns ute i världen. Kvinnans jämlikhet skärs ner, eftersom vi annars sticker ut lite för mycket i våran iver att ha lika mycket att säga till om som män.

Arbetares löner sjunker för att konkurrera bättre med kinesens, och direktörernas löner stiger för att bättre matcha alfahannarna från Europa. För inte kan väl svenska direktörer vara så lågavlönade i jämfört med resten av den inre kretsen EU?

Det är mycket som är bra med globaliseringen självklart. Det går inte att komma ifrån. På matfronten t ex. Physalis finns snart i var mans mun och det finns metervis med Ruccolaplastboxar i varje butik med självaktning. Sötpotatis är inte längre något som bara äts av bybor på  Afrika slätter och chokladen heter inte bara Fazer och Marabou i den superglobaliserade värld vi lever i. Nej, nu jävlar kräver vi att det ska det finnas tusentals produkter från världens alla hörn i vår närbutik runt hörnet.

Ett tag när jag reste mycket brukade jag säga att så fort man kom utanför Sveriges gränser upptäckte man hur mycket kvinna man egentligen var. På gott och ont. Mest på ont faktiskt. Oke, visst är det är väl trevligt att någon öppnar en dörr för dig  eller bjuder dig på en drink, men om priset är att de nästa stund ser på dig som en lägre stående varelse är det inte värt nöjet. Då öppnar jag hellre dörren själv och bjuder mig själv på en drink, thank you very much.

Läste Hänt Extra häromdagen när jag var och klippte mig. Chippen (ni vet fotbollsspelaren) spelar ju numera i något lag sandiga Saudi-Arabien. Han har med sin fru Oksana. Hon nämnde i tidningen att hon är trött på att inte kunna röra sig som hon vill. Att hon måste bära slöja. Att hon inte får gå på sin mans matcher (kvinnor är inte välkomna) att hon inte får köra bil (hon älskar att köra bil). Herregud vad får hon göra då? Sitta och vänta på honom i stringtrosor och turban in någon airconditionad bungalow? 

Nu tror jag väl och hoppas att jag aldrig själv behöver bära lakan. Det är ju inte heller där globaliseringen sitter ska gudarna veta. Men nog har vi i Sverige länge levt i tron av vi svenskar är ett jämställt folk och ska så förbli.  Där hög och låg har samma rättigheter. Men vi får nog ta och revidera den tron nu. Vi har levt i  en ankdamm, det är bara att inse...

Befann mig någonsstans i Alperna. Högt upp på toppen av berget. Skulle ta mig ner till byn på en pulka. Fick för mig att det skulle vara bra för min rygg om jag åkte på magen. Dessutom lättare att styra med fötterna. Lade mig på den röda pulkan och satte fart ner i backen. En pittoresk solbelyst liten alpby närmade sig mig med rasande fart.

Det vita kyrkotornet bländade mig av skönhet. Jag skråade över ett bergsmassiv som låg  åtskilliga kilometer ovanför byn. Bergsmassivet på andra sidan såg skrämmande ut med huggtänder som stack upp mot molnen som for förbi på en klarblå himmel. Dalen längst ner mellan bergsmassiven låg fortfarande i skugga. Det var obeskrivligt vackert.

Det var flera som åkt nedför berget före mig exakt samma sätt. Det var som en farled hade bildats. Rundade kanter gjorde det lättare för mig att svänga. Det var nästan som att åka bob. Precis när jag kom runt ett hörn hörde jag hur hela naturen krackelerade. Ett enormt brak hördes ovanför mig. Jag såg hur en stor lavin hade satts i rullning däruppe. Ett stort snöskred närmade sig mig med skrämmande hastighet. Jag hann tänka "okej, är det såhär jag ska dö... Kvävas i snömassor." Jag svängde med fötterna för att försöka undkomma och styrde ner mot en genväg där ingen åkt tidigare. Jag svischade ner mellan några bergsklippor som stack upp ur snön. Den enorma snöbollen kom närmare. Jag siktade mot kyrkan. Om jag hinner dit kommer jag att bli räddad, hann jag tänka.

Plötsligt stod min pulka inne på golvet i en liten butik som sålde getmjölk. Några getter gick runt inne på stengolvet och tuggade på långa höstrån. Jag tittade upp från min pulka och såg en förvånad äldre kvinna med huckle. Hon såg smutsig ut och hade på sig kläder som inte såg ut att ha varit tvättade på flera veckor. Själv hade jag på mig något högglansigt i neonfärger. Hon sa inget till mig utan tittade bara på mig med avsmak. det var som om hon tyckte att jag var något som katten släpat in.

Plötsligt hördes ljud utanför. Kvinnan reste sig och gick mot dörren. Utanför hade folk börjat skrika. Flera barn hade dragits med av snömassorna nedför berget och dött. Dom kom mot butiken där jag var. De var fruktansvärt arga. Någon hade tipsat dom om att en det var jag som hade satt igång lavinen. Det var mitt fel. Nu skulle jag straffas...

Jag gömde mig längre bak i butiken. Där satt smutsiga halvnakna kvinnor på kala järnsängar. De hade tydligen som extra jobb att massera fötterna (och annat) på rika hotellägare. Dom såg lika skruttiga ut som butiksföreståndaren. De sa åt mig att gömma mig under en säng.

Där vaknade jag. Och snön den faller... Undrar hur denna dag ska bli. Bäst att skynda långsamt...

Såg lite av debatten mellan Maud Olofsson och Mona Sahlin igår. Det handlade om Saab-krisen. Denna kris bland kriser. Maud är på som en ettrig bäver och Mona håller tillbaka som en ledsen labrador.

Vissa menar att det inte är någon idé att satsa på ett företag som ingen längre vill köpa bilar av (läs Alliansen och andra experter). Andra tycker att det är samhällsansvaret som bör väga tyngst (läs Sossar och Saab-folk). Det kan mycket väl vara så att satsa pengar på Saab är som att slänga pengar i ett svart hål. Det finns ingen botten. Men, å andra sidan, har inte regeringen ett ansvar i att se till att de människor som blir arbetslösa får en någorlunda meningsfull sysselsättning. Det Mona mellan raderna säger när hon pratar om stöd till Saab är att "hålla dom under armarna". Det är en ganska tydlig bild som visar att det är inte lönsamhet som kommer i första rummet den närmaste framtiden. Det är konstgjord andning och det är inte något hon heller sticker under stol med. Vad man i framtiden kan göra av en modern Saab-fabrik kan ingen svara på. Det skulle kunna bli vad som helst. Men just nu kan det inte bli annat än just en tillfällig lösning. Det spelar ingen roll vad som produceras där nu - ingenting kommer ju att sälja i dessa mörka av de mörkaste tiderna.

Vad jag stör mig på när det gäller Mauds och Alliansens tillvägagångssätt gentemot företag och samhällsmedborgare i stort är att de så ofta hänvisar till att "marknaden" ska reglera sig själv. Jag anser inte att en regerings huvudsakliga uppdrag alltid ska ligga i att marknaden ska kunna profilera. Snarare borde en stat fungera som något som verkar för medborgarnytta. Visst ska budgetar hållas, affärsplaner upparbetas, system effektiviseras... men det får inte gå överstyr. Jag anser att deras enorma städiver nu går ut över vårat "mänskliga kapital".

Försäkringskassan till exempel, skulle effektiviseras så till den mån att man helt glömde bort människan. Ärenden skulle gå snabbare med det nya datasystemet. "Kunderna" skulle själva kunna anmäla sig genom datasystemet. Länken mellan en speciell handläggare och människan skulle försvinna. Datorn skulle ta över. Vad hände? Datasystemet fungerade inte som det skulle. Både handläggarna på Försäkringskassan och människan ute i samhället led.

Dessutom har Alliansen gjort förändringar på socialförsäkringsområdet vilket innebär att handläggarna har fått alltfler nya regler och uppgifter att hålla reda på.  När Cristina Husmark Pehrsson, socialförsäkringsministern, ställs mot väggen i (DN 31/1-09) och tillfrågades hur regeringen kunde låta en myndighet "grundstöta" somd en gjort svarade hon: Jag tycker inte att Försäkringskassan har grundstött. Jag kan inte säga att medarbetarna gör ett dåligt jobb. Nej kära Cristina, det är inte medarbetarna du ska skylla på. Det är det nya systemet och alla nya regler som har applicerats på handläggarna som inte fungerar - dvs i slutändandan är det din och regeringens politik som inte har fungera i detta fall.

Jag lite rädd när jag hör Maud gå på i ullstrumporna om hur regeringen ska ta sin hand från Trollhättan. Hon sa tidigare i radion (P1) att regeringen väntar på att ett nytt affärsförslag ska komma upp så de kan titta på det. Men Maud, när du pratar om att du "inte vill spela med skattebetalarnas pengar" så låter det som att hela denna fråga om Saabs framtid ska bära eller brista i detta nu. Du resonerar som en riskkapitalist som först vill se en fungerande affärsplan från partners som vill gå in i Saab. Du låter mer som en VD för företaget Sverige AB än som en del av Sverige Coop. För någonstans handlar det ju faktiskt om människor. Och frågan är då - hur mycket dyrare blir det för regeringen att gå in med stödåtgärder till Saab för några år framåt, än att låta dem falla. Jag kan inte komma med några uppgifter, men nog måste det kosta på att låta arbetarna gå på 80 % a-kassa, familjer tvingas lämna hus och familjer splittras. Kan det inte ens vara läge att låta fabriken rulla på om än så bara för några år - tills konjunkturen vänder? Om inget av glädje då har kommit fram av att låta fabriken vara igång - får man väl ta ett senare beslut om nedläggning då. Kanske har arbetarna ivarje fall det lättare att hitta nya jobb då.

Forts. följer...Telefonen ringde...

Jo var var jag? Det är väl själva sättet Alliansen styr Sverige på, som jag stör mig på. Det är inte längre människor vi nu pratar om utan kunder. Vi pratar om skattebetalarnas pengar som om de vore en riskkapitalists kassakista. Vi pratar om staten som om de vore ett AB. Som om Maud egentligen jobbade för ett typ Investor och inte för medborgarna i staten Sverige.

Ja, ja nog raljerat. Jag kanske är helt ute och cyklar när det gäller Saabs framtid. Men nog borde det gå att hitta sätt att utnyttja en modern fabrik till annat än biltillverkning om man nu hittar vad det skulle vara. Kanske minivindkraftverk för villor, eller en fabrik för "pimp my ride" alla sorters bilar. Eller för att göra små, små, små energisnåla elbilar, som både är säkra och snygga.

Hmmm, vi får väl se!

Det låter hemskt konstigt att det blir upphandling mellan två företag vilket innebär att de anställda på det företaget som blir uppköpta måste börja om lönemässigt. Sänka sina löner helt enkelt.

Vilken konstig matematik, tänker jag. Ska det vara såhär. Arbetsgivarna har kommit på ett sätt att ta sig runt de fackliga avtalen.  Arbetsgivarna vet att arbetarna inte får strejka förrän 2011. Facket är backbundna. Det låter jättemysko i ett demokratiskt samhälle. Sopåkarena kan åka på skadestånd om de strejkar nu!  De får inte strejka förrän 2011. Men hallå - hur galet är inte det? Det är ju nu de blir överkörda... förlåt uppköpta.

Jaja,

det var ingen 95 åring som ramlat ner i ett dike och druknat. Det var mord.

 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4369545.ab

Jag tänkte väl att det lät lite konstigt det där jag läste i gårdagens DN.  Fruktansvärt är det ivarjefall. En fyrabarnsmamma som bragts om livet är ju verkligen en katastrof. Dessutom på samma dagen som dotterdottern döpts. Snacka om att välja tillfälle! Det måste vara en riktig devil som gjort det...

Jag skulle vilja uppmana dig att läsa den text;

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=881939&rss=2216

Sedan vill jag fråga dig - upplever du något konstigt i texten? Eller är det bara jag som gör det...

En kvinna hittas död i ett dike (olycksfall mest troligt enligt polisen!??!!)

Hon hade synliga skador på kroppe. (olycksfall mest troligt enligt polisen!??!!)

Sambon upptäckte henne där...

Jag vet inte hur polisen jobbar, men om man hittar en kvinna död i ett dike, vilka är kriterierna för att man ska uttala att det troliga är olycksfall? Har hon ramlat ner i diket? Är diket högt? Vattenfyllt? Det låter som om denna kvinna isåfall skulle vara kring 95 år. 

Det ska bli intressant att höra mer om detta "olycksfall".

Såg deltävlingen till Melodifestivalen igår. Det var faktiskt riktigt underhållande. Jag brukar inte orka följa dessa evenemang. Tycker hela upplägget är förutsägbart. Men i år blev jag överaskad. Melodifestivalens presentatör, Petra Mede var helt fantastisk i sin roll. Utan att någon gång bli flamsig var hon både superrolig och extremt rapp i käften. I nästa andetag blev hon lika tydlig och allvarlig som om det hade varit Nobelfesten hon ledde. Ja, hon var helt enkelt oslagbar. Hon var den klarast lysande stjärnan under kvällen och jag kan lugnt se flera deltävlingar bara för hennes skull.

Efter henne på min stjärnlista kommer Caroline af Ugglas. Hon var bara så bra. Brukar tycka hon kan vara lite för mycket, men denna gång blev hennes sköra och lite galna gestalt en skön kontrast till allt det opersonliga och IQ-befriade som  Melodifestivalen står för.

Röstade faktiskt på henne tre gånger - valde Radiohjälpennumret efter att jag sett tidigare på samma kanal att folk och djur törstar ihjäl i norra Kenya just nu. Det har tydligen inte regnat där på 18!!!! månader. Det var ett plågsamt inslag på Rapport om det. Hoppas att Radiohjälpens pengar kan gå till dessa arma människor och deras djur så att dom får vatten.

Alcazar var faktiskt riktigt bra. Låten svängde och var "lagom vanlig". Det var visserligen Abba-retro så det stänkte. Plastigt och rosa. Jojo, i Waterloo.  Det kan nog gå hem i Ryssland. Dessutom har dom "z" i namnet. Det låter ju redan som om det är ett ryskt band (eller vodkan Alkiszar...). Utan att ha hört resten av deltävlingarnas låtar tror jag denna låt kommer att vinna Melodifestivalen i Sverige.

Men... Hoppas också på att Carolines låt ska få en chans att visa upp sig några gånger till. Både låten och Carolines röst var hundra gånger bättre än Alcazars samlade talang. Tyvärr är det inte sådan här musik som går hem i stugorna. Folk vill ha förutsägbarhet. Folk vill ha köttbullar och ketchup - inte en Bouillabaisse. Men vem vet - hon kanske skräller...

Ibland vaknar man på morgonen med den där känslan av att det var något fanstastiskt man drömt under natten. Det kan ta en liten stund att minnas vad drömmen bestod av. Så var det för mig i morse.

Jag skulle ut på min livs resa. Befann mig på ett oerhört stort segelfartyg. Fartyget måste varit i samma klass som Wasa-skeppet. Det var säkert 20 gastar i aktern på båten. Jag var en av dom. Vi hade alla varsin person vi skulle serva. Den killen jag skulle hjälpa var en av styrmännen. Det var som ett trägaller mellan mig och honom där han satt med ett gäng tampar. Jag skulle i stort sett bara dubbelkolla att allt han gjorde verkade ok. Vi skulle segla väldigt långt, så han behövde ju sova ibland. Då skulle jag få ta över de segel han hade hand om. Just nu satt jag bara utanför på denna träkonstruktion som liksom hängde utanför båten, högt ovanför vattenytan. Det fanns inte ens någonstans att sitta ordentligt.  Vid min sida hade jag i min tur två barn som skulle hjälpa mig. De var inte mer än 6-7 år och jag var mer rädd att dom skulle falla i än hur det skulle gå för mig. Den lilla pojken hade hängselbrallor som jag tänkte att jag kunde ta tag i om han höll på att falla överbord.

Vi låg just nu förankrade utanför en kust som kändes som någon exotiskt kustremsa utanför Australien. Eller var det kanske utanför Dover? Klipporna var säkert 20 meter höga och alldeles gråblanka och hade samma utseende som ett högt isberg i Antarktis. Det var som någon hade huggit ut klippan. Ingen växtlighet överhuvudtaget fanns på denna ogästvänliga ö. Havet brusade under mig och var alldeles turkosblått. Jag var orolig för hur jag skulle klara min uppgift, men killen jag skulle hjälpa innanför trägallret sa bara: "Det viktigaste är bara att du kollar efter grynnor och skär och gastar om du ser nåt". Jag nickade. Tänkte för mig själv hur fan ska jag se något överhuvudtaget föröver från där jag sitter... 

Det var dags att ge sig av. Jag var så otroligt spänd inför resan. Detta skulle bli mitt livs äventyr ombord på detta enorma skepp. Ankaret hissades upp. Jag kände mig otroligt entusiastisk. Nu gick det inte att vända om.