Många har kommenterat min text om Piratpartiet. Många tycker det är synnerligen låg retorik att som jag skriva att en typisk piratpartietväljare är typ en smårunkare som sitter framför datorn, fildelar gratis och oroar sig för att någon ska komma på dom. Jag tror inte att de som röstar på Piratpartiet alls är så införstådda med vad huvudorsaken till motståndet hos kärnmedlemmar. Dvs att det kan finnas en gömd politisk agenda bakom många av de övervakningsmetoder som nu används och utvecklas. Låt mig säga så pass mycket att jag självklart inte skulle uppskatta om olika politiska åsikter skulle dokumenteras genom övervakning. Så är det dock redan.

Jag ska ta till mig de tips jag har fått om och återkomma senare om jag känner att jag blivit upplyst om något som gör att jag förändrar mina åsikter. Dock har jag inga moraliska tankar kring om någon sitter och runkar framför datorn.

Det som oroar mig när det gäller smygande samhällsförändring är när ex fackliga representanter känner sig trängda på en arbetsplats av sina överordnade. Eller när, som jag hörde på radion, en polismästare i norra Sverige inte skulle få ha kvar sitt politiska förtroenduppdrag i kommunen om han ville bli kvar inom polisen. Sådant skrämmer livet ur mig. Detta är något verkligt som händer just nu. Eller det faktum att så många människor väljer bort facket.

Ett övervakningssamhälle vill nog väldigt få ha. Om man inte jobbar mot terroristbekämpning, eller om man har ett företag och på det sättet kan styra sina anställda till att bli mer effektiva. Vanliga människor vill inte bli övervakade. Men vare sig det är en kamera i gatukorsningen eller poliser som står med fartkamera - så kvarstår det faktum att till viss del kommer vi alltid att ha/behöva viss form av övervakning.

Tänk er bilden från förr i tiden, när maskinskriverskor satt och skrev i en stor sal  - övervakade av en liten förman, med glasögonen längt ut på nästippen, som satt längt fram på en pulpet och övervakade alla. Klockan ringde och alla reste sig exakt samtidigt och gick på rast. Detta var då, idag är vi övervakade på våra jobb genom varje knapptryckning vi gör på datorn. Vi mäts på höjden, tvären och bredden och läggs in i statistiska system som räknar ut effektivitet och lönsamhet. Det är nästan lite som filmen "Brazil" ibland.

Detta är en utveckling som händer här och nu. Ingenting som vare sig Piratpartiet eller polisen kommer att kunna ändra på...

De mängder av information som varje sekund skickas fram och tillbaka mellan jordens alla hörn blir allt svårare att övervaka. Därför är det ju så att FRA har vissa kodsystem att söka rätt på det man vill stoppa, t ex  terroristattacker mm. Är det rätt eller fel? Om det kan stoppa några hundratals människor från att bli sprängda i luften skulle säkert många tycka det vore bra. Men om det istället vore för att stoppa Greenpeace aktivister från att sabotera för ett halvillegalt valjaktskepp skulle nog många tycka det var dåligt.

Det är extremt svårt att veta var gränsen ska gå, men om Piratpartiets ordförande drar som exempel på negativ övervakning, att man kan se vart någon åker med kollektivtrafiken, tycker jag det är en mycket liten företeelse från övervakarsamhället i det stora hela. Och ganska larvigt att ta upp som exempel. Han borde istället kritisera sådant som är verkligt allvarligt och händer just nu. Ett exempel vore att at upp det den där polischefen i norra Sverige råkade utför - dvs rätten att vara politisk utan att behöva bli uppsagd.

Men som sagt, jag tror inte gemene man av Piratpartiets väljare är speciellt insatta i detta om övervakningssamhällets negativa faror. Mer än då som jag skrev - för att dom är smårunkare som vill kunna fildela gratis.

Och förresten tycker jag namnet stinker. Piratpartiet för osökt tankarna till Pirate Bay eller Privatpartiet. Namnet får mig att associera till något som är olagligt, man tar av andra, individen i centrum inte kollektivet, alla ensamma på sin kammare, självklart en pirat med svart lapp för ögat, Johnny Depp's rollkaraktär, (dvs något som inte är på riktigt, något som är fake). Namnet ger mig helt enkelt negativa bilder och hittills har inte partiets politik heller fått mig på andra tankar.

Om man skulle gå efter "man är vad man äter" när det gäller politik och man tänker att Piratpartiet är vilka medlemmar dom har, känner jag mig väldigt långt borta från den typen av väljare.

Det är konstigt det där med drömmar. Inatt drömde jag omen idé för ett nytt tv-program. Programmet skulle heta "Åsögatan"  (Samma som gatan på söder i Stockholm där bl a möbelvaruhuset Stalands ligger). Programledarna skulle vara två machogiganter - Aschberg och Guillot. De skulle i sin tur ha med sig "undersåtar" som hjälpte dom med allt dom bad om. Programmet skulle utspela sig i en stor lägenhet/lagerlokal på Åsögatan. Möblerna skulle inte vara många, utan det skulle verka lite ungkarlslägenhet. (De få möbler som fanns där givetvis sponsrade av Stalands). Programledarna skulle sova på golvet och följas med kameror lite som om de vore i ett Big Brother hus, fast de både hade gäster där och möjlighet till att göra utflykter för att träffa spännande människor. Varje morgon skulle de diskutera vad dagen skulle innehålla. Människor och utflykter skulle vara lokalt, så bara söderinnehåll med andra ord.

Gästerna skulle kunna vara ex en uteliggare, eller något obskyrt band som inte någon hört talas om. Ivarje fall skulle gästerna inte vara vare sig för kända eller för "vanliga Svenssons". Lite udda konstnärstyper, reaktionärer och musiker. Kanske något känt original som vandrar på söders gator.

Inte för jag vet hur intressant ett sånt här program skulle bli, men i min dröm var det fantastiskt intressant. Självklart var jag en av gästerna... Den okända musikern. Jag skulle spela synt, men hade inte övat överhuvudtaget, så det var ju väldigt nervpåfrestande. Jag fick sova i rännstenen utanför "studion" och höll på att bli överkörd flera gånger.

 Guillot och Aschberg strulade runt i den där lägenheten - sov, pratade och lagade mat. Hur intressant skulle ett sånt här program kunna bli på en skala? Allt beror givetvis på innehållet och personerna som medverkar, men i min dröm var ju jag själv huvudpersonen och då blir ju allt spännande. Allt ligger ju i betraktarens ögon, eller hur (^_^) (kinesisk smiley om någon undrar).

Idag ska jag iväg på fest i Norrtälje. Hos en kompis som flyttat från stan ut på landet. Det ska tydligen bli väldans massa människor. Justina som har festen med sin syrra och hennes man har t o m byggt en scen för att det ska finnas plats för lite musikunderhållning. Tar med mig en stärkare, guran och lite munspel så får vi se om det blir något spelande. Justina som jag spelat trummor med för många år sedan, är en av Sveriges bästa trummisar i mitt tycke - så det är alltid en ynnest att få spela med henne. Om dessutom Jenny Bohman kommer är det ju bara att lägga tillbaka munspelen i väskan - för där kan vi prata om munspelande. 

Till Justina har jag köpt en korg full med prylar från the English Shop. Eftersom hon ju är halvengelsk tyckte jag det kunde vara kul. (Varför jag skriver detta här då hon ännu ej fått presenten är för att jag vet att hon inte kommer att läsa min blogg idag. Hon har fullt upp!) TIll  Justinas syrra Gisela och hennes man (som firar 5-årig bröllopsdag) ska jag svänga förbi Tyresö C och köpa lite prylar från Body Shop.  

Det ska bli superkul att gå på fest. Har inte hunnit byta strängar på min gitarr, men de gamla strängarna rasslar nog på ganska bra ändå.

VIll också gärna berätta för er som läser min blogg att ni gärna får komma till Rosenhill den 27 augusti på skördefest. Då spelar nämligen en hel massa människor (bl a jag) i en av ladorna. Det ska också bli hur kul som helst. Läs mer om Rosenhill under denna länk:

Förstår fullkomligt om Uggla och Dylan blir förbannade för dålig ersättning från Spotify. Så många människor tror att låtskrivande är något man gör med lillfingret. Att artister tjänar för bra. Bara för att man inte kan "ta på något" behöver inte betyda att det inte är mycket värdefullt. Tankar och idéer - är i det samhälle vi är på väg in - inte mycket värt. Det ska gå att ta på något, för att det ska vara värt något, verkar många resonera. Således kanske man har mer förståelse för författare vars böcker kommer ut i en form man kan ta på. Däremot är musik något som fladdrar ut i etern. Inget man kan ta på - inget värt i kronor.

Är det så att man ska kunna väga något för att det ska vara något värt?

För tillfället ser jag en trend att vi går in i en period där bara det som man kan "typ väga" är något värt. Utbildningar som filosofi, samhällsvetenskap, annan humaniora går bort. Istället ska man välja tekniska och ekonomiska utbildningar. Ur dessa skapas verkligt värde, verkar många resonera.

Uggla är en musiker som kommer att gå till historien likt en Bellman. Han är en Sveriges största låtskrivare. Jag förstår honom fullkomligt. Alexander Bard tycker Uggla är en gammal grinig gubbe. Det är möjigt, men han är bra mycket mer legend en Alexander Bard någonsin kommer bli. Alexander Bard må vara geni på sitt sätt, men inte när det gäller låtskrivande. Detsamma går för Ulf Ekberg. De är snart bortglömda. Ugglas musik kommer däremot bestå i århundrande.

Det ska ju inte vara så att folk tjänar pengar på att lägga ut andras låtar utan att återgälda artisterna ekonomiskt. Om Spotify tjänar pengar på artisterna, ska de ge ordentligt tillbaka. Annars blir ju bara Spotify  ett annat  Pirate Bay.

Det var väl inte det som var meningen?

Hörde att Piratpartiet nu även ska kandidera i kommunvalen. Hörde deras partiledare Rick Falkvinge uttala sig på radio. Han menade att Piratpartiets syn på människors rätt till integritet och statens insyn i människors privatliv (som dom är sådana motståndare till) även kan appliceras över på kommunnivå och kan genomsyra alla frågor.

Som exempel tog han upp det enligt honom oerhört negativa att man i västra götaland nu kan se varifrån en person har rest inom kollektivtrafiken. Hmm... det trodde jag redan att man kunde se. Och i ärlighetens namn, vad skulle det spela för roll om man visste var någon hade rest ifrån om det inte handlade om brottsutredningar. Hur kan man dra upp detta som något som en viktig fråga i ett val. Det borde finnas viktigare frågor.

Ibland inbillar jag mig att den typiske Piratpartietväljaren mest är orolig för att staten ska ha insyn i att han sitter och surfar på olämliga porrsidor mest hela dagarna och att han laddar ner både det ena och det andra som 1. inte är något han vill skylta med och 2. förmodligen är upphovsrättsskyddat.

Jag menar det är ju inte statens vilja att sitta och jaga smårunkare ute i landet. Det är ju inte därför man från statens sida vill kunna ha lite mer koll på vad som sänds via nätet. Det är mest ett sätt att hitta personer som vill spränga allmänna byggnad, döda så många som möjligt och möjligtvis hitta de som håller på med grov barnporr.

Vanliga Svensson har inte mycket att oroa sig för. Det finns alltför många människor ute i landet för att man ska kunna jaga alla som sitter och laddar ner olämpliga sidor.

Däremot tycker jag att det är bra att det förs en debatt om upphovsrätten. Det är nyttigt. Min gräns går vid att personer tjänar pengar på andras upphovsrättsskyddade material utan att återgälda dom ekonomiskt. Dvs att en sajt står till förfogande för andra att ladda ner upphovsrättsskyddat material, samtidigt som man själv tjänar stora pengar på reklam mm för denna sajt.

När det gäller rädslan för att staten ska jaga oliktänkande ser jag som måttligt realistisk. Visst - vem vet vem som en dag ska ta över makten i Sverige. Men om en skumraskregering skulle ta över makten, lär de hitta vägar att söka rätt på oliktänkande och oppurtunister ändå. Det spelar ingen roll vad vi lagstiftar om nu.

Så, piratpartiet lär snart falla. Precis som Ny Demokrati en gång gjorde. Eller för att inte ta Junilistan.  Piratpartiet är snart ett minne blott.  Upp som en sol - ner som en pannkaka...

Lagen om strandskyddet finns i Miljöbalkens 7 kap. 13-18 §§ och kan sammanfattas ha två syften; att trygga förutsättningen för allmänhetens tillgång till stranden och att bevara goda livsvillkort för djur och växtlivet på land och i vatten.

I vanliga fall gäller strandskyddet 100 meter från där vattnet står i normalfallet. På Gotland gäller på vissa naturkänsliga ställen upp till 300 meters strandskydd.

Regeringen har i nya regler från 2009 velat öka det lokala och regionala inflytandet över strandskyddet. Det innebär bl a att kommunen själva kan upphäva strandskydd i detaljplaner och ge dispens. Ett skäl kan t ex vara landsbygdsutveckling.

Om vi nu tittar på det akutuella fallet med Marianne Samuelsson och det kritiserade beslutet att låta en känd och inflytelserik företagare på Gotland få dispens, vet jag inte på vilka grunder de tillät dispens. Men enligt lagen kan exempelvis dispens ges om platsen redan är belägen på ianspråktagen mark eller om det rör sig om en anläggning som är avsedd för friluftsliv och som inte inskränker på allmänhetens möjlighet att nyttja stranden. Vilka skäl som företagaren på Gotland angav vet jag inte, men tydligt är att Marianne Samuelsson ansåg dessa giltiga.

Regeringens nya direktiv om att låta kommunerna själva ta beslut i dispensfrågor av strandskyddet (istället för som tidigare med granskning och prövning av Naturvårdsverket), kommer med stor sannolikhet innebära allt fler "haverier" när det gäller människors rätt till likabehandling inför lagen.

Om man tänker att det bara är en räkmacka mellan de styrande i kommunerna och företagarna är det lätt att förstå vilka vänskapsband som uppstår. Att Naturvårdsverkets överseende som opartisk mellanhand nu kommer att beskäras, gör att vi i framtiden kommer att få se ett ihärdigt  ryggdunkandet ute i kommunerna. You scratch my back and I scratch yours.

Att säga att företaget bakom en viss spikmatt går ut med falsk marknadsföring är lite larvigt. Konsumentombudsmannen funderar nu på att stämma företaget på en halv miljon kronor.

Företaget ska tydligen i sin reklam ha gått ut med att säga att spikmattan hjälper mot de mesta. Faktum är att folk som har prövat spikmattan säger att de upplever att den hjälper mot en rad besvär. Bl a sömnproblem, migrän, ont i leder mm. För dessa symptom finns inga kända mirakelkurer idag, bara bra smärtlindring, t ex en huvudvärkstablett. Men om nu människor upplever att en spikmatta fungerar lika bra, är detta då inte en sanning? Eller att en annan säger sig sova bättre och mer avslappnat efter en stund på spikmattan?

Spikmattan har lite samma egenskaper som akupunkturen. Det är faktiskt bevisat att akupunktur hjälper som smärtlindring. Bl a så används akupunktur vid förlossningar.  Den stimulerar olika punkter  och meridianer i kroppen och ger en bättre blodförsörjning. Dessutom är både akupunktur och spikmatta ofarligt. Om du inte lägger dig på spikmattan och ber en bil köra över dig...

Så varför all denna hetsjakt på spikmattan? Vem ligger bakom dessa klagomål? Man skulle nästan kunna tänka sig en läkemedelslobby.

Om en läkare säger till en patient som är deprimerad att det är stärkande för själ och hjärta att gå ut i skogen och promenera - är det då någon som skulle vilja anmäla den läkaren till konsumentombudsmannen för falsk marknadsföring? Knappast! Det är väl mer sunt förnuft att ge dessa tips till en tillfälligt deprimerad själ och för att få lite frisk luft ner i lungorna, än att direkt ordinera starka mediciner som dessutom kan ge biverkningar och förstöra miljön.

Att en spikmatta inte botar ALLA sjukdomar förstår nog de flesta. Om du har blivit av med ena armen får du inte tillbaka den för att du lägger dig på en spikmatta, men jag tror faktiskt att det är många som har diffusa smärtor och sjukdomar som kan bli hjälpta med smärtlindring av sin spikmatta. Varför då? När kroppen utsätts för lite smärta så sätter kroppen själv igång att producera endoriner. Det kan vara en av anledningarna att många faktiskt upplever att spikmattan fungerar.

Det handlar egentligen bara om sunt förnuft. Om någon upplever att något fungerar mot en krämpa - ja, då gör det det - say no more. Hur vetenskapligt har förresten spikmattan prövats? Man vet ju att akupunkturen faktiskt fungerar för vissa sjukdomar - varför då inte en spikmatta.

Min syster Christina tog sin dotter till läkare för en vanlig vaccination. Hennes dotter var bara några år gammal och efter att den långa sprutan var utdragen så gnuggade min syster på samma plats som nålen hade gått in. Detta är något vi instinktivt gör när vi slår i en kroppsdel. Det är som om vi försöker fördela smärtan lite bättre. Läkaren skrattade åt Christina och sa "Det är sådär svarta kvinnor gör i Afrika". "Jaha, verkligen", sa syrran.  "Ja, de tror att de hjälper mot smärtan" fortsatte läkaren medan han slängde sprutan. Min syster svarade inte, utan tyckte bara att läkaren var urbota stupido.

Detta översitteri , denna arrogans som vissa läkare visar i sin syn på naturliga läkemedel hoppas jag en dag ska försvinna. Jag kan tänka mig att samma syn fanns när vissa sköterskor en gång för länge införde rutinen med att tvätta händerna vid operationer. Vips så var det fler som överlevde. Att tvätta händerna kan tyckas vara en självklarhet vid patientkontakt, men det har inte alltid varit så. Läkare skrattade säkert åt det bisarra påståendet att detta skulle hjälpa, men idag vet vi alla att det gör det.

Sunt förnuft  kan man tycka, men alla inser visst inte det. Om en döende cancersjuk upplever att en spikmatta hjälper mot smärta, är det då fel? Det är ju faktiskt så att inte ens all "vanlig" medicin hjälper att bota cancer heller.

Vissa religiösa säger att tron kan försätta berg och bota sjuka. Att tron kan få människor friska. Är det någon som har anmält svenska kyrkan för det ännu? Konsumentombudsmannen kanske skulle börja där isåfall.

Jag vet inte riktigt vad spikmattan utlovar för mirakel. Det skulle vara intressant att få veta det. Är det någon som har den informationen så får ni gärna lämna den här.

Läser i Aftonbladet idag om en norsk pappa och hans son som tror sig fiskat upp en penis. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Detta blev givetvis snabbt det stora samtalsämnet på orten. Man brukar ju skryta om hur stora fiskar man fått upp, men detta...

Enligt expertisen handlar det istället om en sjömask. Men pappan tror fortfarande att det är någon sorts penis. Den hade ju både förhud och små hår, menar han. Sonen måste verkligen undra hur den hamnat i havet. Det där kan ju nästan bli ett trauma för honom senare i livet.

Detta ämne skulle man lätt kunna snickra ihop en Norgehistoria av. Ni vet..."det var en gång en norrman, en dansk och svensk som var ute och fiskade..."

Läser en annan tv-artikel i AB där en forskare tror sig hittat oförklarligt liv i en kloak - aliens med andra ord. Bilderna visar uppenbarligen något slajmigt liv som faktiskt väldigt mycket liknar det man ser i science fiction skräckfilmer. Enligt samlad amerikansk expertis rör sig detta dock om en sk fåborstmask.

Kanske är den där penisen som hittades i någon fjord i Norge också en alien. En UFO-penis. Och de där slajmklumparna i kloaken är kanske själva honan som nu hannen letar efter. Det är lösryckta genitalier nedfallna från en annan planet som längtar efter att få para sig med varandra. De har bara fått lite olika nedslagsplatser. Den ena i Norge och den andra i USA.

Det här är ju riktigt spännande. Vilket fynd! Om det här fortsätter ska vi kanske inte bli förvånade om det kryper upp utomjordiskt liv ur våra toaletter och våra vattendrag.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5474119.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5473986.ab