Såg på nyheterna igår om en familj som fått "triss i tvillingar". Här är mitt bidrag till triss. Barnmorskan vart lika förvånad som jag:)

I morse när duschade och precis hade schamponerat in håret fick jag syn på en jättespindel. Den tittade på mig (tror jag), förmodligen lika obehaglig till mods som jag var. Hursomhelst kunde jag inte direkt "kasta in handduken", utan var tvungen att få bort allt lödder från håret. Jag tryckte mig mot duschväggen så gott de gick och hoppades att inte min nyfunna vän skulle få tuppjuck och hoppa på mig. (Jag tänkte hela tiden på svarta änkor). 

Den här spindeln verkade vara ett lugnt exemplar som lydigt satt kvar när jag försökte fota henne.

Såg lite från Live Earth galan igår på SVT. I SVT:s studio följdes och kommenterades galan av olika programledare och gäster under dagen. Gemesamt var att allt mellansnack hade en prägel av lokal-tv standard. Det man ser när man slår på TV-Söder eller City TV. Jag förstod först inte att det var SVT som sände när jag såg diskussionen mellan sångerskan Meja (som var en av de första gästerna i studion) och programledaren. Meja är i och för sig en fantastisk sångerska och tjej, men själva diskussionen dom emellan var träig.

Jag tänkte att det kanske var för att det var på eftermiddagen och SVT inte hade råd med något mer planerat än så. Det blir säkert bättre sen, tänkte jag. Men när jag slår på TV senare på kvällen sitter Teddybears där som gäster och nivån på diskussionen är, om jag får säga det, ännu träigare. Gästerna fick fritt spelrum; "Men liksom... Jag tycker då...liksom.... Va faan det är viktigt det här med miljön liksom.... När vi står på scen liksom... känner man ju att...jävlar va... publiken märker ju. Man måste vara sann lliksom... mot publiken va... Dom märker annars va... Jag tänker jävligt mycket på miljön va. Jag köper ALLTID ekologiskt va... alltid... bla bla bla bla..." Jag satt och tänkte att antingen har jag blivit gammal och jävligt skeptisk liksom va... men nivån på snacket... va... hur ska jag säga... liksom... det nådde inte riktigt fram till tv-tittarna om man säger som så va... ... ... ... liksom.

Min mormor hade gjort ett mer fängslande intryck (och hon är död).

Under de två-tre timmar som jag såg av galan, hann jag se att arrangörerna hade valt att ha ungefär 90% manliga framträdande. Och många av dom var gubbrockers. De enda tjejerna jag såg på under min sejour var tjejerna från The Pussycat Dolls. Det säger allt. Eller det säger att det tydligen är mest män som bryr sig om miljön på jorden. Eller... tjejer är mest intresserade av att se sexiga ut. 

En stor guldstjärna till Snow Patrol som helt klart var några av de få riktigt lysande liveframträdanden jag hann med. Publiken... Faan alltså... Bandet...Snow... va faan dom nu hette... hade nåt va... Det va något med deras utstrålning liksom... Publiken kände det va... I sina hjärtan liksom...

Läser om alla som hoppar av a-kassan. Alliansen visste vad dom gjorde när dom omfördelade bland skattesubventionerna.

Hellre en skattesuventionerad a-kassa, än skattesubventionerad städhjälp. Hellre ett starkt och välorganiserat fack som är där för att skydda de  anställda och ta tillvara deras intressen, än välstädade hem (Vi städar ändå för mycket i Sverige). Men det är som Fredrik Reinfeldt sa tidigt under sitt maktövertagande. "Jag gillar att städa!" Både han och Anders Borg verkar gilla att städa. De tror att de kan städa bort alla arbetslösa, alla hemlösa och psykskjuka. De tar på sig all ära för de jobb som växt till i Sverige, fast sanningen är att jobbkonjunkturen faktiskt redan innan var på väg uppåt. Sedan gör dom omfördelningar i samhället som istället påverkar många människor i riktningen mot undergång och misär.

Det går inte att städa bort arbetslösheten helt om man inte ser till att skrapa fram jobb till alla, och det är inte möjligt. Det är få stater som vill ha 0 % arbetslöshet. Det är inte bra för ruljansen så att säga.  Det kommer fortfarande att finnas en ganska stor grupp som inte får några jobb, som bara får lågbetalda deltidsjobb, som kanske inte är tillräckligt "attraktiva" att anställa. Dom kommer fortsätta att gå arbetslösa och få leva på marginalerna. Eller leva på en liten liten strimma hopp. 

Men dom kan ju alltid städa e klart. Eller börja putsa skor i gatuhörnen. Eller sälja sockervadd i tunnelbaneuppgångarna. Eller börja nasa runt bland villakvarteren med rocken full av konstiga tandkrämer från Kina och små saxar från Hong Kong. 

Jag hoppas att vi ser en positiv utveckling för alla i Sverige. Även de som inte får följa med på jobbvagnen. Det är inte meningen att de arbetslösa ska springa bredvid hungriga och tigga. Otroligt många människor i Sverige lever på ingenting just nu. Tur att vi har så frisk luft i Sverige...

Läser i AB att artisten Dilba blivit portad från att flyga med US Airways. Hon blev stoppad på Arlanda och säkerhetsvakten frågade henne vart hon skulle åka. Då tappade  sångerkan konceptet och sa typ; "vad tror du att jag ska spränga flygplan." Det står i artikeln att hon blev "rutinfrågad" av personal om var hon skulle åka. Men hallå! Det är inte alls rutin att fråga alla passagerare som ska till USA på Arlanda vart dom ska åka.

Men Dilba ser väl lite ut som en mellanösternterrorist om man kisar och vakterna på Arlanda kände säkert inte igen henne som Artisten Dilba (hon kanske var osminkad och hade glömt noppa ögonbrynen). Istället såg dom Dilba som al Fahira Mohammed el Torpedo. Dilba blev säkert irriterad av att hon pga av sitt utseende skulle bli stoppad - därav den beska kommentaren. Stackars Dilba.

I början av 80-talet när kommunisthetsen i USA hade en av sina otaliga glansperioder, reste jag med en svensk kör till USA. En av killarna i kören var konstnär och gick på Konstfack. Således hade han de normala attributen för den tiden, dvs långt hår och skägg. Gissa om han blev "rutinförhörd" när vi landade i New York. De undersökte hans stackars fiol med klåfingrar. Fiolen han skulle spela fina svenska folkvisor på. Dom trodde väl att han försökte smuggla hemliga dokument från Ryssland i den. Då var det buskiga rödblonda ögonbryn som gjorde att säkerhetsvakterna höjde ögonbrynen. Nu är det buskiga svarta. Tiderna förändras.

Bertil Gustavssons skriver på DN debatt (1/7) om sin oförståelse kring hur vårat rättssystem fungerar. Hans fru mördades brutalt i trappuppgången till sin psykologmottagning i Halmstad. Mannen som varit kvinnans patient hade terroriserat henne under en lång tid då hon inte ville fortsätta sin behandling av honom. Bertils hustru fick tjata sig till besöksförbud.

Domen av mannen mildrades då man ansåg att mannen var för sjuk för att få livstidsstraff. Bertil frågar sig;

"Hur frisk måste man vara för att kvalificera sig för ett livstidsstraff?" Bertil anser att denna man måste kunna dömas till ett fullvärdigt straff, dvs livstids fängelse. Mannen var så frisk, skriver han, att han kunde ha en relation med en kvinna, sin familj och några vänner. Så frisk att han klarade av att följa reglerna om besöksförbud under en period, frisk nog att kunna ringa hotfulla telefonsamtal från telefonkiosker för att undvika identifiering.

Bertil skriver vidare;

"Tings- och hovrätten menade alltså att mannen var psykiskt sjuk, och att detta kort och gott var skäl nog för det kortare fängelsestraffet. Mijailo Mijailovic sitter inne på livstid. Är det för att han mördade en utrikesminister i Stockholm och inte en psykolog i Halmstad? Jag förstår inte skillnaden i dessa båda straffutmätningar. I en rättsstat ska domar vara begripliga! Domare ska, inte minst i sin kommunikation med brottsoffren, kunna motivera varför de väljer att döma som de gör."

Jag kan inte annat än hålla med Bertil. Han skriver klokt; "Zonen som öppnar sig mellan möjligheten att ostört begå ett brott och en otydlig och lindrig straffutmätning är för stor. Detta kan inte uppfattas på annat sätt än som en oacceptabel paradox."

Är det inte en paradox i sig att göra en så skarp gräns mellan att människor är friska eller sjuka. De flesta av oss är väl mer eller mindre galna. Är förresten inte alla som begår mord mer eller mindre galna? Är inte alla som slår sina fruar mer eller mindre galna. Är inte alla som plågar sina barn mer eller mindre galna? Visst kan man skylla på att "mannen var full", "killen tappade omdömet", "mamman förstod inte vad hon gjorde" mm mm. Men det spelar liksom ingen roll.

Alla som sitter på våra fängelser har någon form av psykisk störning eller ohälsa och skulle behöva vårdas själsligen. Det kan vara djupa sår i deras barndom, återkommande bakslag i livet, utanförskap bla bla bla...

Men om man resonerar som så att människan inte föds ond. Ja, då måste väl alla som begår allvarliga våldsbrott vara i ett tillstånd av tillfällig psykisk störning och således borde ingen kunna dömas till livstidsstraff.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=666571