Det finns olika sätt att se på hur man ska få bukt på miljöförstörelsen. Ett sätt är att personligen föregå med gott exempel och göra allt som står i ens makt att minska sina egna utsläpp (det låter ju ganska roligt och kan i många fall bli svårt...). Vi kan kalla denna väg "den moraliska vägens spår". I Al Gores miljödokumentär som visades häromdagen är det något som många amerikaner nu försöks uppfostras i. Det kräver en otrolig självdiciplin och det kan många gånger vara väldigt svårt att ensam vara ett föredöme. De flesta människor förlitar sig helt enkelt på att "andra får göra det".

Den amerikanska vägen, och det synsätt många svenska högerpolitiker har, är att helt enkelt förlita sig på tekniken. Den amerikanska ambassadören i Sverige, Michel Wood (vilket rockn' roll namn förresten), säger t ex till DN:s Karin Boys:

- Jag vet verkligen inte. Jag är inte säker på att jag accepterar vägar som bygger på sänkt levnadsstandard. Det är mycket mer positivt om vi kan undvika att ha restriktioner på antal bilar och vårt resande och antal timmar som vi arbetar med datorer. Det är obekvämt att ändra livsstil. Det kan sända negativa signaler till ekonomin. Min första prioritet är tekniken. Jag litar på tekniken!

Han kallar sin mission "One big thing" och förlitar sig på att svenska miljöföretag ska få pengar från USA. Detta är självklart positivt och jag önskar honom all lycka till... (Vill han ha en låt och en liten reklamfilm på temat One Big Thing är det bara att han hör av sig till mig.)

Dessa förespråkare förlitar sig alltså på att det ska komma ny teknik som gör att vi inte behöver dra ner vår levnadsstandard. En miljöfrälsare helt enkelt - i form av något hi-tech företag. Reinfeldt är inne på att behålla Sveriges utsläppsrätter av växthusgaser och låta Kina och Indien och andra stå för minskningen. Detta är självklart nödvändigt, men det kommer att bli svårt att moraliskt sätt få länder i Asien att dra ner på sin kommande levnadsstandard, när vi här i väst inte ska behöva göra några uppoffringar.

Speciellt stort ansvar har vi ju dessutom nu när mycket av deras kommande tryck på jordens miljöförstörelse stavas globalisering. Globaliseringen gör ju verkligen inte miljön gott. Inte på några vis egentligen. Förutom, kan några påpeka, kan vara att företag i Asien får upp ögonen för bättre miljöteknik. Jo, jo, men så blir dom ju alltfler också för att vi här hemma ska ha råd att köpa allt så billigt som möjligt.

Nej, det där rimmar illa. Och jag tror vi måste få lite mer tryck på oss i allmänhet. Det går helt enkelt inte att förlita sig på att människan själv ska ändra på sina vanor så pass att vi ska hinna rädda jorden på ett sekel. Något större och starkare uppifrån måste till. Eller kanske något utifrån... I form av en liten delegation uppretade rymdkommisionärer som hytter med kanske sitt enda finger.

Förutom ny teknik och en större självinsikt för gemene man, behövs gemensamma lagar och bestämmelser kring miljön som på ett effektivt sätt minskar växthusgaserna.

För att börja här hemma i Sverige, Stockholm. Vinsterna av trängselskatter bör gå till gratis kollektivtrafik och utbyggnaden av den, istället för till nya vägar.

Se vilken trevlig farkost på bilden. Tänk den lilla familjen på utflykt, ingen behöver störa sig på hur den andra kör, ingen behöver riskera att köra ihjäl någon när de pratar i mobilen. All a big happy family!