Blir faktiskt förvånad när så många i Rödeby står på pojkarnas sida. Pojken som blev träffad av bössan var tydligen en hyvens kille och väldigt omtyckt av alla på bydgen. Även hans föräldrar.

Jag förstår inte riktigt. Varför var pojkarna hos den här mannen och hans son den där kvällen? Var det för att hjälpa till med något? Kom de dit i fredlig avsikt? Ringde dom på och frågade efter ett glas vatten? Nej, vad jag förstår hotade dom familjen som bodde där. Hur kan man så lättvindigt bortse från det?

Rödeby verkar försvara de här pojkarna med hull och hår. Tycker dom att det som utspelade sig där också var ok? Denna långvariga mobbning. Man får nästan den uppfattningen. Jag fattar ingenting.

Om några killar med slagträn kom inkörande på min tomt och började hota mig helt oprocerat och säga till mig att jag ska dö - helt utan anledning - hade jag också blivit helt galen. Hade jag dessutom en dotter som varit hotad och trakasserad under en längre tid skulle jag bli helt skogstokig. Om dessa killar vägrade ge sig av och kom närmare huset, hade jag också tagit fram bössan. Förmodligen hade jag skjutit ett skott upp i luften, men om de ändå kommit närmare och börjat tränga sig på för att hota att slå. Ja, då hade nog jag också skjutit.

Det är ju nu inte alla som bär vapen (som tur är... men ibland otur för dom själva). Många som idag är döda, hade kanske levt om dom kunnat försvara sig. Jag däremot emot ett vapensamhälle som det i USA, men någonstans måste vi ändå respektera att den mänskilga individen ska ha möjlighet att få försvara sig.

Om jag håller på att bli våldtagen och råkar ha en extremt farlig ögonspray som jag sprutar i förövarens ögon så att han får synfel för resten av sitt liv, men gör att jag själv klarar livshanken och inte blir lemlästad... ska jag då dömas för brott?

Om jag går in och försöker avstyra ett brott och tar till med hårdhandskarna för att inte någon ska misshandlas till döds. Ska jag då dömas för de skador jag orsakar?

En annan lite längre jämförelse... Om Burmas regering skiter i sitt folk, vägrar släppa in hjälparbetare eller gör så att det tar lång tid för dom att få visum, ska inte FN kunna ta till hårdhandskarna och bara gå in och rädda det som räddas kan. Helt enkelt köra över den här skitregeringen? Hur många människor till ska dö "i onöfdan" innan hjälpen ska få storma landet? Hur fan kan man resonera att det ska ske på ett diplomatiskt sätt om folk dör som flugor under tiden? Frankrike, Storbrittanien och USA står bakom någon form av stormning, EU fegar ur och Kina och Ryssland är emot. Ja, de två sistnämnda blir man ju inte direkt förvånad över...

Hur gjorde man i fallet Hitler och andra världskriget. Inte var det diplomati som hade räddat judarna den gången inte...

När det gäller Burma är det en kränkning av det mänskliga rättigheterna om vi inte går in landet och försöker rädda ett folk undan döden om inte deras regering lyckas med det eller inte vill. 

Nej, det gamla ordspråket nöden har ingen lag - gäller fortfarande.

Helt OK enligt mig att sända Englas begravningen i tv om till och med de anhöriga VILL det. Det är inte konstigare än att låta hela byn komma till kyrkan. Även folk som inte kände Engla personligen. Och sånt inträffar väl här i världen. Att folk går på andras begravningar även om de inte var personligt nära den som dött. Att de bryr sig och är där för att personligt deltaga och sörja. 

Sedan tror jag att det svenska folket mår bra av att få gråta lite. När så här hemska händelser vägra lämna folks näthinnor, kan det vara nyttigt att få sörja gemensamt. För någonstans har alla som följt Englas öde en sorg att bearbeta. Lika mycket sorg som dom som finns på hennes ort och inte kände henne så väl. Skulle folk kritisera om dom ville delta i någon form av sorgearbete?  

Genom media upplever vi den ena katastrofen efter den andra, får oss att uppleva fruktansvärda katastrofer som de hände alldeles bredvid oss. Är det så  konstigt då att folk känner det som om dom själva hade bott i Englas by och ville vara med på begravningen?