Jobbar sent idag och unnade mig själv en lång sovmorgon. Vet inte om den där sovmorgonen var så mycket till vila, för jag drömde att jag städade:

Jag låg på fyra och plockade fästingar med en bit tejp i ett litet rum som jag bodde i som barn. Hela rummet var invaderat av olika kryp. Mest fästingar. Dom hade gömt sig i springor och under den heltäckande mattan. Dom fanns överallt. Det var dammigt också.

Dammet hängde i stora klasar från väggen. Jag hade två dammsugare att välja på. En jättelik som hade väldigt bra kapacitet, men den var nästan lite överdimensionerad för det lilla rummet. Men där fanns också en mindre dammsugare. Den var fin och knubbig och röd. Jag satte igång den och började dammsuga väggarna. Det kändes fantastiskt att jag faktiskt kunde åstadkomma så stor skillnad i detta lilla rum. Efter en stunds dammsugande upptäcker jag ett gäng små människor i ena hörnet av rummet. Jag hade inte sett dom tidigare. Dom sitter och leker med sina leksaker. Eftersom jag tydligen stör dem, börjar de skälla på mig. Det är då jag får totalt vansinnesutbrott och förklarar för dessa små varelser att man faktiskt inte bara kan "leka". Man måste faktiskt göra nytta också!!!

De tycker jag är helt "hysterisk" och lämnar rummet i protest. Men jag fortsätter mala på om hur viktigt det är att hålla rent och snyggt omkring sig. Man kan ju ändå inte bo i en svinstia. Eller vad man nu ska kalla detta rum. Skitigt är det ivarje fall...

Fortsätter det mödosamma jobbet att sanera rummet medans jag håller en lång utläggning om hur man städar. Efter en stund hör jag min röst igen. Den kommer från en liten bandspelare utanför rummet. Det är min lillasyster som spelat in mig. Hon har bara satt spelaren utanför dörren. Jag närmar mig försiktigt min egen röst och hör hur jag i detalj förklarar hur man städar. Jag vet inte vad jag ska tycka om min egen röst. Är jag bara en gnällig, överdriven hysterisk tant som står och gaggar, eller är det en fantastisk, genial utläggning om städandets konst här i världen?

Jag har inte svaret utan vaknar.

Går upp och öppnar verandadörren mot baksidan av huset. Precis utanför dörren står två hjortar. Dom står alldeles stilla och tittar på mig. Jag är nästan så nära att jag skulle kunna röra dom. Dom är stora som ponnies och jag backar försiktigt för att hämta en kamera. När jag kommer tillbaka är dom borta. Jag ser att dom står och hänger lite längre bort i skogsbrynet. Dem är inte jätterädda, men avvaktande. Den ena tuggar lite från ekgrenen som hänger ner, medan den andra slickar på hans öra.

Vilken lycka att få se så majestätiska djur så nära. Jag sjunker in igen i mörkret i huset igen. Sätter på kaffe och ger katterna sin mat. Undulaterna kvittrar också och vill ha lite färsk sallad.

Det är en typisk svensk försommardag. Och jag är på gott humör och det är fredag. En underbar dag helt enkelt.