Bilden ovan har inget med texten nedan att göra. Detta är bara en österrikisk schlagergrupp jag hittade på nätet.

Är inte speciellt insatt i schlagerfestivalen, men eftersom nättidningar har haft ämnet Schlagerfestivalen på topplats i flera dagar i rad nu, är det svårt att låta bli att läsa om spektaklet.

Jag har inte mycket till övers för den musik som schlagerfestivaler genererar idag. Jag vet inte vad det är, men kvaliteten är inte lika bra som förr. Det är som om låtarna på denna musikfestivalernas Kiviks marknad, har samma billiga innehåll som en "gadget" du köper på postorder. En billig slit-och-släng vara. Förmodligen ihopplockad på något löpande band i Asien...

För att vara helt ärlig är jag inte överdrivet förtjust i Sveriges bidrag. Det var länge sedan jag tyckte Sverige skickade iväg en okej låt. Kan faktiskt inte minnas när det var sist. Perelli är en fantastiskt duktig artist. Men kunde hon inte gå upp några kilon och ta bort det där tvättbjörnssminket? Hon ser ju så fantastiskt bra ut med mindre smink. Som det är nu ser hon ut som hon just stigit ut ur sin utomjordiska farkost. Den silverfärgade klänningen förstärker det intrycket. Hon kunde lika gärna ha ett spröt som stack upp ur ryggen utan att jag hade reagerat. Någon form av fjärrstyrningsanordning från sputnikarna som är kvar i farkosten.

Det kanske låter tantigt att tycka så, men hör jag en ny bra låt idag ritar jag kors i taket. Sist jag hörde en låt där jag kände för att rita kors i taket var när jag hörde Veronica Maggios låtar på radio. Riktigt impad blev jag. Sådär fascinerad att jag stannade upp och verkligen lyssnade.

Inom schlagerfestivalsammanhang är kors i musiken mer än regel än ett undantag. Antingen sitter korset i form av en tonartshöjning i själva musikstycket eller också sitter det på deltagarna - dinglande runt halsen. Vi får se hur många kors vi ser i helgen.

Förresten jag undrar om Elisabeth Fritzl med familj kollar på schlagerfestivalen?