Läser i en blogg av Katrin Schulman; http://www.sthlmsfinest.com/userBlog/?uid=28711&beid=1009663 att hon blivit så irriterad på en anställd på Swedbank att hon går ut med hennes namn på sin blogg där hon kallar henne jävla fitta för att hon inte har lämnat ut en skärmdump med information till Katrin Schulman. (Skärmdump=den information som finns på skärmen som de anställda jobbar med). 

Jamen ursäkta... hur står det till i den där damen Katrins huvud egentligen?  Om en anställd följer sitt företags regler om hur man får lämna ut viss information eller inte (varav skärmdumpar må vara en av de saker man inte får lämna ut), ska denne anställde personligen hängas ut av mediekåta Katrins Schulman??? Det är väl en sak att hänga ut ett företag eller en VD eller en "officiell person", men att gå in till angrepp mot en enskild anställd tycker jag gränsar till det osmakliga. Ja, det gränsar inte bara - det är osmakligt!

För att gå till skamlig motattack tycker jag hela Schulman-hysterin är så upphaussat överdriven att den faktiskt får mig att må lite illa. Hela den där Schulman-klanen verkar gå på crack...

Jag gick ett år på teaterskola. I en av våra första övningar delade lärarna upp oss i två grupper - varav individerna i den ena gruppen på given signal skulle försöka "vinna åhörarna" i den andra gruppen. Några av oss började svära och berätta högljutt överdrivna historier, andra sa mest en massa könsord, någon tredje började skrika och fäkta med armarna - allt för att fånga åhörarnas uppmärksamhet.  Det gick bra ett tag, men när orden tog slut, när det inte fanns mer innehåll i våra historier - vad fanns då kvar? 

Killen som "vann" var inte den som skrek högst. Han var den som viskade. Medan vi andra stod där anfådda och tomma, fortsatte den här killen att med återhållsam inlevelse berätta sin intressanta historia. Ska man höras i längden kanske man ska spara lite på sin röst och inte bara stå och skrika könsord i vägkorsningen som en annan galning. Att använda pauser, tystnad mellanrum och viskande är det få som behärskar. Men oftast är de dessa uttryck som vinner i längden. De små uttrycken.

Det är möjligt att det funkar för stunden att bli uppmärksammad i lilla Sverige för att man skriker fitta högst - (som barnen kan göra på dagis) -  men i längden är det inte kul. Även små barn brukar upptäcka det. Det är bara det att Schulman family inte har upptäckt det ännu... För dom handlar det bara om vem som skriker högst. För mig verkar hela spektaklet mer handla om en dåligt regisserad freak-show.