Lyssnar just nu på Ring P1. Det handlar om huruvida vi ska sätta människor på livstid i fängelse. En man ringde in och menade att vissa våldtäktsmän med återfallsbenägenhet kanske borde spärras in hela sina liv - för att skydda sig själva och andra. En annan man ringde strax efter och sa att alla människor går att rehabilitera - att det mesta handlar om barndomen.

När det gäller Anders Eklund undrar jag lite om det verkligen handlar om hans barndom. Han har tydligen, vad jag förstått, en helt "vanlig" familj runt omkring sig. Människor som lever i normala relationer och inte haft några problem liknande dom Anders Eklund har haft. Även Hagamannen hade en normal uppväxt, syskon och föräldrar som också verkar vara "helt normala". Är det då verkligen så att man i dessa fall kan prata om en störd uppväxt?

Det är nästan så att jag lutar åt att dom har något kemiskt fel i huvudet när det gäller sin sexdrift. Att det slagit över någonstans. Spärrarna fungerar inte som de ska. Jag tror inte det har att göra med en dålig barndom. Visst - en störd syn på kvinnor och sex, men du behöver inte vara våldtäktsman för att ha det. Det är bara att se vad som finns på nätet. 

Därför blir det i slutändan en fråga om vilka som ska skyddas. Våldtäktsmannen eller de eventuella offer han kan komma att "ta" om han släpps ut. Det kanske inte är rimligt att låta sexuella återfallsförbrytare sitta inne hela sina liv, men hur många dödsoffer är det rimligt att vi ska riskera? Hade Anders Eklulnd suttit inne längre, hade vi räddat åtminstone två stycken människor till livet - ett barn och en kvinna. Hur mycket är dessa människor värda i denna debatt? Det är ofta mycket prat om hur man ska skona gärningsmännen. Jag menar - visst det är inte så kul att frihetsberövas resten av sitt liv, men hur kul är det att ligga i en kista resten av den tid som kunde varit ett liv? 

Vore inte fotboja ett lämpligt straff?